Månad: augusti 2012

28 mm hade det regnat hemma under dagen men bättre väder utlovas till helgen så varför inte en favorit i repris den här helgen?
Dikena är långt ifrån färdiggrävda, och det finns mycket sly kvar att rensa, och så är det gräset som växer som aldrig förr!
Igår kväll puttrade oxsvansgrytan på spisen i flera timmar och av den gröna blomkålen blev det en gratäng till korven. Vi behöver INTE laga mat på hela helgen.
Ett hål i körbanan vid Södertälje gjorde att resan tog nästan 2 timmar istället för 1.15 som vanligt. Och hela tiden vräkte regnet ner! Mina 4 olika väderappar fav alla olika prognoser för helgen så vi får helt enkelt vänta till i morgon och se vad det verkligen är för väder.
Det var kolmörkt när vi kom fram kvart över 9. Det duggade bara och jag sprang snabbt in och tände all belysning så vi kunde se att packa ur bilen.

Det har regnat hela natten. Det vet jag som fick sitta under ett paraply och kissa. Men det gör bara att man somnar ännu bättre sen. Kl 8 kunde inte Sven hålla sig i från frukosten längre. Eftersom vi inte har någon morgontidning här så blir det till att lösa korsord istället.

Att mussäkra sina gummistövlar var en mindre bra ide. När jag skulle sätta på mig dem var de helt blöta inuti och sulorna hade tom fått svarta mögelprickar. Tur att det finns fler stövlar att ta av så mina kan torka. Synd bara att Susanna har så stora fötter för det är svårt att gå fort med stl 39 när man är en 36:a.

Det är dags att klippa ner våra rosor. Det är så mycket ogräs under som vi vill komma åt.

Jag vet inte om det blev så mycket bättre.

När vi började rensa bland kvickrot och violer så hittade vi en massa spännande kompisar.

Trädgården skapar själv vackra installationer och den allra finaste just nu står vårt Säfstaholm för.

Nästa sak som ska bort är syrenerna mot vägen. De börjar glesna så vi börjar om och kanske kanske försvinner lite mygg!

Jag försöker få igång brasan sedan den slocknat 2 ggr. Torr ved och tidningar…

Och vips!

Sven har gott om arbetskläder. Varje gång han byter jobb måste han kassera de gamla. Förra helgen jobbade han i en nystruken Land Rover skjorta. Det var bara slipsen som saknades!

Kl halv 4 tittade till och med solen fram (det regnar i Stockholm Har vi hört :-))

Nu är även syrenerna vid uteplatsen nerklippta och se så fint det blev!

Vi går ut och letar lite svamp när brasan brunnit ut så mycket att vi vågar gå ifrån den. När vi kommer tillbaka 1,5 timmar senare är det i stort sett bara en askhög kvar.
Det är kvällssol och 13 grader ute och det är dags för dagens höjdpunkt: Att få ta av sig sina rökiga, skitiga kläder och ta en utedusch och sedan hoppa i mjukiskostymen.

Det är fint ute men nu är det dags att gå in och ta hand om det gula guldet vi hittade i skogen!

Vi sover som stenar här. Öppet fönster och 6 grader ute ger en bra temperatur. Och trots fullmåne.
Men när vi vaknade blev vi besvikna. Det fina vädret som vi avslutade dagen med igår har idag övergått i regn. Och det är inget kul att jobba utomhus när man blir blöt. Vi drar ut på frukosten och lyssnar på Mannheimer & Tengby.

Idag ska vi rensa i snåren vid diket där vi slutade förra helgen.

Så här fint blev det!

Och här är planerna för nästa besök. Allt ska bort!

Kl är halv 2 och vi har ätit oxsvansgryta och det är dags att tänka på refrängen. Det finns ju att göra hemma också, bada i poolen tex?

Bettna ligger ju i stort sett mitt i mellan Linköping och Stockholm, så landet är ett utmärkt ställe att stråla samman på. Och detta gjorde vi sista helgen i augusti. Målet var att ta ner så mycket vegetations som vi kunde, samt att gräva vidare på de diken som Erik och hans kompisar började på i våras.

Erik och Anna och Susanna åkte ner redan på torsdagskvällen, vilket var himla bra för då var gräset redan klippt när vi kom dit på fredagskvällen.

I gengäld hade jag lagat en stor gryta för att vi inte skulle behöva gå in och göra mat mitt i arbetet, samt kvällsmat till fredagsmyset. Allt var enligt begäran LCHF orienterat. Således satte vi i och den spännande kombinationen, lufttorkat kött och brieostar och andra ostar samt tonfisksallad. Men det var helt ok.

Kvällen tillbringades runt bordet med våra iPhones där vi gissade logotyper för fulla muggar. Det blev en tidig kväll. De som jobbat utomhus hela dagen var lite slitna.

Nästa morgon blev det frukost och sen mummade vi oss!

Vi delade upp oss lite och Anna och jag tog hand om vår kompost. Det känns så trist att man hela tiden fyller på överst medan det ligger jättefin jord i botten. Nu tömde vi över allt okomposterat till det mittersta facket och lade all färdig kompost i ett fack. Nu har vi äntligen ett helt tomt fack att börja om i. Och en otrolig mängd jord har vi dessutom. Jag känner mig mycket rik!

De andra började gräva ut diket vid vägen. Det är väldigt märkliga dikesdragningar hos oss. Först ska vattnet gå längs hela vägen på vår tomt (100 meter lång) sedan ska det gå tvärs över tomten och hela vägen tillbaka igen. Det blir många meter diken att gräva ur. Om man inte sköter det så ramlar det ner frukt och löv och förmultnar och snart är diket borta.

Mitt i allt arbetet så finns det ändå tid att titta på allt som är fint. Äpplena börjar också bli mogna och i år är det många av den sorten vi tror heter Noors glasäpple (varför vi har bestämt att det är den sorten har jag glömt).

I det våta vädret som var eldningshögen genomsur. Det gick åt en hel del torr ved för att få fyr på allt. Vi får väl passa på att elda rejält när vi är på landet. Hemma kan man ju inte elda i öppna spisen förrän grannen skickar in anonyma anmälningar till kommunen.

Det är dags att ta en paus och äta av min fläskköttsgryta.

Erik klippte ner vår schersmin och hittade en massa äppelgrenar som vi inte hade sett växa ut. Jag vet inte om det här är rätta sättet att klippa en schersmin men den kommer nog tillbaka igen. De mörka märkena i marken visar hus omfattande den var innan den blev ner klippt. Inget kan ju växa under den.

I vårt trädgårdsförråd finns allt. Det finns saker som man inte ens vet vad de ska vara till eller vad de heter. Jag mindes att det fanns en sak där som borde kunna användas i dikesgrävningen och mycket riktigt, en korp. Så här ser den ut och så här används den:

Till slut så orkar man inte mer. Orken tar bara slut.

Nej nu är det dags att se till att fixa lite grillrök också.

Efter maten så konstaterar vi att det går lika bra att spela 7:an på 5 personer som det gör på 4. Vilken tur för det är det vi brukar göra på kvällarna.

Nästa morgon måste de sticka hem tidigt för Susanna börjar jobba halv 12. Men de hade ändå inte orkat en dag till.

Sven och jag fortsatte själva. Man behövde bara röra om med en pinne i brasan så var elden igång igen. Vi satte igång med nästa dike. Grannarna har en massa spirea växande i tomtgränsen. Den har spridit sig ner i diket. På vår sida finns det så mycket plommon och krikon att hälften vore nog. Vi klippte ner allt smått och bestämde oss för att vissa av de stora som vi vill ta ner får stå kvar tills plommonen är mogna. Någon måtta får det ju vara!

Den här helgen fick vi träffa vår nya granne Eva för första gången. Hon kommer att flytta hit den 14/9 och bo permanent, vilket känns skönt. Nu är vi 4 permanentboende och en sommarstuga (vi) igen precis som tidigare.

Regn och åska gjorde att vi la ner jobbet för den här gången och packade ihop och åkte hem. Men helgen gav mersmak. Varför har vi inte varit här mer under de senaste åren. Det är väldigt skönt att komma bort hemifrån där det är ett evigt bankande från grannarna som bygger hur 7 dagar i veckan. Det här ska vi definitivt göra oftare. Hoppas Erik och Anna och Susanna tycker likadant! (Susanna har ju äntligen fått elda, och det är ju det roligaste som finns!)

 

 

 

Det är lite synd om vårt torp. Vi har lagt ner så mycket tid på att renovera det och spenderat så mycket tid där men de senaste två åren har vi inte haft tid. Dels har vi haft så många renoveringsprojekt hemma och i somras byggde vi till och med en pool.

Och om man får välja på att ligga och flyta i en klar pool med 29 grader eller att ligga och frysa i Dyngaren så är valet ganska lätt. Med den sommar som varit så hade vi aldrig kommit i vattnet vid Femöre heller.

Problemet är att allt har vuxit igen runt omkring oss och det innebär att det har blivit så mycket mygg att man inte kan vara ute på kvällarna. Men vi har bestämt oss för att ta ner så mycket vi kan på vår tomt. Så får vi se hur mycket det hjälper.

Sista veckan på semestern skulle vi skjutsa ner Anna till Linköping och då passade vi på att stanna två nätter på landet.

När man kommer hit och inser hur mycket det finns att göra, så trillar den stora tröttheten över en. Det här är det enda stället jag bara kan sjunka ner i sängen och ta en rejäl tupplur. Så också den här gången!

Medan jag sov så började Sven rensa i alla snår. Vi har fått så mycket mygg på landet eftersom det börjar växa upp överallt. Det är dags att ta ner så mycket vi någonsin kan!

Sen har vi ju den sedvanliga rensningen i gruset. En gång i tiden så gjorde vi det här mycket ordenligt med markväv under gruset. Men under årens gång så har det samlats jord och frön och nu är det väldigt mycket gräs som växer. När vi var här förra gången så skrapade jag markduken, men jag glömde alldeles att rensa under vår utemöbel. Men det gör ju Sven och Anna så bra!

Själv är jag sysselsatt med att gödsla syrenerna mot grannen. Det är inte allt för mycket jord i rabatten och de börjar se taniga ut. Vi har tre stora kompostfack, och det har legat till sig i alla. Jag kärrar upp det och lägger det på syrenerna.

Vi bestämmer oss för att det är dags att ta ner balsampopplarna. Den som står nere mot skogen är nu så stor att vi inte kommer att kunna fälla den själv. Det fanns två från början men en har vi fällt (och jag var inte med då och vill inte ens veta hur de gjorde det) men inte heller Sven vill göra det här själv. Men innan vi kan fälla den så måste vi barka den. Den får hundratals rotskott varje år och det är ett helvete att gå och klippa bort det. Så trädet behöver stå ett år innan vi kan fälla det.

Vi har ytterligare en poppel vid vägen. Den var väldigt liten när vi flyttade hit. Kanske inte så att vi nådde till toppen men det kändes så. Under de 10 år vi har bott här så har den blivit minst den dubbla storleken, och inte heller den här vågar vi fälla själva. Vi barkar den så länge…

Jag sparar ett skott som jag ska ta med mig hem till grannen. Jag vet inte om det kommer att överleva men jag hoppas det.

Och jag kämpar med dåliga sekatörer för att klippa äppelträden. Har man 13 träd så hinner man inte med alla varje år. Men nu när jag har kommit på en ny teknik för att beskära så går det i och för sig lättare. Men då ska man också se till att inte alla sekatörer ligger hemma. Jag får fortsätta med det här nästa gång och då ska jag ta med mig mina sekatörer hit ner.

Som sagt. När man är här så måste man klippa gräset. Förra sommaren hyrde vi gräsklippning och det var skönt, även om gräsmattan tog rätt mycket stryk då man klippte när det var blött. Detta beror på, har vi förstått, att dräneringen av tomten börjar bli dåligt och vi kommer att fortsätta dikningen som Erik startade i våras så fort vi bara får tid.

Vi fick besök av mamma och pappa också. Vi satt ute i värmen och fikade i några timmar.

När man är här så inser man vilka fantastiska saker vi har åstakommit och en av de häftigaste sakerna är ju dasset. Utgångspunkten var ett gammalt brunt 70-tals handfat och efter det färgsatte vi dasset. Jag är speciellt stolt över den betsning jag fick till av själva fjölen, och hur jag lyckades måla själva sitsen i en matchande färg. Sen är det här kanske inte den vanligaste tapeten på ett dass, men snygg är den. Borås Tapeter 1318 av Hanna Werning.

Mina hemgjorda kaffekoppar som jag kämpade så hårt med att få lika stora. Jag vet inte vilken kollektion i ordningen det är jag har gjort till landet, men fördelen med dessa är att de inte är så himla stora. Perfekta att bjuda på fika i. Och fint upphängda på gamla återvända spikar från vårt torp!

Jag fick tjata många år innan den här möbeln kom till. Men bra och användbar blev den. Den är byggd i trä och armeringsjärn med en limskiva ovanpå. Armeringsjärnen är spraymålade med ljusgrå färg, och trät är naturligtvis målat i samma blåbärsblå färg som resten av detaljerna i hallen.

En sak som kanske inte är så bra är hur Vattenfall inte kortade av våra elledningar när de installerade 3-fas för typ 8 år sedan. Det är väl dags att ta tag i det. Jag dokumenterar det så jag kan skicka mail till Vattenfall.

Ja, lite fick vi gjort, och vi bestämde oss för att snart komma tillbaka. Men både Erik och Anna i Linköping så blir det lite halva vägen var att träffas här. Det blir nog lite lövräfsning och dikesgrävning i höst i alla fall!

 

 

 

Nu var halva grunden klar och det var dags för andra halvan. Precis som tidigare blev vi tvungna att tömma ut möbler för att sedan bryta upp golvet. Under kammaren fanns det om möjligt ännu större stenar. Vi flyttade in hela familjen i köket. Så bodde man ju förr i tiden så varför inte nu. Det blev trångt när fyra personer skulle försöka hitta yta att sova på. Yttertrappen baxades bort och under ett års tid hade vi två plankor att balansera upp till huset på. Även golvet i hallen grävdes ur och vi fick gå i mörkret på en spång under hela vintern. Trots detta var vi nere ganska ofta under vintern och hade det ganska mysigt. Kaoset började ta sin ända fram emot Kristi Himmelsfärd år 2003.

Vår tomt var kanske inte världens vackraste när vi flyttade in, men nu såg den om möjligt ännu värre ut. Under hela vintern hade Krister baxat ut stenar som vi rullade ner och la på den nyrensade och framtagna rabatten. Allt virke ur huset, som tex det extra lagret med panel, all masonit och läkt hamnade i en jättestor hög på gräsmattan. Meningen var väl att vi skulle såga till det och dra ur spikar, och använda det som ved. Men snart såg hela gräsmattan ut som ett skrotupplag. Allt grävande runt grunden samt för vatten och avlopp hade också gjort att gräset försvunnet och eftersom vi gick där hela tiden var det svårt att få gräset att växa tillbaka.

Alla säckar med fint torrt spån som låg i köksgolvet hade Krister lagt i en massa plastsäckar som låg på ett annat ställe på gräsmattan. Vi upptäckte att säckarna som han använt var miljövänliga och bröts ner av solen. Det var hög tid att ta hand om dem. Någon person drog slutsatsen att man kunde använda det som fyllnadsmassa i gräsmattan, för att fylla i alla sorkhålen. Sågspånen skulle också kväva allt ogräs. Så vi tog helt enkelt och krattade ut det över hela gräsmattan. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Det enda jag vet var att det stod som ett dammoln om åkgräsklipparen när den klippte gräsmattan efter det. Nu två somrar senare kan man äntligen inte längre urskilja allt spånet, utan det har tagits upp i marken.

Vi kom också på att vi kunde bygga stenmurar av all sten på tomten. Det fanns redan små stenmurar, men dessa kunde byggas på med ytterligare ett varv. Sen tyckte vi att det kunde vara snyggt att bygga en stenmur mot vägen där det förut funnits syrener. Meningen var att vi skulle kunna få en uteplats framför köksfönstret där det tidigare varit djungel. Men då gällde det att få hela den sidan jämnhög, och en stenmur skulle hjälpa. Svens bror Per hjälpte till och det var väldigt tungt men jättekul. Det här var väl ungefär det sista vi gjorde denna semestern. Det är tur att det finns helger, och Krister förstås!

 

 

På Bettnasågen var det konkurrens om virket. När vi skulle handla plank till ytterväggarna visade det sig att pappa varit och köpt upp resterande lager. Vi fick åka till Björkvik istället. Lagom tills Sven hade fått på isolering och svart papp på väggarna utbröt ett högtryck som gjorde det helt omöjligt att jobba. Vi fick ägna oss åt badutflykter istället. Vi åkte med svärmor till Stendörren och kunde inte fatta varför det var så himla varmt i köket om kvällarna, men vi insåg till sist att den svarta pappen absorberade enorma mängder värme under dagarna och att det var nödvändigt att sätta igång med panelandet snart. Det var inte förrän i slutet av juli som panelen från ytterdörren fram till hörnet var klart. Och bara på nedervåningen. Kortsidan är helt isolerad men bara 5 plankor ditspikade. Det här var det sista vi gjorde innan semestern tog ett kort avbrott. Erik hade sin kompis Kristoffer på besök under en vecka medan vi jobbade. Anna var hos farmor i Björkvik.

När man i efterhand läser den dagbok som vi fört under hela tiden vi bott på Magneberg, blir vi alltid så förvånade över hur mycket vi har hunnit med att göra. Men när man läser noggrant och särskilt under semestern inser man att det inte var så himla produktivt. Det beror för det mesta på vädret att man påbörjar något och sen blir det för varmt, eller annars börjar det regna. Ett evighetsprojekt den här semestern var att måla fönsterfodren. De skulle ha ett lager grundfärg och två lager färdig färg. Alla lagren hade en torktid på 24 timmar vilket gjorde att det tog minst 3 dygn innan det var klart. Med regnpauser inräknade, så känns det som om vi höll på med det hela semestern.

Ett projekt som gick fort var byggandet av en stentrapp. Eftersom det ändå var så uppgrävt efter kabel och avloppsdragningen kom vi på att vi kunde göra oss av med en del av de enorma stenmassorna som vi nu hade liggandes på tomten genom att bygga en stentrapp. Efter en massa baxande och grävande hade vi en lång vindlande trapp från framsidan ner till trädgården. Det blev jättefint och vi började använda den direkt. Problemet var bara allt gräs som växte i springorna och gjorde att jag var tvungen att klippa gräset med en sax när det blev för högt.

Den sista dagen i juli fick vi besök av Telia som gick runt och tittade eftersom vi hade klagat på att telefonkabeln var nergrävd så grunt. Han höll med om att det inte var så bra och la dit en order på att man skulle dra om kabeln till en luftledning. För det var man tvungen att ordna ett servitut på elverkets ledning. Det visade sig att grannen hade sagt att den stolpen var rutten så då behövde elverket först byta ut stolpen, men till sist fanns den nya ledningen installerad. Nu visste vi att den nya dragningen innehöll en dubbelkabel, vilket betydde att det fanns tråd till ett abonnemang till. Vi hade fått ett kostnadsförslag på 14 000:- för att skaffa telefon, men nu kunde vi beställa abonnemang till en normal kostnad eftersom ledningen redan fanns. Mottagningen för mobiltelefoner i området är usel, trots en stor mast ganska nära oss.

 

 

Nu öppnade sig nya möjligheter till njutningar. I och med att vi dragit vatten ner till förrådet kunde Sven sätta upp varmvattenberedaren inne i hönshuset och koppla in den. Han byggde en utomhusdusch med tak, där dörren till hönshuset även blev dörr till duschen. Helt plötsligt kunde vi tvätta bort allt byggdamm och svett, och att duscha kl 10 en ljummen och regnig sommarkväll är en av höjdarupplevelserna än idag.

Det gick inte riktigt lika bra i köket. Där var det frustrationen som rådde. Anna och jag försökte tapetsera i det sneda och vinda köket och det enda roliga var nog att vi hade panel på halva väggen så våderna blev inte så långa. Krister fick problem att få dörren till kammaren att passa sen han bytt gångjärn på den, och Sven lyckades spruta ner hela köket när han stolt trodde att han var färdig med inkopplingen av vattnet. Vi gick och lade oss mycket frustrerade den kvällen. Men väl nästa dag var köket färdigtapetserat, dörren på plats och vi hade äntligen vatten inomhus.

Vi fick genom Krister kontakt med en elektriker som var den mest effektiva människan jag någonsin mött. Vi var tre personer som slet med att assistera honom. När han var klar såg hela utsidan av huset ut som ett ormbo av slangar men vi hade lika många kontakter i köket som tidigare funnits i hela huset. Det var även han som ordnade så att vi fick 3-fas el i stugan, vilket innebar att vi kunde använda cirkelsågen samtidigt som jag kokade vatten, något som tidigare resulterat i proppbyte. Men det satt långt inne. Den dagen vi skulle koppla på elen var det ett fruktansvärt åskväder ute så vi var inte helt säkra på att vi skulle få det utfört, och sedan upptäckte elgubbarna att det var kaos i ”tattarstans” elskåp och det var inte förrän man bröt strömmen på Norrbacka som vi fick strömfritt. Vi firade på kvällen med att laga mat på den nya spisen och diska i varmvatten som inte var uppkokat.

Det enda intressanta som hände i vårt monotona göra färdigt alla påbörjade-projektliv, var att Sven, Erik och Anna åkte ut med båten på Yngaren. Jag passade på att slappa i hammocken och läsa. Kl 6 ringde Sven och sa att de hittat en fin strand där de skulle bada. Kl ½ 7 ringde han och sa att de inte fick igång motorn. Det tog 2,5 timmar att ro de 8,5 km hem till båtplatsen. Vi åt inte förrän 9. Det var inte mycket Sven kunde göra nästa dag för träningsvärken i bröstmusklerna var enorm, och blåsorna i händerna gjorde honom ganska handikappad. Men vi var på ”pensionärsloppis” i Bettna och träffade min syster Nina där och alla barnen och de följde med oss tillbaka’

 

Det var väl en sak att gräva upp ett 20 meter långt dike i sandig mark, men en helt annan sak att gräva 50 meter i tung lerjord. Vi bestämde oss för att vara kostnadseffektiva och hyra en liten grävare för 1000:-/dygn. Redan efter 20 minuter på grävskopan hade Sven grävt sönder grannens telefonkabel. Visst skall man undersöka saker i förväg, men kabeln låg 28 cm!!! ner i marken. Så argumentet Telia hade att de bara ersatte om man hade grävt av en kabel med spade, hade de inte mycket för hos oss. Den här lilla historien slutade med att Telia senare kom hit och drog om grannens ledning till luftledning, för vår trädgård var ju i stort sett obrukbar eftersom det var nästan 50 meter till närmsta stolpe och det gjorde att det var ett bra stort område vi inte kunde sätta spaden i utan att upprepa skadan. Det resulterade även i att våran redan dåliga relation med grannarna ytterligare förvärrades. Det hjälpte inte att Sven stod till sent på kvällen och kopplade ihop ledningen med ”sockerbit” ivrigt påhejad av mygg.

Det gick betydligt bättre när Erik började gräva. Det verkade som alla dyra joysticks vi köpt till hans dataspel lönade sig. Krister, en mycket van grävare, gav mycket beröm åt de raka linjerna och den fina uppläggningen av lera bredvid diket. Vi fick inte ha grävskopan så länge för Svens arbetskamrat, visade det sig, stod på kö för den. Det innebar ialla fall att vi hann gräva upp för el, vatten och avlopp, men inte fylla i så som vi hade velat. Resultatet av den manuella ifyllnaden var att det inte blev lika jämt och fint som tidigare.