Renovering – Magneberg

oktober 28, 2012augusti 18, 2023

Första frosten

Sedan länge hade vi bokat in att vi skulle träffas på landet den 27-28/10. Erik och Anna skulle komma från Linköping och vi från Stockholm. Då blir det bara en timmes bilresa för oss var.

Eftersom vi fick äran att stanna och handla all maten på City Gross i Nyköping så var Erik och Anna redan framme när vi kom. Fredagskvällen gick åt till att äta nachotallrikar och följa besöksstatistiken på Tihi.se (efter att prinsessan Madeleine förlovat sig). Vem behöver TV när vi är tillsammans?

Nästa morgon var det dags att hugga i och höststäda. Eftersom det var minusgrader ute så var vi tvungna att leta reda på lämpliga kläder.

Anna lånade min gamla jacka och mina träningsoverallsbyxor samt mina gummistövlar med en dubbla strumpor i. Det var rätt länge sedan hon lämnade några kläder på landet och det har ju hänt en del sedan hon var 14 år. Erik hade arbetsbyxor på landet och kompletterade med Svens kängor och fordrade fleece. Sven har inga problem med kläder. Varje gång han byter bilmärke så tar han ner massvis med kläder till landet. Just nu är det Land Rover kläder. Och själv upptäckte jag att mössen hade ätit både inne och utanpå mina gamla kängor, som dessutom är i desperat behov av en skoputsning.

Vi skulle spara tid genom att använda åkgräsklipparen som lövuppsamlare men den startade förstås inte. Efter lite trixande kunde Erik snabbt samla upp löven på de stora ytorna medan vi tog räfsade manuellt under träden.

Erik och Anna byggde en koja i skogen det första året. Den blev så hög som tre våningar till slut, men jag skulle nog själv aldrig vågat mig upp i den. När vår sure granne köpte skogen så sa han åt oss att ta ner kojan meddetsamma. Det är lite kul att se hur även ett träd kan självläka. Snart kommer det inte att synas att vi spikat fast träbitar i träden. Och så förstår man varför sågverk inte vill köpa virke som stått nära bebyggelse 🙂

Till lunch åt vi något som ingen av oss ätit på bra länge: Fiskpinnar och potatismos. Men vi kunde inte hitta remoulad i affären, vilket är ett absolut måste!!!

Gurkmajonäs får duga när det inte finns remoulad

Mycket löv blev det och de två kompostfacken som vi nu håller på att fyller upp blev överfyllda.

Under tiden bygger Sven och Erik om huset som vi sätter över huvudvattenkranen. Av någon underlig anledning hade man dragit in huvudkopplingen i jordkällaren. Det var ett himla dumt ställe, för dels är det den lägsta punkten på tomten, om det skulle börja läcka, dels är vår jordkällaren väldigt rank och ingen vågar gå in i den längre sedan Krister försökte fixa den. Så vi drog ut vattnet i backen och har isolerat runt, men vissa vinterdagar när det blir -28 så håller man verkligen tummarna.

Anna och jag fortsatte med grovjobbet, för det var det enda vi klarade av. Som att gå dubbelvikt i diket och försöka rensa upp alla löv som hade täppt till. Det luktade minsann inte så himla gott men jag tror att vi fick flyt på det, för visst är det mindre vatten.

Efter det bestämde vi oss för att göra kväll. Sven flyttade ner TV:n i köket för i kväll är det premiär för ”Så mycket bättre”. Jag gjorde en fläskkarrégryta med röd curry och champinjoner. Det är inte jättebekvämt att sitta på en pinnstol en hel kväll men det är varmt och skönt i köket, vilket de inte är i stora rummet på övervåningen, som inte är isolerat. Och dessutom brukar man få dammsuga bort döda flugor innan det blir mysigt. Jag var helt slut och la mig på min favoritplats, sängen, och till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna, trots att de skrek av skratt i köket när de såg ”Hopplös och hatad av alla”.

-12 grader var det i natt. Det märkte alla som var upp och kissade och tittade på stjärnorna och fullmånen. Erik såg till och med ett stjärnfall. Att vi vaknade väldigt tidigt hade väl att göra med att det blev vintertid i natt. Sven har äntligen lagat vår älskade köksklocka, som vi fick med oss från Näs. Numer har vi ett nytt batteridrivet urverk från Clas Ohlson, och bara en av originalvisarna, vilket gör att det är lite svårt att läsa av tiden.

Klockan med nytt urverk och för stora visare

Tar man pappas träskor får man rum med tofflorna också

Som alltid har man slitit så mycket på lördagen att det är svårt att komma igång på söndagen, men det finns fortfarande en hel del att göra. Utemöblerna ska in, och vi ska lägga på en presenning på bodtaket, som verkligen håller på att ge upp. Och så ska vi lyfta bort alla jordkokor som vi lagt upp på gräsmattan då vi grävde upp dikena. Ja, och så stänga av vattnet i duschen.

Sven och Erik försöker angöra en presenning på taket, en inte helt enkel uppgift.

Sen var det dags att koppla ur vattnet. Redan förra gången vi var här lossade Sven på alla kopplingar ifall det skulle frysa, för då hade vattnet någonstans att expandera, men som vanligt funkade det inte, utan blandaren hade frusit igen! Det är smällar man får ta när man har en utomhusdusch. Eftersom vi glömt stänga av varmvattenberedaren när vi åkte hem förra gången så klarade den sig i alla fall. Nu får vi köpa ny blandare igen. Jag har sagt till Sven att han ska passa på att köpa flera när han hittar dem billigt, men det gör han aldrig.

Eftersom vi har så mycket uppväxt skog nu för tiden så tar det tid innan solen värmt upp överallt. Det är helt ok på sommaren, då man kanske inte vill vara i solen hela tiden, men på vintern, och särskilt på våren är det jobbigt för det tar lång tid innan all snö smälter bort.

På söndagar är det en himla traffik över Bettna. Planen som flyger från Skavsta ser vi aldrig, men däremot från Arlanda. Ibland är det bara någon minut mellan planen. Man skulle ibland tycka att de inte behöver flyga på exakt samma ställe hela tiden, utan kanske sprida ut sig lite.

Anna och jag fortsatte med grovarbetet men fick till slut hjälp av Sven och Erik. Tillsammans fick vi bort de flesta tuvorna så att vi kan klippa gräset igen. Hela sommaren har vi fått undvika att klippa längst ut mot dikena, men nu är det normalt igen (när det kvävda gräset har tagit sig igen förstås).

Eftersom Anna har tenta på tisdag och Erik måste få klart en inlämningsuppgift redan tills i morgon, så stack de vi 13-tiden och vi stack inte så långt efter.

Och när vi kom hem så väntade nya utmaningar!

september 6, 2012

Vi bygger kök

Ett diskbänksskåp med en rutig gardin, ett gammalt bord i furufaner med en vaxduk på och två 30 cm breda lådhurtsar med olikfärgade lådstycken och utan baksida är det vi hittills har kallat vårt kök. Det är i och för sig mycket bättre än när vi flyttade hit och inte hade vatten indraget överhuvudtaget. Den första sommaren med vattendunk och en hink under som man hela tiden måste tömma tills vi upptäckte att dunken läckte. Men nu är det dags att ta tag i nästa steg av köksrenoveringen.

De gamla skåpen som vi lämnade kvar när vi renoverade köket får stå som mall för hur skåpen ska se ut.

Längst till höger kan man se en liten del av ett högskåp som vi tänker göra motsvarande på andra sidan. Utmaningen med köket är flera. Dels är det bara ca 30 cm mellan köksdörren och väggen och så sitter fönstret lägre än de ca 90 cm man vill ha i arbetshöjd i köket. Vi löser det genom att göra högskåpet 30 cm djupt och under de kommande 30 cm gör vi ett snett skåp som knyter an till de 60 cm djupa skåpen som står framför fönstret. På baksidan av skåpen framför fönstren bygger vi en fönstersmyg som målas i vitt.

Eftersom allt är platsbyggt finns det ingen anledning att göra innerväggar i skåpet utan väggarna får agera innerväggar. Vi tar dock bort den avslutande biten i bröstpanelen.

Just för att bröstpanelen slutar mellan över- och underskåpet, men också för att det är snyggt klär vi in utrymmet mellan skåpen med pärlspont för att det ska bli en helhet. Vi använder limträskivor som hyllplan, men också som mellanväggar i de övriga skåpen. Pärlsponten använder vi endast på de sidor som syns.

I övergången mellan den grunda delen till den djupa får vi ett fullt fungerande skåp.

För två eller tre år sedan köpte vi på Coop i Norrköping två fiffiga låtinsatser som är till för att användas i vanliga köksskåp om man vill ha lådor istället. Nu behövde vi bara bygga väggar till skåpen och montera lådorna. Ja, och sen måste vi ju göra lådstycken framtill förstås, en utmaning. När vi ändå gjorde ett funktionellt kök så passade vi på att även köpa en inbyggd skärbräda. Så mycket bänkutrymme kommer det trots allt inte att bli.

Alla som känner mig vet att jag inte är en särskilt tålmodig person, och med det följer också att jag kan vara ganska slarvig. Men här har jag fått kämpat med att bli perfektionist. Medan Sven byggde de stora sakerna blev jag satt på att få lådorna och alla dörrar att bli perfekta. Dörrar och lådstycken konstruerades genom att vi limmade ihop pärlsponten och sedan sågade till den. Dörrarna har ju naturligtvis förstärkts på baksidan med z-formade reglar, medan lådstyckena limmades direkt på lådorna. Men det var mycket filande och sandpapprande innan de blev perfekta. Men vill ju inte att lådorna ska fastna i varandra.

Det ska ju se gammalt ut och handtagen hade vi faktiskt hemma i köket och i överflöd då vi plockat bort en massa skåp där. Handtagen till lådorna var naturligtvis hur dyra som helst. Jag har förträngt det men de kostade säkert lika mycket som hela köket :-).

Vi försökte att hitta en hel diskbänk men det är inte lätt till ett specialbyggt kök, och särskilt inte i en tid när rostfria diskbänkar inte är modernt. Så det fick bli en inbyggd diskbänk. Vi har under alla år levt med en kran som varit tvärtom mot en vanlig kran. Detta efter att vi reklamerade kranen och en kille på Coop satte ihop den fel. När man satte på varmvatten kom det kallvatten och tvärtom. När man ville ha lite vatten kom det mycket osv. Detta har under alla år vållat oss problem för när man kommer hem efter att ha varit på landet så gör man tvärtom. Men nu har vi äntligen en kran som fungerar som den ska!

Det är inte alltid man har det man behöver hemma. Jag är mycket för att experimentera med färg. Således hade jag vitt färgpigment hemma (fråga mig inte varför), som jag blandade med linolja och terpentin och fick att tränga in i ekskivan som vi köpt. På bilden ser det lite märkligt ut men det var precis rätt sak att göra för att få skivan att passa in med resten av köket. På det sedan en massa lack!

Varenda dörr är specialgjord och det märkte vi när vi en helg inte blev klara och lämnade dörrarna till högskåpets underskåp stående på golvet. Nästa helg monterade vi dem inte på det sätt jag hade gjort iordning dem och nu lever vi med att den ena dörren är liten slagen.

Två detaljer som vi är stolta över och som har gjort köket så mycket bättre:
Under diskbänksskåpet har vi dragit in sockeln så att man får in foten en bit under skåpet när man står och diskar. Det ger en mycket bättre arbetsställning.

Vi klädde in kylskåpsväggen mot diskbänken med pärlspont. För att inte överdriva så betsade vi den vit och lackade den. Vi har ytterligare en lucka färdig som ännu inte kommit upp. Den ska sitta över kylen och öppnas med gångjärn upp mot taket.

Samma gula färg som på skåpen på andra sidan. Matchar väl mot den ljusgröna bröstpanelen, och vi har vågat oss på att måla hyllan över diskbänken i den starka roströda färgen som vi också köpte till för att bryta av.

Och högskåpet målat (dörrarna nere bara en gång ännu)

Högskåpet är klart och sväljer nu allt porslin vi har, vilket är helt fantastiskt. Nederskåpet rymmer allt som vi inte vet var vi ska göra av det, som badhanddukar, toapapper, dagböcker mm.

Det som återstår nu är att plocka bort bröstpanelen över diskbänken och kakla där. Och helt plötsligt har vi ett bättre kök att arbeta i än vad vi har hemma. Och så har det varit ända fram till 2012 då vi även gjorde om köket hemma. Det kan du läsa om här:

Köksrenovering

september 5, 2012

Snickarglädje

I tre års tid har vi av någon underlig anledning varit på COOP i Norrköping och tittat på färdigsågad snickarglädje. Vi har tagit kort och suttit och fantiserat över hur fin vår veranda skall bli när vi får dit lite krusiduller. Efter att ha spenderat två varma dagar målandes innertaket på verandan var det äntligen dags att åka till COOP igen, den här gången för att handla. Vi hade redan bestämt oss för att vi skulle köpa snickarglädje som hette Anna (vad annars?)

Men när vi väl kom dit så fick det bli andra prioriteringar. Det blev till att köpa det som vi kunde hitta tillräckligt många av. I det här fallet så blev det Gunilla. Visserligen fanns det inte tillräckligt så vi fick köpa ampelhållare (som skall sättas upp på väggen och hänga amplar från) och såga itu dessa. Men av spillet gjorde vi änu mer snickarglädje. Eftersom vi nu är så duktiga på att huka oss så tog vi för säkerhets skull även Gunillas mittkrusidull, och tänkte att den får vi väl vaddera om folk slår i den för mycket (men vi har hittills inte haft en enda olycka!)

Det är svårt att bedöma storlek. Allt jag hade gjort var att hålla upp en A4-sida och konstatera att den storleken skulle det minst vara. När vi kom hem upptäckte vi att vi nog kunde haft lite större krusiduller på sidorna, men å andra sidan kan vi nu kalla vår veranda för ganska diskret.

Det tog flera dygn att grunda och måla snickarglädjen, men så snart de gick att bära utan att de fastnade i händerna så satte vi upp dem. Det blev mycket mjölksyra medan vi försökte se vilket håll de skulle upp på. Skulle de hänga si eller så? (Vi blev tills slut tvungna att måla dem en gång till eftersom våra falurödfärgsutsöndrande händer missfärgade bitarna när vi vred och vände dem för att de bäst skulle komma till sin rätt. När de väl satt där de skulle kom jag med mitt moderna övermålningsbara silikon för att dölja alla spår av att denna snickarglädje inte suttit fast på vår veranda från första början.

Anna var helt övertygad om att det skulle bli jättefult när vi satte dit rödmålad panel på framsidan av verandan. De senaste åren har det bara varit vitmålade takstolar och det var hon van vid. Men även hon blev imponerad när färdigt. Sven klädde också väggarna i verandan med panel som vi målade med faluröd Demidekk från Terriergränd så att man kan luta sig mot den. Tyvärr hamnade något kvisthål precis i huvudhöjd oc där började det rinna kåda meddetsamma så nu slåss vi om att sitta på andra sidan. På ICA Maxi hade de reklam för dynor för 59:-/st så Sven köpte 8 stycken. Och det var väl investerade pengar för så mycket som vi suttit på verandan i år har vi aldrig tidigare suttit där.

Det sista som kvarstod med verandan var att sätta dit två tunnor som skall stå under hängrännorna där det skall hänga stora tjocka kedjor som leder vattnet ner i tunnorna. Och vi hade sett ett par i en trädgårdsbutik men det kändes som mycket pengar, men då fick vi reklam från Ekohallen med extrapris på just såna tunnor som vi skulle vilja ha. Med den sommaren vi hade så tog det ett tag innan tunnorna fylldes men nu står de där och eftersom det är långt att dra vattenslangen upp till huset så är det perfekt att ha vatten att ta av när man vill vattna uppe vid huset. Men för att kunna vattna så behövs det en vattenkanna, och det måste vara en vattenkanna som går att stoppa i tunnorna. Och när vi var på Billbäcks utanför Norrköping, en fantastisk upplevelse (från en som bor nästan granne med Zätas!) så hittade vi en jättefin blå vattenkanna från Weibulls, som passade perfekt i tunnan.

Med vattentunnan på plats och fixad bevattning så fortsatte vi med upprustningen av torpet. Nu när allt är färdigmålat och gruset är utlagt, så är det dags för utsmyckningen. Vi hade sett en granne som hade satt upp jättefina spaljeer på huset. Vi knyckte idén rakt av. Genom att såga till läkt och måla vitt och sätta upp tvärs över läkten på väggen fick vi ut spaljeerna från väggen. Vi har redan grävt upp kaprifol hemma, och när den blommade så var det inte den vanliga oranga sorten, utan den här är citrongul och luktar underbart. Ja, det känns ju inte så mycket, eftersom vi bara haft fem blommor i år, men nästa år blir det säkert mer.

Vi tipsades att inte köpa en röd klätterros till en röd vägg. Vi åkte till Växt och Trädgård i Nyköping där vi fick jättebra hjälp. Vi lärde oss vad remonterande betydde (att den blommar flera gånger), och fastnade till slut för en sort som heter Coral Dawn. Och nu tre veckor efter att vi planterade den har den vuxit flera decimeter (så mycket att jag redan har måst binda upp den på spaljén, och den har blommat och just nu är det säkert sex knoppar. Och så här nära huset kanske vi slipper att få knopparna uppätna hela tiden, som det händer med de två rosorna som står på gräsmattan.

augusti 15, 2012

Nu börjar vi!

Nästsista helgen i september 2001, var sista gången som vi kunde bo på Magneberg fram till kommande sommar. En av de mysigaste kvällarna någonsin var den när Sven och jag hade picknick på en filt på köksgolvet av grå linoleum, där nu alla möbler var bortplockade. Vi hade satt värmeljus i alla fönster och på golvet stod ett gammalt element och puttrade och gav samma sken som en brödrost (samma konstruktion). Medan ungarna satt i kammaren och mycket passande tittade på Drömkåken med Björn Skifs låg vi bredvid varandra och fantiserade om hur fint det en gång skulle bli, ackompanjerat av krafset av små möss som sprang i väggarna.

108-0877_IMG — Köks grunden rensas på sten.

109-0919_IMG — Ny grund muras till köket

Nästa helg, den sista september, fanns det inte längre något golv i köket när vi kom hit. Dessutom var det frost på gräsmattan och vara 7 grader inomhus. Men arbete gör en varm och för att Krister skulle komma åt i sitt arbete fick vi såga ner hela syrensnåret mot vägen som växte in mot huset för att han skall komma fram. Ett ständigt återkommande arbete från och med nu är också att röja efter honom, och allt skräp han producerar i sina försök att fixa stugan.

Krister grävde mycket noggrant bort allt under golvet i köket. Det innebar att en hel del stenar flyttades bort och tillsammans med de stenar som grunden var uppbyggd av, började projektet ”Uppfinningsrika sätt att använda sten”. Vi insåg att Krister besatt enorma krafter när vi inte ens tillsammans kunde flytta de större, och än mindre kunde förstå hur han hade kunnat flytta dem helt själv. När utgrävningen var klar, grunden borta och stockarna så småningom var bortsågade och utbytta mot nya fräscha, så kunde vi se att det här faktiskt skulle bli riktigt bra. Våra vänner från England, familjen James, var dock inte särskilt imponerade när vi lurade ner dem för en rundvandring och en grillad korv på utegrillen i kylan den 30 oktober det året. Kan det vara därför de ännu inte kommit tillbaka hit?

108-0878_IMG — Skåpen stadgas upp för att inte ramla ner

116-1614_IMG — Vi börjar återställa golvet igen.

Sista gången vi tillbringade ordentligt på landet (och skrev ordentlig dagbok var den 4 november). Efter det slutade vi sova på Magneberg för det gick helt inte i den röra som Krister åstadkom. Under vintern grävde ur grunden under köksgolvet, lyfte huset, lagt dit nya stockar längst ner och lagt nya reglar till ny trossbotten. Vi har köpt nya fönster till köket. Trots allt jobb jag la ner på att renovera fönstren förstod vi att ett fönster som var så skevt att det krävdes 20 skruvar för att hålla det i spänn på plats nog inte var någpt att satsa på. De perioder vi arbetade på Magneberg, vilket var i genomsnitt en gång i månaden under november till februari och sedan oftare, bodde vi i mormor och morfars husbil i deras garage i Farneby 5 km bort. Det var bra på det sättet att vi hade tillgång till god lagad mat och ordentliga tvättmöjligheter och det behövdes, inte minst under vårt livs smutsigaste vecka!

112-1257_IMG — Mycket skräp att ta hand om!

augusti 15, 2012

Den första sommaren är slut och vi har inte ens börjat

Vår semester det året varade mellan 6 juli till 8 augusti och det vi hade åstadkommit under den tiden var inte alls så mycket som vi hade trott, hoppats eller velat. Men det går inte att arbeta när det är så varmt. Inte heller går det att jobba när regnet står som spön i i backen, och något mellanläge verkade inte finnas denna sommar.

Svens stora projekt att snygga till köksskåpen inuti var klart, och likaså hade jag målat en hel del fönster. Däremot verkade spåntömningen uppe på vinden aldrig bli klar. Att skotta lera och spån i stora säckar och balansera dem ner för den trånga trappen var inte Svens favoritjobb. Särskilt inte när duschmöjligheterna här är lika med noll. Erik hade lyckats att klippa en gång genom ängen från infarten fram till parkeringen, men det viktigaste av allt var väl att vi ”boat” in oss. Vi hade också (tyvärr) fått veta vad som behövde göras för att huset skulle komma i bra skick. Semestern avslutades utan att vårt nya garage hann bli klart. Det är sammankopplat med det gamla förrådet och skall inhysa motorgräsklippare, alla gamla cyklar och vanliga motorgräsklippare med mera.

Första helgen efter semestern var vi fast beslutna om att detta förråd skulle finnas men när den tredje skuren vid två-tiden övergick i dagsregn var vi redo att ge upp. Dels fick vi försöka att tillaga kycklingen i den sunkiga ugnen istället för på grillen (vår torp-spis) och dels regnade falurödfärgen bort från plankorna snabbare än jag hann måla dit den. Men ugnen värmde upp inomhus och det räckte med fleecejackor för att vi inte skulle frysa. Bland helgens mer udda projekt var Annas och min flytt av mossan där garaget ligger till yttersta trekanten av gräsmattan. Nu tre somrar senare inser jag att det är ett av våra mer lyckade projekt för mossan har spridit sig över hela trekanten, vilket både gör det lättklippt men ändå lågväxt.

Det bästa med denna helg i augusti var ändå mötet med Krister. Honom fick vi kontakt med genom min faster i Nynäshamn som hade bott granne med honom där. Han har bott här i trakten i några år och letade efter snickaruppdrag (och fick han så han teg!) på orten. Han spenderade tre timmar med att gå omkring och slita sönder saker, bryta loss allt, men sa att han gärna ville hjälpa till. Och så bestämde vi att han skulle bryta upp vårt köksgolv i september.

augusti 14, 2012

Uppvaknandet

Den första kvällen när vi anlände med bilen fylld med verktyg och
rengöringsmedel, var vi fulla med entusiasm. Framför oss låg en hel semester.
Inget kunde rubba vår övertygelse om att den skulle bli fullkomligt fantastisk.
Inte ens att grannen satt på sin trapp och sjöng à capella på polska så det ljöd
över hela nejden. Vi hade fortfarande kvar vårt ”gamla” land ca 30 minuters
resväg från Bettna, och dessutom bor mina föräldrar 5 km bort, så vi tänkte vara
på torpet på dagarna och städa och fixa och så småningom flytta in.

Den första dagen på semestern var det redan 24 grader kl 7 på morgonen. Vi
åkte till Magneberg, som torpet heter och försökte klippa gräset. Tomten är
2,700 kvm stor och nästan allt är gräsmatta. Nu hade de gamla ägarna inte bott
där regelbundet under de senaste 10 åren, och därför låtit en stor del av
gräsmattorna växa upp och bli äng. Men i det varma vädret räckte det att klippa
de ytor som fanns för att förstå att det här skulle bli jobbigt.

Huset hade varken vatten eller avlopp indraget, men däremot fanns det kommunalt
vatten framdraget till en kran vid jordkällaren. Men vi hade planer! Vi åt
medhavd mat och åkte sen iväg till närmsta sjö, Yngaren, och badade. Framåt
eftermiddagen när det blev lite svalare lånade vi pappas bil och åkte iväg till
Nyköping och köpte en ny kyl/frys samt två kokplattor. Vi handlade också en
Dass-Isak till dasset och en fruktansvärt stor mängd Gardena-kopplingar. Dagens
tyngsta arbete bestod i att baxa ut det gamla kylskåpet och att bära in det
nya.

Nästa dag fick vi besök dels av svärmor, som hade med sig tårta och bullar, men
även av vår nye granne. Vi förstod att ägarförhållandena till grannhuset inte
var helt enkla. Huset ägdes av en bonde, som bodde någon annanstans, och som i
sin tur hyrde ut huset till ett IT-företag. Hyresvärden/ägaren ville nu påtala
att han hade fått klagomål ifrån sina hyresgäster att de kände sig trängda av
vår närvaro, så vi gick runt och tittade på tomtpinnar och försökte att vara
allmänt trevliga, vilket kändes svårt efter detta mottagande. Vi förstod att de
hade haft det ganska lugnt de tre åren de hyrt huset eftersom vårt hus i stort
sett hade varit obebott under denna tid. Det här var början på den mindre
trevliga delen av torpägandet.

Ambitionen för första sommaren var att ta bort tapeterna i stora rummet på
övervåningen och tapetsera om. Så här i efterhand kan man konstatera att tre år
senare är detta det rum som fortfarande inte är klart. Taket där var pappspänt
men sackade betydligt och vi bestämde oss för att ta ner taket och se hur det
såg ut under (eller över om man säger så). Det visade sig att en vattenskada,
som antagligen resulterade att nytt tak las i början på 60-talet hade blött ner
all fyllnadsmassa i taket och tyngden hade gjort att inte bara det pappspända
taket utan även takplankorna sackade. Som det var nu så var takhöjden på vissa
ställen ca 1,70 och det är lite väl lite. Svens bror kom för att titta och
hjälpte ambitiöst till slita ner tapeterna på väggarna när papptaket väl låg på
golvet. Vi sågade ut stora bitar ur tapeten och Erik och Anna ägnade mycket lång
tid till att lägga dessa bitar i blöt och ta fram lager för lager. Vi kunde
slutligen konstatera att det fanns 17 lager med tapet och ett lager
tidningspapper allra innerst. Tidningarna var från 1895 och takpappen hade
spänts över tidningar från 1904. Arbetet tog tid när man hela tiden hittade
spännande historier i tidningarna som vi läste högt för varandra.

103-0345_IMG — Stora rummet på övervåningen (från visningen)

103-0346_IMG — Sovrummet uppe (från visningen)

Efter en vecka blev det för jobbigt att pendla mellan Katrineholm och Bettna så
vi lånade mormor och morfars husbil och ställde på tomten. Det räckte med att
dela täcke en natt med Sven för att han skulle flytta in i huset och helt
plötsligt hade jag en 120 cm bred säng för mig själv, en lyx jag inte haft sedan
1984. Köksskåpen verkade aldrig bli klara, och det ena åskvädret avlöste det
andra. Jag försökte ge mig på fönstren som verkligen behövde målas om. Dessutom
behövde de nytt kitt och efter hand lyckades jag hantera varmluftspistolen utan
att spräcka rutor, och dessutom få bort de rostiga små spikarna som glasen på
plats utan att spräcka rutorna. Den som uppfinner elastiskt glas skall jag
nominera till Nobelpriset!

103-0350_IMG — Vinden med gamla innerfönster

Eftersom vi inte hade några tvättmöjligheter gällde det att gå upp tidigt så vi
kunde hinna till Yngarebadet innan andra kom dit. Där gjorde vi morgontoalett
och simmade under vattnet för att få bort löddret i håret.

Regnet bara fortsatte att vräka ner och det blev ganska fuktigt och kallt
inomhus när så många fönster höll på att renoveras och vi bara hade plast för
fönstren. Vi trodde Sven var morgonpigg men det var för att han sov med kläderna
på. Själv hade jag det mycket skönt i husbilen. Den 20 juli flyttade även Anna
in i huset eftersom vi då hade hämtat sängarna på gamla landet. Erik och jag
stannade kvar i husbilen. Den 23 juli hämtade vi det största lasset med möbler
från Näs och sedan kände vi att vi hade fått nog av allt vad torp heter och
bestämde oss för att skita i allt och ta en riktig semester, men först var vi
tvungna att vänta in Bosse som skulle hjälpa oss att besiktiga huset.

Hans dom var inte nådig och vi fick rådet att först lägga om taket så att det
kommer ordentlig asfaltspapp underst. Sedan måste vi lyfta huset och byta ut en
eller två av de understa stockarna i huset. Han berätta det att det var två
saker man kunde göra om man ville förstöra ett torp. Det ena var att mura in
grunden och det andra var att täcka huset med masonit, och det är precis de två
sakerna som gjorts med detta hus. Han trodde också att golvreglarna var murkna,
och det skulle förklara varför hela köket lutar så man blir sjösjuk när man går
runt där inne. Lika så var några av takbjölkarna ruttna. Han trodde att 500 000
skulle få torpet i fint skick igen. Vi måste ha ett långt tidsperspektiv på den
här renoveringen!

Dagen efter stack vi till västkusten och hade det mysigt!

augusti 12, 2012

Gamla hemsidan

Vill du titta på den gamla hemsidan så ligger den här så länge….