Bettna

Bettna ligger mitt i mellan Nyköping, Flen och Katrineholm, men tillhör Flens kommun. Sedan 1996 har vi regelbundet åkt igenom Bettna, först till sommarstugan vi hyrde på Näs utanför Katrineholm, och sedan 2001 till vår sommarstuga som ligger i Bettna.

Karta över Bettna

Samma år som vi flyttade hit byggde man klart vägen mellan Nyköping och Katrineholm, som gjorde att man inte längre åkte genom samhället. Det var en stor förbättring att bli av med trafiken. Tyvärr var det inte lika lätt att bli av med de gamla skyltarna som var avsedda för den gamla trafiken. Och fortfarande, än i dag, så är det stopplikt när man ska köra ut från den minimalt trafikerade gamla Flensvägen på den lika minimalt trafikerade gamla Katrineholmsvägen. Men vi har hört att man nu har tillsatt en arbetsgrupp i Bettna som enbart arbetar med att få bort de felaktiga skyltarna.

Stopp-skylten

Alla som har åkt igenom Bettna minns säkert den gamla affären mitt i korsningen. Idag finns inte affären kvar, men driftiga personer har startat affär uppe vid Kullagården, som är ett äldreboende i Bettna. Med kombinerad affär, och restaurang, och jag tror till och med hotellverksamhet, så verkar det gå rätt bra, för det är alltid mycket folk där. Och för oss stressade Stockholmsbor så är det skönt att veta att de har öppet både lördag och söndag så man kan åka dit och lämna in sin SvD-kupong i utbyte mot en morgontidning.

Löta Handel finns inte med (bilden knyckt på nätet)

Av en händelse stannade vi till vid en fabriksbyggnad som ligger på vägen till stugan, och därinne visade det sig pågå möbelsnickeri i hög klass. Det fanns massor med fina saker och vi hade väl tänkt handa där nästa gång vi behövde fina trämöbler. Men kort därefter brann hela fabriken ner. Det var en fruktansvärd brand, som det tog flera år innan naturen runt omkring hämtade sig från. På platsen där fabriken stått byggde man ett nytt hus, men det var aldrig någon som tog lokalen i besittning. Istället pangades alla de nya rutorna en efter en tills huset stod där som ett skelett. I somras satte man äntligen för de trasiga fönstren med masonit, men huset står där fortfarande som ett monument över den totala meningslösheten. Varför?

Den oanvända lokalen

Men kyrkan däremot, fick en ansiktslyftning förra sommaren. Efter att ha stått och sett rätt ovårdad ut, sattes byggnadsställningar upp runt tornet och det lagades och putsades och målades. Så här fin är kyrkan idag. Och framför allt har kyrkan en kyrkbacke som heter duga att skryta med!

Kyrkan i Bettna

Något som däremot är pinsamt eftersatt är Yngarebadet, som ligger vid sjön Yngaren. Vi har 3 km till badet och Erik och Anna brukade cykla dit själva när Sven och jag ägnade oss åt upprustningsarbete på torpet. Från början fanns där ett barnbad som var avgränsat med en tvärgående brygga och en lång brygga ut i vattnet. 25 meter ut fanns ett hopptorn man kunde dyka från. Man låg på gräsmattan och solade och på kvällarna kunde man grilla där. Och mitt emot badet kan man se Åkerö slott. Det fanns alltid några tyska campare som övernattade vid badplatsen. Men successivt har badet förfallit. Det är inte bara algblomningen, som kan pågå hela sommaren, som gör att man inte vill bada där. Flens kommun ids inte ens klippa gräset på sommaren, och inte heller sköter man vägen ner till badet, så vägen är knappt körbar, inte minst när det har regnat. Och för varje år som gått så har mer och mer av bryggan plockats bort, och inte heller hopptornet finns kvar. Istället för att locka ner tex stockholmare som oss, först som sommarboende, men kanske senare som permanentboende, så flyr man nu Bettna, och vi åker hellre hela vägen till Oxelösunds Femöre och badar än att stanna i Bettna och bada i ”Dyngaren” som den numera kallas i folkmun. Det finns också ett lite mer okänt bad som heter Hopen, men där kan man knappt parkera, men ett kvällsdopp där är inte fel.

Erik vid Yngarebadet
Erik vid Hopen den 8 september när det fortfarande var 22 grader i vattnet

Med svärmor 25 minuter ifrån oss i Björkvik, som tillhör Katrineholms kommun, så är det mycket lätt att se hur kommunernas hantering av glesbygden skiljer sig åt. Det är pinsamt hur dåligt Flen sköter sina ytterområden. Det skulle inte behövas mycket insatser för att Bettna skulle kunna bli ett attraktivt val att bo i, men så smarta är inte politikerna i Flens kommun!

Första frosten

Sedan länge hade vi bokat in att vi skulle träffas på landet den 27-28/10. Erik och Anna skulle komma från Linköping och vi från Stockholm. Då blir det bara en timmes bilresa för oss var.

Eftersom vi fick äran att stanna och handla all maten på City Gross i Nyköping så var Erik och Anna redan framme när vi kom. Fredagskvällen gick åt till att äta nachotallrikar och följa besöksstatistiken på Tihi.se (efter att prinsessan Madeleine förlovat sig). Vem behöver TV när vi är tillsammans?

Nästa morgon var det dags att hugga i och höststäda. Eftersom det var minusgrader ute så var vi tvungna att leta reda på lämpliga kläder.

Anna lånade min gamla jacka och mina träningsoverallsbyxor samt mina gummistövlar med en dubbla strumpor i. Det var rätt länge sedan hon lämnade några kläder på landet och det har ju hänt en del sedan hon var 14 år. Erik hade arbetsbyxor på landet och kompletterade med Svens kängor och fordrade fleece. Sven har inga problem med kläder. Varje gång han byter bilmärke så tar han ner massvis med kläder till landet. Just nu är det Land Rover kläder. Och själv upptäckte jag att mössen hade ätit både inne och utanpå mina gamla kängor, som dessutom är i desperat behov av en skoputsning.

Annas höstklädsel
Svens höstklädsel à la Land Rover
Eriks höstklädsel
Mina gamla kängor

Vi skulle spara tid genom att använda åkgräsklipparen som lövuppsamlare men den startade förstås inte.  Efter lite trixande kunde Erik snabbt samla upp löven på de stora ytorna medan vi tog räfsade manuellt under träden.

Åkgräsklipparens batteri är urladdat
Laddning av gräsklipparen
Balsampoppeln har många blad

Erik och Anna byggde en koja i skogen det första året. Den blev så hög som tre våningar till slut, men jag skulle nog själv aldrig vågat mig upp i den. När vår sure granne köpte skogen så sa han åt oss att ta ner kojan meddetsamma. Det är lite kul att se hur även ett träd kan självläka. Snart kommer det inte att synas att vi spikat fast träbitar i träden. Och så förstår man varför sågverk inte vill köpa virke som stått nära bebyggelse 🙂

Kojträd 1
Kojträd 2

Till lunch åt vi något som ingen av oss ätit på bra länge: Fiskpinnar och potatismos. Men vi kunde inte hitta remoulad i affären, vilket är ett absolut måste!!!

Gurkmajonäs får duga när det inte finns remoulad
Fönstren behöver tvättas

Mycket löv blev det och de två kompostfacken som vi nu håller på att fyller upp blev överfyllda.

Komposten är överfull
Så vi hoppar i komposten

Under tiden bygger Sven och Erik om huset som vi sätter över huvudvattenkranen. Av någon underlig anledning hade man dragit in huvudkopplingen i jordkällaren. Det var ett himla dumt ställe, för dels är det den lägsta punkten på tomten, om det skulle börja läcka, dels är vår jordkällaren väldigt rank och ingen vågar gå in i den längre sedan Krister försökte fixa den. Så vi drog ut vattnet i backen och har isolerat runt, men vissa vinterdagar när det blir -28 så håller man verkligen tummarna.

Omisolering av huvudvattnet

Anna och jag fortsatte med grovjobbet, för det var det enda vi klarade av. Som att gå dubbelvikt i diket och försöka rensa upp alla löv som hade täppt till. Det luktade minsann inte så himla gott men jag tror att vi fick flyt på det, för visst är det mindre vatten.

Vi räfsar bort löven ur diket
Vattnet har nog sjunkit

Efter det bestämde vi oss för att göra kväll. Sven flyttade ner TV:n i köket för i kväll är det premiär för ”Så mycket bättre”. Jag gjorde en fläskkarrégryta med röd curry och champinjoner. Det är inte jättebekvämt att sitta på en pinnstol en hel kväll men det är varmt och skönt i köket, vilket de inte är i stora rummet på övervåningen, som inte är isolerat. Och dessutom brukar man få dammsuga bort döda flugor innan det blir mysigt. Jag var helt slut och la mig på min favoritplats, sängen, och till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna, trots att de skrek av skratt i köket när de såg ”Hopplös och hatad av alla”.

-12 grader var det i natt. Det märkte alla som var upp och kissade och tittade på stjärnorna och fullmånen. Erik såg till och med ett stjärnfall. Att vi vaknade väldigt tidigt hade väl att göra med att det blev vintertid i natt. Sven har äntligen lagat vår älskade köksklocka, som vi fick med oss från Näs. Numer har vi ett nytt batteridrivet urverk från Clas Ohlson, och bara en av originalvisarna, vilket gör att det är lite svårt att läsa av tiden.

Klockan med nytt urverk och för stora visare
Det är kallt ute idag
Tar man pappas träskor får man rum med tofflorna också

Som alltid har man slitit så mycket på lördagen att det är svårt att komma igång på söndagen, men det finns fortfarande en hel del att göra. Utemöblerna ska in, och vi ska lägga på en presenning på bodtaket, som verkligen håller på att ge upp. Och så ska vi lyfta bort alla jordkokor som vi lagt upp på gräsmattan då vi grävde upp dikena. Ja, och så stänga av vattnet i duschen.

Frusen morgon
Solen skyms av skogen
Trädgårdsmöbeln

Sven och Erik försöker angöra en presenning på taket, en inte helt enkel uppgift.

Presenning blå
Presenning på
Sådärja!

Sen var det dags att koppla ur vattnet. Redan förra gången vi var här lossade Sven på alla kopplingar ifall det skulle frysa, för då hade vattnet någonstans att expandera, men som vanligt funkade det inte, utan blandaren hade frusit igen! Det är smällar man får ta när man har en utomhusdusch. Eftersom vi glömt stänga av varmvattenberedaren när vi åkte hem förra gången så klarade den sig i alla fall. Nu får vi köpa ny blandare igen. Jag har sagt till Sven att han ska passa på att köpa flera när han hittar dem billigt, men det gör han aldrig.

Ytterligare en blandare sönderfrusen
Erik stänger av vattnet

Eftersom vi har så mycket uppväxt skog nu för tiden så tar det tid innan solen värmt upp överallt. Det är helt ok på sommaren, då man kanske inte vill vara i solen hela tiden, men på vintern, och särskilt på våren är det jobbigt för det tar lång tid innan all snö smälter bort.

Den frostiga utsikten från dass
Bodsfönstret

På söndagar är det en himla traffik över Bettna. Planen som flyger från Skavsta ser vi aldrig, men däremot från Arlanda. Ibland är det bara någon minut mellan planen. Man skulle ibland tycka att de inte behöver flyga på exakt samma ställe hela tiden, utan kanske sprida ut sig lite.

Söndagsflygen över Bettna

Anna och jag fortsatte med grovarbetet men fick till slut hjälp av Sven och Erik. Tillsammans fick vi bort de flesta tuvorna så att vi kan klippa gräset igen. Hela sommaren har vi fått undvika att klippa längst ut mot dikena, men nu är det normalt igen (när det kvävda gräset har tagit sig igen förstås).

Teamwork
Många kokor kärrar vi

Eftersom Anna har tenta på tisdag och Erik måste få klart en inlämningsuppgift redan tills i morgon, så stack de vi 13-tiden och vi stack inte så långt efter.

Nu lägger vi av
Kallt och kalt
Hejdå Erik och Anna!

Och när vi kom hem så väntade nya utmaningar!

Hemma finns det mer löv

En huppegupptäcksfärd

Vi brukade ha en fantastisk skog några hundra meter från oss. Vi kallade den springskogen av just den anledningen och varje dag såg man folk gå förbi vår tomt för att promenera där med eller utan hundar. Om man har sett de fina reklambilderna för Sörmland så skulle man tro att de var tagna i den skogen. Och så en dag så avverkade man den och ingen förstod varför för så mycket skog var det inte och väldigt mycket lämnades kvar. Det enda som var säkert var att skogen var förstörd för alltid.
Nu har det gått några år och vi bestämde oss för att kolla lite och samtidigt kika efter svamp.

20120901-191357.jpg
Lite korkad kände jag mig där jag försökte hinna med I Svens takt med en korg på armen. Vi kom inte ens in i skogen för det var så himla mycket sly så vi fick gå på Bettnabergarens äng.
Jag försökte få den trollska stämningen att visa sig.

20120901-191943.jpg
Men det ville sin inte riktigt. Skogen var allt för ful för det!

20120901-192102.jpg

20120901-192157.jpg
Men sedan fick vi annat att tänka på!

20120901-192301.jpg

20120901-192326.jpg

20120901-192348.jpg

20120901-192413.jpg
Kantareller var inte det enda vi hittade.

20120901-193040.jpg
Hjorthornssvampen är en-stjärnig och

20120901-193216.jpg
Granfingersvampen blir en-stjärnig först efter förvällning.
Jag har aldrig sett så många vårtiga röksvampar och det kändes surt när jag kom hem och såg i farmors svampbok att den var tre-stjärnig. Vi har gräddstuvat den tidigare men nu fick den stå kvar.

20120901-193657.jpg
Det finns mycket spännande i skogen. I det här hålet ville då inte jag sticka ner armen.

20120901-193920.jpg
Och vi förstår att vildsvinen bor väldigt nära oss även om vi inte fått något förstört ännu så såg man i skogen att de gillade svamp.

20120901-194052.jpg
Även om vi hade med oss knivar ut i skogen så ska ju svampen tas om hand så nu fick det vara nog.

20120901-194321.jpg

Kanske att det finns mer svamp i skogen nästa vecka igen!

Första hösthelgen

28 mm hade det regnat hemma under dagen men bättre väder utlovas till helgen så varför inte en favorit i repris den här helgen?
Dikena är långt ifrån färdiggrävda, och det finns mycket sly kvar att rensa, och så är det gräset som växer som aldrig förr!
Igår kväll puttrade oxsvansgrytan på spisen i flera timmar och av den gröna blomkålen blev det en gratäng till korven. Vi behöver INTE laga mat på hela helgen.
Ett hål i körbanan vid Södertälje gjorde att resan tog nästan 2 timmar istället för 1.15 som vanligt. Och hela tiden vräkte regnet ner! Mina 4 olika väderappar fav alla olika prognoser för helgen så vi får helt enkelt vänta till i morgon och se vad det verkligen är för väder.
Det var kolmörkt när vi kom fram kvart över 9. Det duggade bara och jag sprang snabbt in och tände all belysning så vi kunde se att packa ur bilen.

20120831-221824.jpg

20120831-222755.jpg

Det har regnat hela natten. Det vet jag som fick sitta under ett paraply och kissa. Men det gör bara att man somnar ännu bättre sen. Kl 8 kunde inte Sven hålla sig i från frukosten längre. Eftersom vi inte har någon morgontidning här så blir det till att lösa korsord istället.

20120901-084055.jpg
Att mussäkra sina gummistövlar var en mindre bra ide. När jag skulle sätta på mig dem var de helt blöta inuti och sulorna hade tom fått svarta mögelprickar. Tur att det finns fler stövlar att ta av så mina kan torka. Synd bara att Susanna har så stora fötter för det är svårt att gå fort med stl 39 när man är en 36:a.

20120901-101152.jpg

Det är dags att klippa ner våra rosor. Det är så mycket ogräs under som vi vill komma åt.

20120901-121033.jpg
Jag vet inte om det blev så mycket bättre.

20120901-121206.jpg
När vi började rensa bland kvickrot och violer så hittade vi en massa spännande kompisar.

20120901-121354.jpg

20120901-121506.jpg

20120901-121521.jpg
Trädgården skapar själv vackra installationer och den allra finaste just nu står vårt Säfstaholm för.

20120901-122043.jpg

Nästa sak som ska bort är syrenerna mot vägen. De börjar glesna så vi börjar om och kanske kanske försvinner lite mygg!

20120901-142510.jpg

20120901-142528.jpg

Jag försöker få igång brasan sedan den slocknat 2 ggr. Torr ved och tidningar…

20120901-142647.jpg
Och vips!

20120901-142734.jpg

Sven har gott om arbetskläder. Varje gång han byter jobb måste han kassera de gamla. Förra helgen jobbade han i en nystruken Land Rover skjorta. Det var bara slipsen som saknades!

20120901-142916.jpg

Kl halv 4 tittade till och med solen fram (det regnar i Stockholm Har vi hört :-))

20120901-152334.jpg

Nu är även syrenerna vid uteplatsen nerklippta och se så fint det blev!

20120901-184709.jpg

20120901-184822.jpg
Vi går ut och letar lite svamp när brasan brunnit ut så mycket att vi vågar gå ifrån den. När vi kommer tillbaka 1,5 timmar senare är det i stort sett bara en askhög kvar.
Det är kvällssol och 13 grader ute och det är dags för dagens höjdpunkt: Att få ta av sig sina rökiga, skitiga kläder och ta en utedusch och sedan hoppa i mjukiskostymen.

20120901-190504.jpg
Det är fint ute men nu är det dags att gå in och ta hand om det gula guldet vi hittade i skogen!

20120901-190701.jpg

20120901-190720.jpg

Vi sover som stenar här. Öppet fönster och 6 grader ute ger en bra temperatur. Och trots fullmåne.
Men när vi vaknade blev vi besvikna. Det fina vädret som vi avslutade dagen med igår har idag övergått i regn. Och det är inget kul att jobba utomhus när man blir blöt. Vi drar ut på frukosten och lyssnar på Mannheimer & Tengby.

Idag ska vi rensa i snåren vid diket där vi slutade förra helgen.

20120902-132815.jpg
Så här fint blev det!

20120902-133001.jpg
Och här är planerna för nästa besök. Allt ska bort!

20120902-133149.jpg

20120902-133206.jpg

20120902-133219.jpg
Kl är halv 2 och vi har ätit oxsvansgryta och det är dags att tänka på refrängen. Det finns ju att göra hemma också, bada i poolen tex?

Sista helgen i augusti

Bettna ligger ju i stort sett mitt i mellan Linköping och Stockholm, så landet är ett utmärkt ställe att stråla samman på. Och detta gjorde vi sista helgen i augusti. Målet var att ta ner så mycket vegetations som vi kunde, samt att gräva vidare på de diken som Erik och hans kompisar började på i våras.

Erik och Anna och Susanna åkte ner redan på torsdagskvällen, vilket var himla bra för då var gräset redan klippt när vi kom dit på fredagskvällen.

Kommer vi att kunna jobba utomhus i helgen?

I gengäld hade jag lagat en stor gryta för att vi inte skulle behöva gå in och göra mat mitt i arbetet, samt kvällsmat till fredagsmyset. Allt var enligt begäran LCHF orienterat. Således satte vi i och den spännande kombinationen, lufttorkat kött och brieostar och andra ostar samt tonfisksallad. Men det var helt ok.

Vi äter middag (LCHF)

Kvällen tillbringades runt bordet med våra iPhones där vi gissade logotyper för fulla muggar. Det blev en tidig kväll. De som jobbat utomhus hela dagen var lite slitna.

Nästa morgon blev det frukost och sen mummade vi oss!

Roll-on

Vi delade upp oss lite och Anna och jag tog hand om vår kompost. Det känns så trist att man hela tiden fyller på överst medan det ligger jättefin jord i botten. Nu tömde vi över allt okomposterat till det mittersta facket och lade all färdig kompost i ett fack. Nu har vi äntligen ett helt tomt fack att börja om i. Och en otrolig mängd jord har vi dessutom. Jag känner mig mycket rik!

Vi städar komposterna
Och en kompost full med färdig mull
En kompost tömd

De andra började gräva ut diket vid vägen. Det är väldigt märkliga dikesdragningar hos oss. Först ska vattnet gå längs hela vägen på vår tomt (100 meter lång) sedan ska det gå tvärs över tomten och hela vägen tillbaka igen. Det blir många meter diken att gräva ur. Om man inte sköter det så ramlar det ner frukt och löv och förmultnar och snart är diket borta.

Vi gräver diken
En andningspaus
Vattensjukt på gräsmattan
Vår tomt är 100 meter lång

Mitt i allt arbetet så finns det ändå tid att titta på allt som är fint. Äpplena börjar också bli mogna och i år är det många av den sorten vi tror heter Noors glasäpple (varför vi har bestämt att det är den sorten har jag glömt).

Syrenhortensian är fantastisk!
Det här äpplet åt jag (Noors glasäpple)

I det våta vädret som var eldningshögen genomsur. Det gick åt en hel del torr ved för att få fyr på allt. Vi får väl passa på att elda rejält när vi är på landet. Hemma kan man ju inte elda i öppna spisen förrän grannen skickar in anonyma anmälningar till kommunen.

Det är inte lätt att enda när det är blött
Erik och Susanna tar en paus

Det är dags att ta en paus och äta av min fläskköttsgryta.

Paus
Den stora grytan full med mat

Erik klippte ner vår schersmin och hittade en massa äppelgrenar som vi inte hade sett växa ut. Jag vet inte om det här är rätta sättet att klippa en schersmin men den kommer nog tillbaka igen. De mörka märkena i marken visar hus omfattande den var innan den blev ner klippt. Inget kan ju växa under den.

Erik klipper schersminen
Se så många röda Säfstaholm!

I vårt trädgårdsförråd finns allt. Det finns saker som man inte ens vet vad de ska vara till eller vad de heter. Jag mindes att det fanns en sak där som borde kunna användas i dikesgrävningen och mycket riktigt, en korp. Så här ser den ut och så här används den:

Vi har allt, här en korp
Anna använder korpen
Sven och Anna ska ta sig förbi poppelrötterna

Till slut så orkar man inte mer. Orken tar bara slut.

Trötta trädgårdsarbetare
Äntligen brinner det
Vi tar en fika utomhus i solen
Och Wilma vill inte ens gå i närheten av oss!

Nej nu är det dags att se till att fixa lite grillrök också.

Nu ryker det för fullt!

Efter maten så konstaterar vi att det går lika bra att spela 7:an på 5 personer som det gör på 4. Vilken tur för det är det vi brukar göra på kvällarna.

Vi spelar 7:an

Nästa morgon måste de sticka hem tidigt för Susanna börjar jobba halv 12. Men de hade ändå inte orkat en dag till.

På morgonen är det bara vi igen…

Sven och jag fortsatte själva. Man behövde bara röra om med en pinne i brasan så var elden igång igen. Vi satte igång med nästa dike. Grannarna har en massa spirea växande i tomtgränsen. Den har spridit sig ner i diket. På vår sida finns det så mycket plommon och krikon att hälften vore nog. Vi klippte ner allt smått och bestämde oss för att vissa av de stora som vi vill ta ner får stå kvar tills plommonen är mogna. Någon måtta får det ju vara!

Bara vi vet hur det såg ut här innan rensningen!
Det här tar vi nästa gång

Den här helgen fick vi träffa vår nya granne Eva för första gången. Hon kommer att flytta hit den 14/9 och bo permanent, vilket känns skönt. Nu är vi 4 permanentboende och en sommarstuga (vi) igen precis som tidigare.

Regn och åska gjorde att vi la ner jobbet för den här gången och packade ihop och åkte hem. Men helgen gav mersmak. Varför har vi inte varit här mer under de senaste åren. Det är väldigt skönt att komma bort hemifrån där det är ett evigt bankande från grannarna som bygger hur 7 dagar i veckan. Det här ska vi definitivt göra oftare. Hoppas Erik och Anna och Susanna tycker likadant! (Susanna har ju äntligen fått elda, och det är ju det roligaste som finns!)

Och sen är det dags att åka hem
Och det regnar hela vägen hem

 

 

 

Sista semesterveckan (v 32)

Det är lite synd om vårt torp. Vi har lagt ner så mycket tid på att renovera det och spenderat så mycket tid där men de senaste två åren har vi inte haft tid. Dels har vi haft så många renoveringsprojekt hemma och i somras byggde vi till och med en pool.

Och om man får välja på att ligga och flyta i en klar pool med 29 grader eller att ligga och frysa i Dyngaren så är valet ganska lätt. Med den sommar som varit så hade vi aldrig kommit i vattnet vid Femöre heller.

Problemet är att allt har vuxit igen runt omkring oss och det innebär att det har blivit så mycket mygg att man inte kan vara ute på kvällarna. Men vi har bestämt oss för att ta ner så mycket vi kan på vår tomt. Så får vi se hur mycket det hjälper.

Sista veckan på semestern skulle vi skjutsa ner Anna till Linköping och då passade vi på att stanna två nätter på landet.

När man kommer hit och inser hur mycket det finns att göra, så trillar den stora tröttheten över en. Det här är det enda stället jag bara kan sjunka ner i sängen och ta en rejäl tupplur. Så också den här gången!

Vi fikar på verandan
Från verandan ser man boden

Medan jag sov så började Sven rensa i alla snår. Vi har fått så mycket mygg på landet eftersom det börjar växa upp överallt. Det är dags att ta ner så mycket vi någonsin kan!

De ”nya” plommonträden
Sven har rensat ”plommonrabatten”
Kvällssolen kommer fram när träden är borta

Sen har vi ju den sedvanliga rensningen i gruset. En gång i tiden så gjorde vi det här mycket ordenligt med markväv under gruset. Men under årens gång så har det samlats jord och frön och nu är det väldigt mycket gräs som växer. När vi var här förra gången så skrapade jag markduken, men jag glömde alldeles att rensa under vår utemöbel. Men det gör ju Sven och Anna så bra!

I gruset frodas växtligheten

Själv är jag sysselsatt med att gödsla syrenerna mot grannen. Det är inte allt för mycket jord i rabatten och de börjar se taniga ut. Vi har tre stora kompostfack, och det har legat till sig i alla. Jag kärrar upp det och lägger det på syrenerna.

Vi har hur mycket kompostjord som helst!

Vi bestämmer oss för att det är dags att ta ner balsampopplarna. Den som står nere mot skogen är nu så stor att vi inte kommer att kunna fälla den själv. Det fanns två från början men en har vi fällt (och jag var inte med då och vill inte ens veta hur de gjorde det) men inte heller Sven vill göra det här själv. Men innan vi kan fälla den så måste vi barka den. Den får hundratals rotskott varje år och det är ett helvete att gå och klippa bort det. Så trädet behöver stå ett år innan vi kan fälla det.

Balsampoppeln får inte ens rum på bild!
Nu ska poppeln bort!

Vi har ytterligare en poppel vid vägen. Den var väldigt liten när vi flyttade hit. Kanske inte så att vi nådde till toppen men det kändes så. Under de 10 år vi har bott här så har den blivit minst den dubbla storleken, och inte heller den här vågar vi fälla själva. Vi barkar den så länge…

Balsampoppeln vid vägen
Poppeln sedd nerifrån
Vi barkar även poppel nummer 2

Jag sparar ett skott som jag ska ta med mig hem till grannen. Jag vet inte om det kommer att överleva men jag hoppas det.

Kan det här bli en ny balsampoppel?

Och jag kämpar med dåliga sekatörer för att klippa äppelträden. Har man 13 träd så hinner man inte med alla varje år. Men nu när jag har kommit på en ny teknik för att beskära så går det i och för sig lättare. Men då ska man också se till att inte alla sekatörer ligger hemma. Jag får fortsätta med det här nästa gång och då ska jag ta med mig mina sekatörer hit ner.

Jag klipper äppelträden lite grann…

Som sagt. När man är här så måste man klippa gräset. Förra sommaren hyrde vi gräsklippning och det var skönt, även om gräsmattan tog rätt mycket stryk då man klippte när det var blött. Detta beror på, har vi förstått, att dräneringen av tomten börjar bli dåligt och vi kommer att fortsätta dikningen som Erik startade i våras så fort vi bara får tid.

Nyklipp gräsmatta är det vackraste som finns!
Vårt körsbärsträd heter Fanal
Gräsmattan nedanför huset
Det känns som vi klippte äppelträdet nyss!

Vi fick besök av mamma och pappa också. Vi satt ute i värmen och fikade i några timmar.

Jag smyger på besöket
Mamma och pappa kommer på fika

När man är här så inser man vilka fantastiska saker vi har åstakommit och en av de häftigaste sakerna är ju dasset. Utgångspunkten var ett gammalt brunt 70-tals handfat och efter det färgsatte vi dasset. Jag är speciellt stolt över den betsning jag fick till av själva fjölen, och hur jag lyckades måla själva sitsen i en matchande färg. Sen är det här kanske inte den vanligaste tapeten på ett dass, men snygg är den. Borås Tapeter 1318 av Hanna Werning.

Vårt fina dass

Mina hemgjorda kaffekoppar som jag kämpade så hårt med att få lika stora. Jag vet inte vilken kollektion i ordningen det är jag har gjort till landet, men fördelen med dessa är att de inte är så himla stora. Perfekta att bjuda på fika i. Och fint upphängda på gamla återvända spikar från vårt torp!

Jag är stolt över mina landetmuggar!

Jag fick tjata många år innan den här möbeln kom till. Men bra och användbar blev den. Den är byggd i trä och armeringsjärn med en limskiva ovanpå. Armeringsjärnen är spraymålade med ljusgrå färg, och trät är naturligtvis målat i samma blåbärsblå färg som resten av detaljerna i hallen.

Vår hemsnickrade skohylla

En sak som kanske inte är så bra är hur Vattenfall inte kortade av våra elledningar när de installerade 3-fas för typ 8 år sedan. Det är väl dags att ta tag i det. Jag dokumenterar det så jag kan skicka mail till Vattenfall.

Huset som Vattenfall glömde!

Ja, lite fick vi gjort, och vi bestämde oss för att snart komma tillbaka. Men både Erik och Anna i Linköping så blir det lite halva vägen var att träffas här. Det blir nog lite lövräfsning och dikesgrävning i höst i alla fall!