Kategori: 2004

Vi har kommit till ett stadium då vi inte måste lägga ner all vår fritid på att förbättra för att få ett drägligt boende. Vi har ett dragfritt och om än inte för vinterboende, isolerat hus. Vi har vatten och kan duscha utomhus på sommaren (Anna har rekordet +-0 grader utomhus). Och utedass ska det vara så att man känner att det är skillnad på hemma och landet. De här mycket synliga förbättringarna har vi gjort utomhus detta år.

Alla stenar som fanns i grunden och under huset låg överallt på tomten. Vi hade ett stort behov av att bli av med dem. Grannen var och hämtade en liten del med sin traktor. Vi gjorde en mur där syrenen växt, samt byggde på gamla redan existerande murar. Och så gjorde vi en trapp ner till gräsmattan med ett stenparti bredvid. Nu är all sten borta till slut, och det enda som återstår är den gamla hustrappen i cement som ligger vid diket. Och kanske blir det ett smultronställe nästa sommar!

På baksidan utanför kammarfönstret fanns en gräsmatta som övergick i grannens tomt. Det gick väl an förr i tiden när hela släkten bodde granne med varandra. Men våra grannar ville ha en gärsgård, och vi ville ha syrener som hindrade insyn i vårt sovrum. Nu är grannarna sedan länge avflyttade men den gistna gärsgården står hjälpligt kvar, och jag, jag vattnar och pratar med mina syrener och lite större blir de varje år!

Ja, det här var väl de största förändringarna utomhus detta år. Nästa år skall vi frångå våra principer att återvända alla växter och köpa nya buskar och fortsätta att dela upp trädgården i olika rum. Det blir så fint!

 

En dag i slutet av juli fick vi vår första våldgästning. Det var Olle Forsberg och Maggan Dansk, våra kompisar och grannar från Norra Sköndal som var på genomresa och gärna ville komma förbi och hälsa på. Vi tyckte det skulle bli roligt att visa Magneberg, som de hört oss berätta så mycket om. Och vi har varit på deras land så många gånger, så det skulle vara kul att få bjuda igen. Så det blev till att baka en sockerkaka med citrontimjan till fikat.

Det är inte svårt att hitta hit men Olle lyckades ialla fall köra upp till grannen och vända där innan de hittade till oss. När vi hade kramat om varandra sa Olle att han hade sett ett riktigt renoveringsobjekt där borta. De måste ha riktigt mycket att göra, tyckte han. Vi talade om för honom att det var vårt hus han hade sett, fast från baksidan. Då skämdes han. Men det var ju sant att det såg ut som skit från den sidan. Hur som helst hade vi mycket trevligt och vi bestämde att de skulle komma tillbaka snart igen och sova över hos oss. Det blev inte förrän första helgen i september, men när de åkte ifrån oss så bestämde vi oss för att när de kom hit nästa gång så skulle baksidan vara klar. Hela familjen engagerade sig och Sven och Erik sågade plankor och läkt för fulla muggar och Anna och jag målade. Det var otroligt varmt och solen låg på hela eftermiddagarna. Men nästan klart blev det. Det som inte blev klart tills deras nästa besök, är troligtvis fortfarande inte klart.

Det var inte det enda vi gjorde klart, utan för att verkligen visa dem hur mycket jobb det varit med detta hus, gick jag igenom alla bilder och plockade ut de som visade förändringen som skett. Det blev ett fotoalbum på 80 sidor fyllda med kort. Det jobbet var nästan jobbigare än att göra klart baksidan. Men vi har haft mycket glädje av albumet sedan dess. Precis som det blev mycket varmare i huset med den nya väggen under den kommande vintern!

Det rummet som vi började att renovera, vet alla som följt den här hemsidan, var det stora rummet på övervåningen. Dolt under 17 lager tapeter, som alla är omhändertagna och satta i mappar, fanns det stockar. Allt detta togs fram den första sommaren och har sedan dess fått stått orört som ett dåligt samvete.

Vi har gjort saker i rummet, det är inte tal om det, men mysfaktorn har legat på minus och rummet har mest använts som förråd. Vi upptäckte ju när vi tog bort det hängande papptaket, att plankorna ovanför var minst lika gistna och att det faktiskt förekommit en vattenläcka från taket som hade förstört dels taket, men också en stor del av väggen på baksidan. Detta har fixats under den här tiden, även om de stora ”fönsterhålen” i väggen, där ruttet trä tagits bort, inte kommer att försvinna förrän vi sätter panel både på in- och utsidan. Vi har fått nya takbjälkar, som sitter högre upp och förhindrar skallskador, samt att huset trillar isär när det blåser.

Så vad vi började göra nu var att klä in väggarna i rummet med panel. Som vanligt var gardinerna redan färdigsydda, så det var redan bestämt att panelen skulle bli grön.

Sven hade fått för sig att det skulle bli snyggt med en ren stockvägg i rummet, och jag sa att det var ok om han bara gjorde den ren själv. (Jag minns fortfarande träningsvärken efter kammartaket.) Så det borstades och skrubbades. Tyvärr var den inte riktigt tät, så det hände flera gånger att Erik och Anna vaknade på loftet av att panikslagna fåglar flög runt. Men nu sitter det två T-shirtar inklämda uppe i nocken och problemet verkar vara löst.

Ja, det var väl allt som vi hann med den hösten. Vi fick annat att tänka på när vi helt plötsligt köpte nytt hus hemma i stan, och då blev fullt upp med att städa och fixa hemma inför försäljningen, och resten av energin gick åt till att packa och flytta.

 

Om man bara vet vad man skall göra, och i vilken ordning, så går det att ha flera projekt på gång samtidigt. Vi hade fått vårt sovrum klart, och gästrummer på övervåningen var också beboeligt, men för att kunna använda detta rum om vi fick främmande så gällde det att fixa fram fler sovplatser. Vinden var ju delvis borttagen eftersom det svankiga taket till stora rummet inte längre fanns, men ovanpå gästrummet fanns det fortfarande golv. Där hade vi tänkt bygga ett mysigt loft till Erik och Anna. Men det skulle inte vara vinterbonat, med tanke på att det är svårt att isolera tak innefrån, och direkt dumt för oss att göra det eftersom taket kommer att behöva läggas om inom en relativs snar framtid. Taket lades om i början på 60-talet och då använde man fortfarande masonit. Och eftersom masonit är getingars älsklingsbyggmaterial, så har den blivit rätt ”kexig” på många ställen. Om man då bygger in taket så ser man inte var det läcker. Alltså skulle vi inte vinterbona loftet utan istället klä in taket med tyg, för att hålla det värsta skräpet borta. Loftet var verkligen lågbudget, kostnadsmässigt, men definitivt inte jobbmässigt. Genom att återanvända de gamla golvbrädorna från kammaren och gästrummet sparade vi pengar, men ack så svårt det var att få ihop brädorna!

Jag köpte en himla massa orange och rödrandigt tyg som jag sydde i längder som vi trädde upp på rundstav och fäste i taket. Då kunde vi också se om det regnade in gör då skulle det bli fläckar på tyget. Det blev otroligt varmt uppe på loftet under takpannorna. Vi köpte en flökt men det blev inte så mycket bättre. 28 gradet var den temperatur som var vanligast vid sängdags. Men det var inte därför loftet inte blev så populärt den första sommaren. En kväll blev Erik riktigt trött på det surrande ljudet han hade hört så länge, och som han trodde berodde på små fåglar som satt på taket. Han tog en bit rundstav och bankade i taket, och plötsligt var hela loftet fullt med arga, surrande getingar. Det var snudd på nytt rekord i hur snabbt man kan ta sig ner från loftet i totalt mörker. Vår egen terminator Sven fick ge sig upp med sprayflaskan, men det gick ju inte att sova där, för det låg döda getingar överallt. Vi fick ringa till Anticimex, och totalt var de hos oss 3 ggr för att plocka bort getingbon i taket.

 

Den andra incidenten inträffade när vi hade främmande av Ingela, vår egen biologilärare. Anna kom ner alldeles förskräckt och sa att det var något stort och hårt som rörde sig under hennes madrasskydd. Alla utom fega jag gick upp, och det var jag glad för när jag hörde tjuten där uppifrån. Man hittade en noshornsbagge, som skall vara Sveriges näststörsta skalbagge (efter ekoxen) på madrassen. Hur den hade lyckats ta sig ända upp på loftet var en gåta, för det var inte ett naturligt beteende. Den var minst 5 cm lång med ett stort horn på ”nosen”. Han hamnade i en burk där vi tittade på honom och rös. Sedan förevigades han från alla håll och kanter tillsammans med en godisbit för att kunna jämföra storleken. Efterdet gick grabbarna ut i mörkret och släppte ut honom. Jag tror att de gick minst en kilometer för att de skulle vara helt säkra på att den inte skulle komma tillbaka igen. Efter dessa två händelser flyttade Erik och Anna tillbaka till gästrummet för resten av sommaren.

 

 

Hur mysigt det än är att vara ute så finns det massvis att göra inomhus. Hallen på både över- och undervåningen skall göras klar. Vi skall klä in stora rummet med panel och måla, och stora gavelväggen skall skuras eftersom vi skall ha kvar stockarna som de är. Vi har köpttvå begagnade kaminer som är installerade. Den lilla täljstenskaminen som hamnat i gästrummet skall stålborstas och målas om i den silverfärg den här och där fortfarande har, och den stora Jötul-kaminen i stora rummet skall svärtas. Vi skall sätta upp och måla fönsterfoder och sätta upp gardiner (som varit färdigsydda i drygt ett år redan). Trappen skall målas i samma färg som tidigare, för vi har fått den färgbestämd. All panel i hallen skall målas och taket också. På loftet skall allt tyg hängas upp i taket igen och fönsterväggen kläs med panel och fönstret målas. Takbjälkarna i stora rummet skall betsas bruna och jag skall limma fast mina fina keramikplattor i skruv hålen. Ja, frågan är hur mycket av detta vi kommer att hinna med i år. Särskilt som huset nu är beboeligt som det är. Kommer vi att vara lata i sommar?

Vår ursrungliga lösning i hallen på övervåningen gjorde att det var öppet ända upp i nock, och det resulterade i att all värmen steg upp och det skulle aldrig kunna gå att värma upp hallen på vintern. Bland det sista som Krister fixade åt oss inomhus, och definitivt det jag blev allra gladast för, var att han byggde igen hela taket i hallen så att vi genom att stänga till i hönstrappen upp till loftet samt in till stora rummet, fick en mycket mindre yta att värma upp i fortsättningen. Men för att det skulle bli varmt blev vi tvungna att isolera ordentligt.

På övervåningen ovanför ytterdörren fanns det en balkong när vi flyttade dit. Men den var gjord i masonit, och ingen av oss vågade gå ut och stå på den. Vi beslöt oss för att sätta igen dörren och göra ett fönster istället. (Antagligen som det varit från början.) Men dörren var bra att ha när vi skulle baxa ut järnspisen i köket på övervåningen, och hade varit bra att ha när vi lyfte in den stora spisen i stora rummet och täljstenskaminen i gästrummet. Men då var det redan igensatt så Sven och Krister fick släpa upp det för trappen och dra det över dem över det nylagda furugolvet.(Ja-ja)

Medan Sven och Erik började sätta dit panel i stora rummet fick jag den stora äran att ta hand om den lilla hallen. Storleken passade mitt tålamod mycket bättre. När jag målat taket tre gånger gav jag upp, och idag tittar jag inte ens. Anledningen till att det blev den färg det blev i hallen, var att vi handlade billig färg på Ekohallen. Den grå var för mörk och den vita för ljus, så jag blandade medelst en väldigt tunn plastmugg hälften av varje. Och trots att jag blandade till flera satser, kan jag inte se några färgskillnader. Men nu är vi på landet och där får man vara lite mer experimentell, så vi bestämde oss för blåbärsblå lister för att bryta av. Jag hittade ett tunt tyg på Pandurosrea i vitt med tryckta prästkragar på. Det var meningen att jag skulle sytt några gardiner av det men när vi fick besök av Olle och Maggan slängde jag bara upp det på stången och det blev så bra, så det har hängt så sedan dess.

Trappen skulle vara fortsatt grön i samma nyans som tidigare. Det hade vi bestämt. Och vi tog med en träbit till affären så att de kunde blanda till en exakt nyans som överensstämde med den gamla. Men trappen blev inte målad förrän nästa år.