TEST
Bettna
Bettna ligger mitt i mellan Nyköping, Flen och Katrineholm, men tillhör Flens kommun. Sedan 1996 har vi regelbundet åkt igenom Bettna, först till sommarstugan vi hyrde på Näs utanför Katrineholm, och sedan 2001 till vår sommarstuga som ligger i Bettna.
Samma år som vi flyttade hit byggde man klart vägen mellan Nyköping och Katrineholm, som gjorde att man inte längre åkte genom samhället. Det var en stor förbättring att bli av med trafiken. Tyvärr var det inte lika lätt att bli av med de gamla skyltarna som var avsedda för den gamla trafiken. Och fortfarande, än i dag, så är det stopplikt när man ska köra ut från den minimalt trafikerade gamla Flensvägen på den lika minimalt trafikerade gamla Katrineholmsvägen. Men vi har hört att man nu har tillsatt en arbetsgrupp i Bettna som enbart arbetar med att få bort de felaktiga skyltarna.
Alla som har åkt igenom Bettna minns säkert den gamla affären mitt i korsningen. Idag finns inte affären kvar, men driftiga personer har startat affär uppe vid Kullagården, som är ett äldreboende i Bettna. Med kombinerad affär, och restaurang, och jag tror till och med hotellverksamhet, så verkar det gå rätt bra, för det är alltid mycket folk där. Och för oss stressade Stockholmsbor så är det skönt att veta att de har öppet både lördag och söndag så man kan åka dit och lämna in sin SvD-kupong i utbyte mot en morgontidning.
Av en händelse stannade vi till vid en fabriksbyggnad som ligger på vägen till stugan, och därinne visade det sig pågå möbelsnickeri i hög klass. Det fanns massor med fina saker och vi hade väl tänkt handa där nästa gång vi behövde fina trämöbler. Men kort därefter brann hela fabriken ner. Det var en fruktansvärd brand, som det tog flera år innan naturen runt omkring hämtade sig från. På platsen där fabriken stått byggde man ett nytt hus, men det var aldrig någon som tog lokalen i besittning. Istället pangades alla de nya rutorna en efter en tills huset stod där som ett skelett. I somras satte man äntligen för de trasiga fönstren med masonit, men huset står där fortfarande som ett monument över den totala meningslösheten. Varför?
Men kyrkan däremot, fick en ansiktslyftning förra sommaren. Efter att ha stått och sett rätt ovårdad ut, sattes byggnadsställningar upp runt tornet och det lagades och putsades och målades. Så här fin är kyrkan idag. Och framför allt har kyrkan en kyrkbacke som heter duga att skryta med!
Något som däremot är pinsamt eftersatt är Yngarebadet, som ligger vid sjön Yngaren. Vi har 3 km till badet och Erik och Anna brukade cykla dit själva när Sven och jag ägnade oss åt upprustningsarbete på torpet. Från början fanns där ett barnbad som var avgränsat med en tvärgående brygga och en lång brygga ut i vattnet. 25 meter ut fanns ett hopptorn man kunde dyka från. Man låg på gräsmattan och solade och på kvällarna kunde man grilla där. Och mitt emot badet kan man se Åkerö slott. Det fanns alltid några tyska campare som övernattade vid badplatsen. Men successivt har badet förfallit. Det är inte bara algblomningen, som kan pågå hela sommaren, som gör att man inte vill bada där. Flens kommun ids inte ens klippa gräset på sommaren, och inte heller sköter man vägen ner till badet, så vägen är knappt körbar, inte minst när det har regnat. Och för varje år som gått så har mer och mer av bryggan plockats bort, och inte heller hopptornet finns kvar. Istället för att locka ner tex stockholmare som oss, först som sommarboende, men kanske senare som permanentboende, så flyr man nu Bettna, och vi åker hellre hela vägen till Oxelösunds Femöre och badar än att stanna i Bettna och bada i ”Dyngaren” som den numera kallas i folkmun. Det finns också ett lite mer okänt bad som heter Hopen, men där kan man knappt parkera, men ett kvällsdopp där är inte fel.
Med svärmor 25 minuter ifrån oss i Björkvik, som tillhör Katrineholms kommun, så är det mycket lätt att se hur kommunernas hantering av glesbygden skiljer sig åt. Det är pinsamt hur dåligt Flen sköter sina ytterområden. Det skulle inte behövas mycket insatser för att Bettna skulle kunna bli ett attraktivt val att bo i, men så smarta är inte politikerna i Flens kommun!
Första frosten
Sedan länge hade vi bokat in att vi skulle träffas på landet den 27-28/10. Erik och Anna skulle komma från Linköping och vi från Stockholm. Då blir det bara en timmes bilresa för oss var.
Eftersom vi fick äran att stanna och handla all maten på City Gross i Nyköping så var Erik och Anna redan framme när vi kom. Fredagskvällen gick åt till att äta nachotallrikar och följa besöksstatistiken på Tihi.se (efter att prinsessan Madeleine förlovat sig). Vem behöver TV när vi är tillsammans?
Nästa morgon var det dags att hugga i och höststäda. Eftersom det var minusgrader ute så var vi tvungna att leta reda på lämpliga kläder.
Anna lånade min gamla jacka och mina träningsoverallsbyxor samt mina gummistövlar med en dubbla strumpor i. Det var rätt länge sedan hon lämnade några kläder på landet och det har ju hänt en del sedan hon var 14 år. Erik hade arbetsbyxor på landet och kompletterade med Svens kängor och fordrade fleece. Sven har inga problem med kläder. Varje gång han byter bilmärke så tar han ner massvis med kläder till landet. Just nu är det Land Rover kläder. Och själv upptäckte jag att mössen hade ätit både inne och utanpå mina gamla kängor, som dessutom är i desperat behov av en skoputsning.
Vi skulle spara tid genom att använda åkgräsklipparen som lövuppsamlare men den startade förstås inte. Efter lite trixande kunde Erik snabbt samla upp löven på de stora ytorna medan vi tog räfsade manuellt under träden.
Erik och Anna byggde en koja i skogen det första året. Den blev så hög som tre våningar till slut, men jag skulle nog själv aldrig vågat mig upp i den. När vår sure granne köpte skogen så sa han åt oss att ta ner kojan meddetsamma. Det är lite kul att se hur även ett träd kan självläka. Snart kommer det inte att synas att vi spikat fast träbitar i träden. Och så förstår man varför sågverk inte vill köpa virke som stått nära bebyggelse 🙂
Till lunch åt vi något som ingen av oss ätit på bra länge: Fiskpinnar och potatismos. Men vi kunde inte hitta remoulad i affären, vilket är ett absolut måste!!!
Mycket löv blev det och de två kompostfacken som vi nu håller på att fyller upp blev överfyllda.
Under tiden bygger Sven och Erik om huset som vi sätter över huvudvattenkranen. Av någon underlig anledning hade man dragit in huvudkopplingen i jordkällaren. Det var ett himla dumt ställe, för dels är det den lägsta punkten på tomten, om det skulle börja läcka, dels är vår jordkällaren väldigt rank och ingen vågar gå in i den längre sedan Krister försökte fixa den. Så vi drog ut vattnet i backen och har isolerat runt, men vissa vinterdagar när det blir -28 så håller man verkligen tummarna.
Anna och jag fortsatte med grovjobbet, för det var det enda vi klarade av. Som att gå dubbelvikt i diket och försöka rensa upp alla löv som hade täppt till. Det luktade minsann inte så himla gott men jag tror att vi fick flyt på det, för visst är det mindre vatten.
Efter det bestämde vi oss för att göra kväll. Sven flyttade ner TV:n i köket för i kväll är det premiär för ”Så mycket bättre”. Jag gjorde en fläskkarrégryta med röd curry och champinjoner. Det är inte jättebekvämt att sitta på en pinnstol en hel kväll men det är varmt och skönt i köket, vilket de inte är i stora rummet på övervåningen, som inte är isolerat. Och dessutom brukar man få dammsuga bort döda flugor innan det blir mysigt. Jag var helt slut och la mig på min favoritplats, sängen, och till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna, trots att de skrek av skratt i köket när de såg ”Hopplös och hatad av alla”.
-12 grader var det i natt. Det märkte alla som var upp och kissade och tittade på stjärnorna och fullmånen. Erik såg till och med ett stjärnfall. Att vi vaknade väldigt tidigt hade väl att göra med att det blev vintertid i natt. Sven har äntligen lagat vår älskade köksklocka, som vi fick med oss från Näs. Numer har vi ett nytt batteridrivet urverk från Clas Ohlson, och bara en av originalvisarna, vilket gör att det är lite svårt att läsa av tiden.
Som alltid har man slitit så mycket på lördagen att det är svårt att komma igång på söndagen, men det finns fortfarande en hel del att göra. Utemöblerna ska in, och vi ska lägga på en presenning på bodtaket, som verkligen håller på att ge upp. Och så ska vi lyfta bort alla jordkokor som vi lagt upp på gräsmattan då vi grävde upp dikena. Ja, och så stänga av vattnet i duschen.
Sven och Erik försöker angöra en presenning på taket, en inte helt enkel uppgift.
Sen var det dags att koppla ur vattnet. Redan förra gången vi var här lossade Sven på alla kopplingar ifall det skulle frysa, för då hade vattnet någonstans att expandera, men som vanligt funkade det inte, utan blandaren hade frusit igen! Det är smällar man får ta när man har en utomhusdusch. Eftersom vi glömt stänga av varmvattenberedaren när vi åkte hem förra gången så klarade den sig i alla fall. Nu får vi köpa ny blandare igen. Jag har sagt till Sven att han ska passa på att köpa flera när han hittar dem billigt, men det gör han aldrig.
Eftersom vi har så mycket uppväxt skog nu för tiden så tar det tid innan solen värmt upp överallt. Det är helt ok på sommaren, då man kanske inte vill vara i solen hela tiden, men på vintern, och särskilt på våren är det jobbigt för det tar lång tid innan all snö smälter bort.
På söndagar är det en himla traffik över Bettna. Planen som flyger från Skavsta ser vi aldrig, men däremot från Arlanda. Ibland är det bara någon minut mellan planen. Man skulle ibland tycka att de inte behöver flyga på exakt samma ställe hela tiden, utan kanske sprida ut sig lite.
Anna och jag fortsatte med grovarbetet men fick till slut hjälp av Sven och Erik. Tillsammans fick vi bort de flesta tuvorna så att vi kan klippa gräset igen. Hela sommaren har vi fått undvika att klippa längst ut mot dikena, men nu är det normalt igen (när det kvävda gräset har tagit sig igen förstås).
Eftersom Anna har tenta på tisdag och Erik måste få klart en inlämningsuppgift redan tills i morgon, så stack de vi 13-tiden och vi stack inte så långt efter.
Och när vi kom hem så väntade nya utmaningar!
Dasset blir klart
Dasset som Erik slet så mycket med men aldrig blev klar med, har tjänat som cykelförråd bra länge nu. Det är dags att göra klart. Det gamla dasset hur trivsamt det än är har gistna väggar och det är inte roligt att vara där när det blåser eller på vintern.
Att bygga dass ger en ju verkligen chansen att vara kreativ. Det finns väl inte ett enda normalt dass kvar i dessa dagar. Så hur ska vi göra då? Ja, man utgår ju alltid från någon detalj, och så fortsätter man….
Vi börjar med att bygga sitsen, och det blir genast tjafs om höjden. Den som snickrar bestämmer och vi andra får använda pall (vilket jag tror att även snickaren gör :-))! Tömning sker på baksidan av dasset så det ska inte vara några lösa delar.
Nu måste vi ju även ha en dörr och den tillverkas enligt konstens alla regler. Vi vill att det ska bli lite varmare på dass eftersom vi även vill använda det på vintern. Så dörren isolerar vi med glasull och dörren sluter tätt, ja så tätt att det kan vara svårt att få upp dörren överhuvudtaget på vintern!
Vi börjar bli ganska duktiga på att göra fönster själva. Det här var lätt som en plätt men desto svårare att kitta. Men till slut får jag till det. Och så måste man måla meddetsamma för småfåglar ÄLSKAR kitt har vi märkt!
En annan sak som jag har lärt mig att hur mycket man än målar så kommer förr eller senare alltid kvisthålen fram genom färgen. Så för att vara väldigt noga så grundar jag alla kvistarna med shellack (ja, några glömmer jag visst förstås). Jag kan tro att man i färgaffären tyckte att färgen vi valde var något märklig, men ska det matcha så ska det.
I stora rummet på övervåningen hade vi ett väldigt slitet trägolv som var lackat men som hade blivit alldeles mörkbrunt. Där fogade jag alla fogar med silikon och målade över med en lilagrå nyans. Och den färgen finns det mycket kvar av, så det får bli samma färg på dass.
Och på detta en liten hjärtformad matta från IKEA som sväljer mycket smuts!
Och i fönstret ställer vi värmeljus för den som vill sitta länge där inne och mysa!
Så är Fjölen lackad och klar och det sista vi satte dit var tapeten. Och fint skulle det vara också. Vi är mycket nöjda med Katträd av Hanna Werning från Borås Tapeter. Det enda som känns konstigt att när man ser den uppsatt någonstans så tänker man hela tiden att det där är vår dasstapet!
En frigolitsits är himla skönt att sitta på, men utbudet var magert. Den gick inte ens att hitta i vitt längre, utan blått var det enda som fanns. Och hu och ve! Vår fina färgmatchning kom på skam. Men efter att ha rådfrågat i färgaffären så kom vi fram till att vattenbaserad färg nog inte skulle lösa upp frigoliten. Och det har funkat!
Så där så var allting klart för att användas. Och redan första vintern tuggade mössen sönder urinslangen vilket gjorde att vi satt och kissade rakt ner i isoleringen tills vi upptäckte det. När det var lagat kompletterade vi med en plastmatta på golvet under dass, ifall någon ny mus skulle komma och vilja tugga.
Dörren målade vi svart och på dörren sitter ett rödmålat hjärta, om det skulle vara någon som inte förstår vad som ryms i detta hus!
Vi gör gångar
Eftersom vi har lagt om gångarna och uteplatserna hemma med ny fin marksten så har vi fått en massa öländsk kalksten över. Vi tror att det skulle bli fint att lägga ut det på landet istället. Sagt och gjort. En himla massa transporterande blev det, och grävande. Men fint blev det!
Vårstädning
I år åkte vi inte ner till landet förrän i mitten av mars första gången. Vi hade lyckats samla ihop en riktigt stor brasa den här gången. Och fortfarande fanns det hur mycket poppellöv som helst att räfsa upp.
I höstas klippte vi rätt många av våra äppelträd (vi har 13 stycken), så det är mest dessa grenar som vår brasa består av.
Visst är det roligt att städa upp i trädgården men man längtar till sommaren då det inte ser så övergivet och grått ut ute. Till och med hoppmattan ligger som ett övergivet skelett!
Vissa jobb är roligare än andra. Att lunta tillhör favoriterna. Den största utmaningen är jordkällaren för den ligger precis intill grannens torra och fula gärsgård. Hittills har den klarat sig!
Men en helg i mars förslår ju inte när det är nästan 3 000 kvm att ta hand om. Och ju mindre man gör på hösten, desto mer är det att göra på våren. Så vi åker hit två veckor senare i början av april. När man kommer ner på fredagskvällen är det bara att slänga i sig lite mat och sitta vid köksbordet och lösa lite korsord och sedan krypa ner i sängen för att stiga upp tidigt på lördagsmorgonen och sätta igång. Då kan man bli lite förvånad när man vaknar upp till följande scenario:
Trädgårdsprakt
Vi har gett upp hoppet om att tämja de knappt 3 3000 kvm trädgård på landet. Ambitionsnivån är numera att hålla gräset klippt. Men lite vackra växter finns det.
Vi bygger kök
Ett diskbänksskåp med en rutig gardin, ett gammalt bord i furufaner med en vaxduk på och två 30 cm breda lådhurtsar med olikfärgade lådstycken och utan baksida är det vi hittills har kallat vårt kök. Det är i och för sig mycket bättre än när vi flyttade hit och inte hade vatten indraget överhuvudtaget. Den första sommaren med vattendunk och en hink under som man hela tiden måste tömma tills vi upptäckte att dunken läckte. Men nu är det dags att ta tag i nästa steg av köksrenoveringen.
De gamla skåpen som vi lämnade kvar när vi renoverade köket får stå som mall för hur skåpen ska se ut.
Längst till höger kan man se en liten del av ett högskåp som vi tänker göra motsvarande på andra sidan. Utmaningen med köket är flera. Dels är det bara ca 30 cm mellan köksdörren och väggen och så sitter fönstret lägre än de ca 90 cm man vill ha i arbetshöjd i köket. Vi löser det genom att göra högskåpet 30 cm djupt och under de kommande 30 cm gör vi ett snett skåp som knyter an till de 60 cm djupa skåpen som står framför fönstret. På baksidan av skåpen framför fönstren bygger vi en fönstersmyg som målas i vitt.
Eftersom allt är platsbyggt finns det ingen anledning att göra innerväggar i skåpet utan väggarna får agera innerväggar. Vi tar dock bort den avslutande biten i bröstpanelen.
Just för att bröstpanelen slutar mellan över- och underskåpet, men också för att det är snyggt klär vi in utrymmet mellan skåpen med pärlspont för att det ska bli en helhet. Vi använder limträskivor som hyllplan, men också som mellanväggar i de övriga skåpen. Pärlsponten använder vi endast på de sidor som syns.
I övergången mellan den grunda delen till den djupa får vi ett fullt fungerande skåp.
För två eller tre år sedan köpte vi på Coop i Norrköping två fiffiga låtinsatser som är till för att användas i vanliga köksskåp om man vill ha lådor istället. Nu behövde vi bara bygga väggar till skåpen och montera lådorna. Ja, och sen måste vi ju göra lådstycken framtill förstås, en utmaning. När vi ändå gjorde ett funktionellt kök så passade vi på att även köpa en inbyggd skärbräda. Så mycket bänkutrymme kommer det trots allt inte att bli.
Alla som känner mig vet att jag inte är en särskilt tålmodig person, och med det följer också att jag kan vara ganska slarvig. Men här har jag fått kämpat med att bli perfektionist. Medan Sven byggde de stora sakerna blev jag satt på att få lådorna och alla dörrar att bli perfekta. Dörrar och lådstycken konstruerades genom att vi limmade ihop pärlsponten och sedan sågade till den. Dörrarna har ju naturligtvis förstärkts på baksidan med z-formade reglar, medan lådstyckena limmades direkt på lådorna. Men det var mycket filande och sandpapprande innan de blev perfekta. Men vill ju inte att lådorna ska fastna i varandra.
Det ska ju se gammalt ut och handtagen hade vi faktiskt hemma i köket och i överflöd då vi plockat bort en massa skåp där. Handtagen till lådorna var naturligtvis hur dyra som helst. Jag har förträngt det men de kostade säkert lika mycket som hela köket :-).
Vi försökte att hitta en hel diskbänk men det är inte lätt till ett specialbyggt kök, och särskilt inte i en tid när rostfria diskbänkar inte är modernt. Så det fick bli en inbyggd diskbänk. Vi har under alla år levt med en kran som varit tvärtom mot en vanlig kran. Detta efter att vi reklamerade kranen och en kille på Coop satte ihop den fel. När man satte på varmvatten kom det kallvatten och tvärtom. När man ville ha lite vatten kom det mycket osv. Detta har under alla år vållat oss problem för när man kommer hem efter att ha varit på landet så gör man tvärtom. Men nu har vi äntligen en kran som fungerar som den ska!
Det är inte alltid man har det man behöver hemma. Jag är mycket för att experimentera med färg. Således hade jag vitt färgpigment hemma (fråga mig inte varför), som jag blandade med linolja och terpentin och fick att tränga in i ekskivan som vi köpt. På bilden ser det lite märkligt ut men det var precis rätt sak att göra för att få skivan att passa in med resten av köket. På det sedan en massa lack!
Varenda dörr är specialgjord och det märkte vi när vi en helg inte blev klara och lämnade dörrarna till högskåpets underskåp stående på golvet. Nästa helg monterade vi dem inte på det sätt jag hade gjort iordning dem och nu lever vi med att den ena dörren är liten slagen.
Två detaljer som vi är stolta över och som har gjort köket så mycket bättre:
Under diskbänksskåpet har vi dragit in sockeln så att man får in foten en bit under skåpet när man står och diskar. Det ger en mycket bättre arbetsställning.
Vi klädde in kylskåpsväggen mot diskbänken med pärlspont. För att inte överdriva så betsade vi den vit och lackade den. Vi har ytterligare en lucka färdig som ännu inte kommit upp. Den ska sitta över kylen och öppnas med gångjärn upp mot taket.
Samma gula färg som på skåpen på andra sidan. Matchar väl mot den ljusgröna bröstpanelen, och vi har vågat oss på att måla hyllan över diskbänken i den starka roströda färgen som vi också köpte till för att bryta av.
Högskåpet är klart och sväljer nu allt porslin vi har, vilket är helt fantastiskt. Nederskåpet rymmer allt som vi inte vet var vi ska göra av det, som badhanddukar, toapapper, dagböcker mm.
Det som återstår nu är att plocka bort bröstpanelen över diskbänken och kakla där. Och helt plötsligt har vi ett bättre kök att arbeta i än vad vi har hemma. Och så har det varit ända fram till 2012 då vi även gjorde om köket hemma. Det kan du läsa om här:
Trollskogen januari 2008
På våren 2008 avverkade man skogen bakom oss. Det kändes så himla onödigt för mängden träd som de kunde fälla kan inte ha varit så stor då skogen var väldigt gles. Men den var mycket välbesökt av traktens hundägare, samt alla motionärer, både löpande och promenerande. För att inte prata om svampplockarna. De bilder jag sett i reklamen för Sörmland där de visat de vackra skogarna skulle ha kunnat varit tag i just den här skogen.
I januari 2008 tar vi en sista promenad och dokumenterar. Det är inte riktigt rätt årstid men det är vackert ändå.
*Nu är det klart!
Det här är femte sommaren vi bor på Magneberg. Vi har gjort klart det mesta. Vissa saker blev inte av i sommar, som till exempel odlingslådorna som vi skulle göra bakom boden. Men nästa år kanske de blir av istället, vi har ju redan köpt betongplingar till dem. Men de kommer inte att hamna bakom boden för när vi väl började klippa gräset på kullen så upptäckte vi att det blev jättefint, och eftersom tomten inte är så kuperad så får man vara glad över de små kullar man har, även om denna rymmer all skit som vi tömde ur kökstaket.
Vi har inte heller lyckats gräva ner den gamla trappen till huset. Vi kom på att det enklaste sättet att göra sig av med trappen, är att delvis gräva ner den och sedan hälla på matjord. Sedan skall jag flytta alla smultronplantor som nu håller på att ta över i stenpartiet och skapa en smultronbacke vid parkeringen.
Det stora jobbet som är kvar är att renovera boden. Bjälkarna i förrådet är bra, men inte de som ligger på golvet. De behöver bytas ut och sedan måste vi naturligtvis sätta dit ny panel. Vi har för avsikt att fixa ett tvättrum och ett gästrum i boden, men jobbet är så stort att man kommer att behöva både tid och hjälp, för att man inte skall komma halvvägs, och sedan ge upp. Det finns ingenting som är så knäckande som ett jobb som hänger över en och inte längre är en njutning. Vi har haft många sådana under åren, och har lärt oss att genom att inte hålla på med för många projekt samtidigt, samt att ha en fast plan, lyckas man bäst. Det kan låta konstigt när jag berättat att jag har haft gardiner uppsydda i 9 månader innan jag har fått hänga upp dem, men vi har hela tiden planerat exakt hur vi vill ha det, och sedan följt med minitiöst. Det är ett sätta att ta sig igenom tråkiga arbetsuppgifter, att hela tiden se framför sig hur det kommer att bli.
Små roliga projekt är att lägga ut den marksten som vi skall göra oss av med hemifrån. Det är småjobb som kommer att göra det så mycket finare. Något som inte kommer att bli så kul är att nästa sommar gräva ur hela rabatten framför huset och lägga dit ny jord. Vi ser ingen annan lösning för jag har nu försökt i fem somrar att få bort ogräser, men jag orkar inte. Man börjar så fint i början på sommaren att gräva. När ogräset kommer upp lite är man där. Sen händer något och helt plötsligt är det som en djungel. Vi får lägga all jorden på ett ställe och plocka lökar och blommor allteftersom de blommar och plocka tillbaka dem i den ”nya” rabatten. Hittills har jag inte köpt en enda ny blomma, för jag tycker det räcker med det som finns, men det vore roligt att en dag kunna komplettera rabatterna med ”riktiga” torpblommor, och då menar jag inte såpnejlika!
När semestern snart är slut och man åker hem igen så upptäcker man hur mycket som finns att göra hemma, och då flyttas fokus och landet kommer i andra hand.