*Nu är det klart!

Det här är femte sommaren vi bor på Magneberg. Vi har gjort klart det mesta. Vissa saker blev inte av i sommar, som till exempel odlingslådorna som vi skulle göra bakom boden. Men nästa år kanske de blir av istället, vi har ju redan köpt betongplingar till dem. Men de kommer inte att hamna bakom boden för när vi väl började klippa gräset på kullen så upptäckte vi att det blev jättefint, och eftersom tomten inte är så kuperad så får man vara glad över de små kullar man har, även om denna rymmer all skit som vi tömde ur kökstaket.

Vi har inte heller lyckats gräva ner den gamla trappen till huset. Vi kom på att det enklaste sättet att göra sig av med trappen, är att delvis gräva ner den och sedan hälla på matjord. Sedan skall jag flytta alla smultronplantor som nu håller på att ta över i stenpartiet och skapa en smultronbacke vid parkeringen.

Det stora jobbet som är kvar är att renovera boden. Bjälkarna i förrådet är bra, men inte de som ligger på golvet. De behöver bytas ut och sedan måste vi naturligtvis sätta dit ny panel. Vi har för avsikt att fixa ett tvättrum och ett gästrum i boden, men jobbet är så stort att man kommer att behöva både tid och hjälp, för att man inte skall komma halvvägs, och sedan ge upp. Det finns ingenting som är så knäckande som ett jobb som hänger över en och inte längre är en njutning. Vi har haft många sådana under åren, och har lärt oss att genom att inte hålla på med för många projekt samtidigt, samt att ha en fast plan, lyckas man bäst. Det kan låta konstigt när jag berättat att jag har haft gardiner uppsydda i 9 månader innan jag har fått hänga upp dem, men vi har hela tiden planerat exakt hur vi vill ha det, och sedan följt med minitiöst. Det är ett sätta att ta sig igenom tråkiga arbetsuppgifter, att hela tiden se framför sig hur det kommer att bli.

Små roliga projekt är att lägga ut den marksten som vi skall göra oss av med hemifrån. Det är småjobb som kommer att göra det så mycket finare. Något som inte kommer att bli så kul är att nästa sommar gräva ur hela rabatten framför huset och lägga dit ny jord. Vi ser ingen annan lösning för jag har nu försökt i fem somrar att få bort ogräser, men jag orkar inte. Man börjar så fint i början på sommaren att gräva. När ogräset kommer upp lite är man där. Sen händer något och helt plötsligt är det som en djungel. Vi får lägga all jorden på ett ställe och plocka lökar och blommor allteftersom de blommar och plocka tillbaka dem i den ”nya” rabatten. Hittills har jag inte köpt en enda ny blomma, för jag tycker det räcker med det som finns, men det vore roligt att en dag kunna komplettera rabatterna med ”riktiga” torpblommor, och då menar jag inte såpnejlika!

När semestern snart är slut och man åker hem igen så upptäcker man hur mycket som finns att göra hemma, och då flyttas fokus och landet kommer i andra hand.

Snickarglädje

I tre års tid har vi av någon underlig anledning varit på COOP i Norrköping och tittat på färdigsågad snickarglädje. Vi har tagit kort och suttit och fantiserat över hur fin vår veranda skall bli när vi får dit lite krusiduller. Efter att ha spenderat två varma dagar målandes innertaket på verandan var det äntligen dags att åka till COOP igen, den här gången för att handla. Vi hade redan bestämt oss för att vi skulle köpa snickarglädje som hette Anna (vad annars?)

Men när vi väl kom dit så fick det bli andra prioriteringar. Det blev till att köpa det som vi kunde hitta tillräckligt många av. I det här fallet så blev det Gunilla. Visserligen fanns det inte tillräckligt så vi fick köpa ampelhållare (som skall sättas upp på väggen och hänga amplar från) och såga itu dessa. Men av spillet gjorde vi änu mer snickarglädje. Eftersom vi nu är så duktiga på att huka oss så tog vi för säkerhets skull även Gunillas mittkrusidull, och tänkte att den får vi väl vaddera om folk slår i den för mycket (men vi har hittills inte haft en enda olycka!)

Verandan framifrån

Det är svårt att bedöma storlek. Allt jag hade gjort var att hålla upp en A4-sida och konstatera att den storleken skulle det minst vara. När vi kom hem upptäckte vi att vi nog kunde haft lite större krusiduller på sidorna, men å andra sidan kan vi nu kalla vår veranda för ganska diskret.

Verandan från sidan

Det tog flera dygn att grunda och måla snickarglädjen, men så snart de gick att bära utan att de fastnade i händerna så satte vi upp dem. Det blev mycket mjölksyra medan vi försökte se vilket håll de skulle upp på. Skulle de hänga si eller så? (Vi blev tills slut tvungna att måla dem en gång till eftersom våra falurödfärgsutsöndrande händer missfärgade bitarna när vi vred och vände dem för att de bäst skulle komma till sin rätt. När de väl satt där de skulle kom jag med mitt moderna övermålningsbara silikon för att dölja alla spår av att denna snickarglädje inte suttit fast på vår veranda från första början.

Anna var helt övertygad om att det skulle bli jättefult när vi satte dit rödmålad panel på framsidan av verandan. De senaste åren har det bara varit vitmålade takstolar och det var hon van vid. Men även hon blev imponerad när färdigt. Sven klädde också väggarna i verandan med panel som vi målade med faluröd Demidekk från Terriergränd så att man kan luta sig mot den. Tyvärr hamnade något kvisthål precis i huvudhöjd oc där började det rinna kåda meddetsamma så nu slåss vi om att sitta på andra sidan. På ICA Maxi hade de reklam för dynor för 59:-/st så Sven köpte 8 stycken. Och det var väl investerade pengar för så mycket som vi suttit på verandan i år har vi aldrig tidigare suttit där.

Det sista som kvarstod med verandan var att sätta dit två tunnor som skall stå under hängrännorna där det skall hänga stora tjocka kedjor som leder vattnet ner i tunnorna. Och vi hade sett ett par i en trädgårdsbutik men det kändes som mycket pengar, men då fick vi reklam från Ekohallen med extrapris på just såna tunnor som vi skulle vilja ha. Med den sommaren vi hade så tog det ett tag innan tunnorna fylldes men nu står de där och eftersom det är långt att dra vattenslangen upp till huset så är det perfekt att ha vatten att ta av när man vill vattna uppe vid huset. Men för att kunna vattna så behövs det en vattenkanna, och det måste vara en vattenkanna som går att stoppa i tunnorna. Och när vi var på Billbäcks utanför Norrköping, en fantastisk upplevelse (från en som bor nästan granne med Zätas!) så hittade vi en jättefin blå vattenkanna från Weibulls, som passade perfekt i tunnan.

Det regnar ner i tunnan
Den fina vattenkannan

Med vattentunnan på plats och fixad bevattning så fortsatte vi med upprustningen av torpet. Nu när allt är färdigmålat och gruset är utlagt, så är det dags för utsmyckningen. Vi hade sett en granne som hade satt upp jättefina spaljeer på huset. Vi knyckte idén rakt av. Genom att såga till läkt och måla vitt och sätta upp tvärs över läkten på väggen fick vi ut spaljeerna från väggen. Vi har redan grävt upp kaprifol hemma, och när den blommade så var det inte den vanliga oranga sorten, utan den här är citrongul och luktar underbart. Ja, det känns ju inte så mycket, eftersom vi bara haft fem blommor i år, men nästa år blir det säkert mer.

Vi tipsades att inte köpa en röd klätterros till en röd vägg. Vi åkte till Växt och Trädgård i Nyköping där vi fick jättebra hjälp. Vi lärde oss vad remonterande betydde (att den blommar flera gånger), och fastnade till slut för en sort som heter Coral Dawn. Och nu tre veckor efter att vi planterade den har den vuxit flera decimeter (så mycket att jag redan har måst binda upp den på spaljén, och den har blommat och just nu är det säkert sex knoppar. Och så här nära huset kanske vi slipper att få knopparna uppätna hela tiden, som det händer med de två rosorna som står på gräsmattan.

Coral dawn
Hela familjen samlad på den färdiga verandan

Vi njuter mer än vi jobbar

Det känns underligt att inte hela tiden ha en massa måsten som skall göras varje helg vi är här. Men för fem år sedan när vi köpte Magneberg så sa vi att det här skulle vara ett 10-års projekt, men jag antar att 5 år var mer rimligt. Det är klart att vi i början var tvungna att slita på varje ledig stund eftersom det fanns så mycket att göra, men allt eftersom det blir mer och mer klart så finns det naturligtvis många färre måsten. Nu handlar det mest om drömmar som kan vänta. Allt fungerar som det ska även om vi inte gör ett handtag till. Man har all tid i världen att bara lata sig. Men nackdelen är också att man blir för lat för att starta upp nya, stora projekt. Vi vill ju renovera den stora boden och se till att det finns tvättmöjligheter även på vintern (sommarduschrekordet har Anna som duschade när det var 0 grader ute), men vi skjuter på det hela tiden.

Sven och Anna gör absolut INGENTING

En annan sak som hela tiden skjutits framåt är att göra färdigt framsidan av huset. På långt håll syns det ju inte att det bara är målat en gång och saknar läkt, men den här sommaren ändrade vi på det. Trots det varma vädret, fick Sven upp läkten. Jag säger trots det varma vädret, för det gjorde det omöjligt för Sven att klättra på verandataket, som låg och flöt i värmen. Knutbrädor och fönsterfoder var bara målade en gång men fick nu en andra strykning. Alla människor borde vänta riktigt länge på att göra klart saker, för tillfredsställelsen är så otrolig när man äntligen är klar men något som väntat så himla länge på att blir klart!

 

Den sista läkten

Själv förvånade jag mig själv med att dag ut och dag in stå i hettan och måla boden en andra gång. Tänk vilken underbar tillvaro att bara klättra upp och ner för en stege och bara måla rött, medans tankarna strömmar ut och in i skallen. Och allt vitt på förrådet, som vi bara hann grunda förra sommaren fullkomligt lyste vitt när det hade målats. Ja, vi är väl nästan helt färdiga. Det kan vara en och annan knutbräda som bara är målad en gång, men man måste lämna lite som kan ge en tillfredsställelse om några år.

Molins på besök

Resten av tiden har gått åt till att njuta av promenader och varma bad och i år har man inte legat på stranden med dåligt samvete.

En studsmatta kan användas på många sätt
Anna sover

Blommor

Välkommen till oss

I slutet av 1900-talet bodde det här en trädgårdsmästare som hette Granqvist. Enligt uppgift från personer som bott här som barn, så fanns det här över 100 fruktträd. Inte nu längre, men det finns en hel del. Och det finns också rabatter. Och det har inte blivit rensade på länge. En rabatt vid plommonträden, hann vi precis rensa, innan vi började bygga om huset och förvarade all sten där. Följden blev att brännässlor och annat svårrensat tog över den rabatten. På våren är det fullt av liljekonvalj i rabatten, och den som vet hur grunt deras rötter ligger, vet också hur svårt det är att rensa om man vill ha liljekonvaljerna kvar.

Det börjar på våren med vintergäck. Framför muren var det helt gult. Det kändes jobbigt när vi skulle gräva bort all jord där, men vi har flyttat vintergäcken till rabatten mitt emot och det gick utmärkt. Dessutom har vi planterade vi om massvis inne i schersminsnåret och vid diket mot grannen så nu lyser det gult på fler ställen på våren.

Vintergäck, inte världens bästa bild men….

Jag har så svårt att förstå att gullvivor är fridlysta, för vi har gullvivor precis överallt på tomten. Vissa är nog förvildade trädgårdsvivor, men sen finns det helt vanliga gullvivor. Eftersom jag tycker de är så fina så försöker jag sprida ut dem ännu mer. Det är bättre att de växer där man inte klampar runt med gräsklipparen och klipper av dem när de blommar. Vid infarten har jag satt en massa plantor och nu i våras såg jag hur de kom upp. Nu väntar jag bara på att de skall sprida sig så att det är helt gult vid infarten!

Blå pärlhyacint och gula gullvivor blommar inte samtidigt!

Men mitt allra största bekymmer är den stora rabatten framför huset. Inte bara är den helt oigenomtränglig, den har odckså flyttat sig ner till marken nedanför rabatten. Vi har grävt fram delar av en stenmur, men det är hårt arbete. Trots att jag har gått igenom rabatten flera gånger med spade, så växer den hela tiden igen. Det är helt enkelt för stort arbete för en person att hålla efter en så stor rabatt under en hel sommar och gräva upp ogräset allt efterhand det visar sig. Det ser fint ut i början på sommaren men sen blir det bara värre och värre.

Hatrabatten

Men vi har en del fina blommor i trädgården, och denna sommar kände vi äntligen att vi kunde komplettera med lite nytt. Först tog vi skott på schersminen vid vägen och satte den på två ställen för att verkligen få doft i hela trädgården. Det var också därför vi tog skott från häggen som växer nere i tomtgränsen och satte det på stora gräsmattan tillsammans med två buddlejor, som man tydligen inte kan vara helt säkra på att de överlever vintern. Sen köpte vi forsythia och kolkwitzia och en syrenhortensia.

Syrenhortensia

Nere vid vedstaplarna planterade vi tre buskar som skulle dölja hur hemskt det ser ut där nere. Så nu är det bara ännu mer jobb att klippa gräset när man skall gå runt alla buskar.

Buskarna som blev älgmat

I flera år har jag kämpat med en blomma jag inte är så himla förtjust i. Den heter studentnejlika, och den växer här och där i rabatterna. Men jag tänkte att om jag gör en liten rabatt framför det faluröda huset så skulle det kanske bli snyggt. Allt eftersom jag hittar nya studentnejlikor i rabatterna gräver jag upp dem och sätter dem i rabatten. Det innebär att jag har fått göra rabatten större åtskilliga gånger. Jag har också märkt att det tar några säsonger innan blommorna hämtar sig. Men i år har jag låtit rabatten vara så vi får se hur mycket det är nästa år.

Studentnejlikor

Trots att smultronen håller på att ta över i mitt stenparti så har jag inte hjärta att ta bort det. Jag väntar fortfarande på min smultronbacke, men tills dess får de växa på. Stora röda smultron som smakar underbart!

Smultron är ett riktigt gott ogräs!

I år grävde vi till ett ordentligt land på ett nytt ställe. Vi utnyttjade faktiskt den plats där de förra ägarna grävt ner sina latrintunnor. Där var det fin jord nu :-). Och växte det gjorde det så det knakade!

Det växer i landet, mest potatis

Vi planterade också två körsbärsträd, ett med goda söta gula bär, som vi planterade nära huset så vi kunde jaga bort eventuella skator. Det andra med sura körsbär som blir god sylt eller saft, satte vi nere vid vägen. Det ”söta” trädet dog meddetsamma men det andra har överlevt, men jag undrar om jag någonsin ska få ihop tillräckligt med körsbär för att göra en burk sylt. Och ändå är det Fanal, samma sort som vi hade på Terriergränd med hur mycket körsbär som helst!

Vårt nya körsbärsträd – Fanal

När man gräver om i rabatter så börjar det helt plötsligt komma upp saker man inte sett tidigare. Så är det tex med de här pingstliljorna!

Riktiga pingstliljor

Vi har två sorters astrar på landet. Båda sorterna har jag tagit hem och planterat. Den här sorten blev jättefin hemma men den andra sorten ska nog stanna kvar på landet för den blev alldeles blek.

Höstastrar

Det senaste tillskottet i trädgården är en liten rabatt mellan trappan och vår uteplats. Där har vi planterat dagliljor och irisar som vi grävt upp från den stora rabatten.

Nya rabatten med dagliljor

Och sen, till sist, ytterligare en bild på vår fina rosbuske, som doftar så härligt, men tyvärr inte är remonterande. Så vi får passa på att njuta den korta tiden den blommar!

Och så rosorna!

 

 

Trädfällning

I diket mot våra grannar står en hel del aspar. Det står också tre stora björkar men de kan inte växa och bli så fina och därför bestämde vi oss för att ta ner asparna i påskhelgen. Alla var så sugna på att göra det att det inte blev tal om någon barkning. Vi slet som djur i två dagar och eldade upp alla grenar under tiden. Och det blev verkligen fint och luftigt när träden kom bort. Det var bara grannen som fick fullt upp med att hugga all veden som blev.

Hela sommaren har vi gått med gräsklipparen och klippt alla aspskott som velat upp ur gräsmattan. Men det verkar som om det värsta har lagt sig nu i augusti, men det kommer kanske mer nästa sommar. Alla våra krikon fick spatt när träden kom bort och vi har massvis med skott från dem också. Men där behövs det förnyelse, så vi får se vad vi skall spara nästa år.

Nu kan björkarna växa så det knakar

Grusade gångar

Den här vintern har vi knappt besökt Magneberg alls. Nu när vi har fyra alldeles egna väggar hemma är det väldigt mysigt att sitta och murra i soffan med en god bok, så behövet att göra det på landet har inte funnits. Men när våren kommer suget igen.

Vi gräver en kant runt rabatten
Och Sven lägger i kantsten

Vi beställde ett antal tom grus för två år sedan. Men vi var inte riktigt klara. Målet var att hela planen uppe vid huset skulle bli grusad. Vi började förbereda genom att gräva ner kantsten mot rabatten och att bygga stora trappsteg där det var för stor lutning. Vi var lata och hällde på ogräsmedel och la sedan på markväv. Vi skulle ju beställa grus till kommande helg. Men det visade sig att det inte fanns något grus att köpa i hela Sörmland. Så i en och halv månad såg vi hur både gräs och ogräs växte till sig under markväven. Vi hade kvar lite grus sedan förra gången men det hade legat så länge att det växte både det ena och det andra. Vi tog fram sikten och försökte ta hand om så mycket grus vi kunde. Det var ett idiotarbete utan like men vi lyckades ialla fall fylla trappstegen. När vi äntligen fick gruset så upptäckte vi att det var mindre än det tidigare. Vi förståd då att den förra leveransen vi fått var fel, för nu fick vi rätt storlek. Nu får vi gå och sparka kring så att de olika storlekarna blandas med varandra.

Vi gör trappsteg så gruset inte rinner iväg
Sen är det bara att kärra grus!
En till rabatt blir det
Trappen uppifrån
Pionerna hänger ner i det nya gruset
Gången ner till vägen
En bräda som avslutning

Vi skall göra iordning hemma i stan och lägga nya plattor där. För där ligger en slags armerad platta som gräset växer genom. Just nu ser man inte plattorna. Dessa kommer att bli bra att lägga ut där vi parkerar för då kan man fortfarande klippa gräset, men gräset tar inte så mycket stryk av att det står en bil parkerad. Vi kommer även att få en del öländsk sandsten över från uteplatsen och den tänker vi lägga ut som gångar i gräset. Vi har i en bok att man lägger ut plattorna tills gräset dör. Sedan gräver man ner plattorna. Det måste också ligga så lågt att det inte är något problem att klippa gräset.

Visst ser det härligt ut!