Den första kvällen när vi anlände med bilen fylld med verktyg och
rengöringsmedel, var vi fulla med entusiasm. Framför oss låg en hel semester.
Inget kunde rubba vår övertygelse om att den skulle bli fullkomligt fantastisk.
Inte ens att grannen satt på sin trapp och sjöng à capella på polska så det ljöd
över hela nejden. Vi hade fortfarande kvar vårt ”gamla” land ca 30 minuters
resväg från Bettna, och dessutom bor mina föräldrar 5 km bort, så vi tänkte vara
på torpet på dagarna och städa och fixa och så småningom flytta in.
Den första dagen på semestern var det redan 24 grader kl 7 på morgonen. Vi
åkte till Magneberg, som torpet heter och försökte klippa gräset. Tomten är
2,700 kvm stor och nästan allt är gräsmatta. Nu hade de gamla ägarna inte bott
där regelbundet under de senaste 10 åren, och därför låtit en stor del av
gräsmattorna växa upp och bli äng. Men i det varma vädret räckte det att klippa
de ytor som fanns för att förstå att det här skulle bli jobbigt.
Huset hade varken vatten eller avlopp indraget, men däremot fanns det kommunalt
vatten framdraget till en kran vid jordkällaren. Men vi hade planer! Vi åt
medhavd mat och åkte sen iväg till närmsta sjö, Yngaren, och badade. Framåt
eftermiddagen när det blev lite svalare lånade vi pappas bil och åkte iväg till
Nyköping och köpte en ny kyl/frys samt två kokplattor. Vi handlade också en
Dass-Isak till dasset och en fruktansvärt stor mängd Gardena-kopplingar. Dagens
tyngsta arbete bestod i att baxa ut det gamla kylskåpet och att bära in det
nya.
Nästa dag fick vi besök dels av svärmor, som hade med sig tårta och bullar, men
även av vår nye granne. Vi förstod att ägarförhållandena till grannhuset inte
var helt enkla. Huset ägdes av en bonde, som bodde någon annanstans, och som i
sin tur hyrde ut huset till ett IT-företag. Hyresvärden/ägaren ville nu påtala
att han hade fått klagomål ifrån sina hyresgäster att de kände sig trängda av
vår närvaro, så vi gick runt och tittade på tomtpinnar och försökte att vara
allmänt trevliga, vilket kändes svårt efter detta mottagande. Vi förstod att de
hade haft det ganska lugnt de tre åren de hyrt huset eftersom vårt hus i stort
sett hade varit obebott under denna tid. Det här var början på den mindre
trevliga delen av torpägandet.
Ambitionen för första sommaren var att ta bort tapeterna i stora rummet på
övervåningen och tapetsera om. Så här i efterhand kan man konstatera att tre år
senare är detta det rum som fortfarande inte är klart. Taket där var pappspänt
men sackade betydligt och vi bestämde oss för att ta ner taket och se hur det
såg ut under (eller över om man säger så). Det visade sig att en vattenskada,
som antagligen resulterade att nytt tak las i början på 60-talet hade blött ner
all fyllnadsmassa i taket och tyngden hade gjort att inte bara det pappspända
taket utan även takplankorna sackade. Som det var nu så var takhöjden på vissa
ställen ca 1,70 och det är lite väl lite. Svens bror kom för att titta och
hjälpte ambitiöst till slita ner tapeterna på väggarna när papptaket väl låg på
golvet. Vi sågade ut stora bitar ur tapeten och Erik och Anna ägnade mycket lång
tid till att lägga dessa bitar i blöt och ta fram lager för lager. Vi kunde
slutligen konstatera att det fanns 17 lager med tapet och ett lager
tidningspapper allra innerst. Tidningarna var från 1895 och takpappen hade
spänts över tidningar från 1904. Arbetet tog tid när man hela tiden hittade
spännande historier i tidningarna som vi läste högt för varandra.
Efter en vecka blev det för jobbigt att pendla mellan Katrineholm och Bettna så
vi lånade mormor och morfars husbil och ställde på tomten. Det räckte med att
dela täcke en natt med Sven för att han skulle flytta in i huset och helt
plötsligt hade jag en 120 cm bred säng för mig själv, en lyx jag inte haft sedan
1984. Köksskåpen verkade aldrig bli klara, och det ena åskvädret avlöste det
andra. Jag försökte ge mig på fönstren som verkligen behövde målas om. Dessutom
behövde de nytt kitt och efter hand lyckades jag hantera varmluftspistolen utan
att spräcka rutor, och dessutom få bort de rostiga små spikarna som glasen på
plats utan att spräcka rutorna. Den som uppfinner elastiskt glas skall jag
nominera till Nobelpriset!
Eftersom vi inte hade några tvättmöjligheter gällde det att gå upp tidigt så vi
kunde hinna till Yngarebadet innan andra kom dit. Där gjorde vi morgontoalett
och simmade under vattnet för att få bort löddret i håret.
Regnet bara fortsatte att vräka ner och det blev ganska fuktigt och kallt
inomhus när så många fönster höll på att renoveras och vi bara hade plast för
fönstren. Vi trodde Sven var morgonpigg men det var för att han sov med kläderna
på. Själv hade jag det mycket skönt i husbilen. Den 20 juli flyttade även Anna
in i huset eftersom vi då hade hämtat sängarna på gamla landet. Erik och jag
stannade kvar i husbilen. Den 23 juli hämtade vi det största lasset med möbler
från Näs och sedan kände vi att vi hade fått nog av allt vad torp heter och
bestämde oss för att skita i allt och ta en riktig semester, men först var vi
tvungna att vänta in Bosse som skulle hjälpa oss att besiktiga huset.
Hans dom var inte nådig och vi fick rådet att först lägga om taket så att det
kommer ordentlig asfaltspapp underst. Sedan måste vi lyfta huset och byta ut en
eller två av de understa stockarna i huset. Han berätta det att det var två
saker man kunde göra om man ville förstöra ett torp. Det ena var att mura in
grunden och det andra var att täcka huset med masonit, och det är precis de två
sakerna som gjorts med detta hus. Han trodde också att golvreglarna var murkna,
och det skulle förklara varför hela köket lutar så man blir sjösjuk när man går
runt där inne. Lika så var några av takbjölkarna ruttna. Han trodde att 500 000
skulle få torpet i fint skick igen. Vi måste ha ett långt tidsperspektiv på den
här renoveringen!
Dagen efter stack vi till västkusten och hade det mysigt!