Det är lite synd om vårt torp. Vi har lagt ner så mycket tid på att renovera det och spenderat så mycket tid där men de senaste två åren har vi inte haft tid. Dels har vi haft så många renoveringsprojekt hemma och i somras byggde vi till och med en pool.
Och om man får välja på att ligga och flyta i en klar pool med 29 grader eller att ligga och frysa i Dyngaren så är valet ganska lätt. Med den sommar som varit så hade vi aldrig kommit i vattnet vid Femöre heller.
Problemet är att allt har vuxit igen runt omkring oss och det innebär att det har blivit så mycket mygg att man inte kan vara ute på kvällarna. Men vi har bestämt oss för att ta ner så mycket vi kan på vår tomt. Så får vi se hur mycket det hjälper.
Sista veckan på semestern skulle vi skjutsa ner Anna till Linköping och då passade vi på att stanna två nätter på landet.
När man kommer hit och inser hur mycket det finns att göra, så trillar den stora tröttheten över en. Det här är det enda stället jag bara kan sjunka ner i sängen och ta en rejäl tupplur. Så också den här gången!
Medan jag sov så började Sven rensa i alla snår. Vi har fått så mycket mygg på landet eftersom det börjar växa upp överallt. Det är dags att ta ner så mycket vi någonsin kan!
Sen har vi ju den sedvanliga rensningen i gruset. En gång i tiden så gjorde vi det här mycket ordenligt med markväv under gruset. Men under årens gång så har det samlats jord och frön och nu är det väldigt mycket gräs som växer. När vi var här förra gången så skrapade jag markduken, men jag glömde alldeles att rensa under vår utemöbel. Men det gör ju Sven och Anna så bra!
Själv är jag sysselsatt med att gödsla syrenerna mot grannen. Det är inte allt för mycket jord i rabatten och de börjar se taniga ut. Vi har tre stora kompostfack, och det har legat till sig i alla. Jag kärrar upp det och lägger det på syrenerna.
Vi bestämmer oss för att det är dags att ta ner balsampopplarna. Den som står nere mot skogen är nu så stor att vi inte kommer att kunna fälla den själv. Det fanns två från början men en har vi fällt (och jag var inte med då och vill inte ens veta hur de gjorde det) men inte heller Sven vill göra det här själv. Men innan vi kan fälla den så måste vi barka den. Den får hundratals rotskott varje år och det är ett helvete att gå och klippa bort det. Så trädet behöver stå ett år innan vi kan fälla det.
Vi har ytterligare en poppel vid vägen. Den var väldigt liten när vi flyttade hit. Kanske inte så att vi nådde till toppen men det kändes så. Under de 10 år vi har bott här så har den blivit minst den dubbla storleken, och inte heller den här vågar vi fälla själva. Vi barkar den så länge…
Jag sparar ett skott som jag ska ta med mig hem till grannen. Jag vet inte om det kommer att överleva men jag hoppas det.
Och jag kämpar med dåliga sekatörer för att klippa äppelträden. Har man 13 träd så hinner man inte med alla varje år. Men nu när jag har kommit på en ny teknik för att beskära så går det i och för sig lättare. Men då ska man också se till att inte alla sekatörer ligger hemma. Jag får fortsätta med det här nästa gång och då ska jag ta med mig mina sekatörer hit ner.
Som sagt. När man är här så måste man klippa gräset. Förra sommaren hyrde vi gräsklippning och det var skönt, även om gräsmattan tog rätt mycket stryk då man klippte när det var blött. Detta beror på, har vi förstått, att dräneringen av tomten börjar bli dåligt och vi kommer att fortsätta dikningen som Erik startade i våras så fort vi bara får tid.
Vi fick besök av mamma och pappa också. Vi satt ute i värmen och fikade i några timmar.
När man är här så inser man vilka fantastiska saker vi har åstakommit och en av de häftigaste sakerna är ju dasset. Utgångspunkten var ett gammalt brunt 70-tals handfat och efter det färgsatte vi dasset. Jag är speciellt stolt över den betsning jag fick till av själva fjölen, och hur jag lyckades måla själva sitsen i en matchande färg. Sen är det här kanske inte den vanligaste tapeten på ett dass, men snygg är den. Borås Tapeter 1318 av Hanna Werning.
Mina hemgjorda kaffekoppar som jag kämpade så hårt med att få lika stora. Jag vet inte vilken kollektion i ordningen det är jag har gjort till landet, men fördelen med dessa är att de inte är så himla stora. Perfekta att bjuda på fika i. Och fint upphängda på gamla återvända spikar från vårt torp!
Jag fick tjata många år innan den här möbeln kom till. Men bra och användbar blev den. Den är byggd i trä och armeringsjärn med en limskiva ovanpå. Armeringsjärnen är spraymålade med ljusgrå färg, och trät är naturligtvis målat i samma blåbärsblå färg som resten av detaljerna i hallen.
En sak som kanske inte är så bra är hur Vattenfall inte kortade av våra elledningar när de installerade 3-fas för typ 8 år sedan. Det är väl dags att ta tag i det. Jag dokumenterar det så jag kan skicka mail till Vattenfall.
Ja, lite fick vi gjort, och vi bestämde oss för att snart komma tillbaka. Men både Erik och Anna i Linköping så blir det lite halva vägen var att träffas här. Det blir nog lite lövräfsning och dikesgrävning i höst i alla fall!