Vi njuter mer än vi jobbar

Det känns underligt att inte hela tiden ha en massa måsten som skall göras varje helg vi är här. Men för fem år sedan när vi köpte Magneberg så sa vi att det här skulle vara ett 10-års projekt, men jag antar att 5 år var mer rimligt. Det är klart att vi i början var tvungna att slita på varje ledig stund eftersom det fanns så mycket att göra, men allt eftersom det blir mer och mer klart så finns det naturligtvis många färre måsten. Nu handlar det mest om drömmar som kan vänta. Allt fungerar som det ska även om vi inte gör ett handtag till. Man har all tid i världen att bara lata sig. Men nackdelen är också att man blir för lat för att starta upp nya, stora projekt. Vi vill ju renovera den stora boden och se till att det finns tvättmöjligheter även på vintern (sommarduschrekordet har Anna som duschade när det var 0 grader ute), men vi skjuter på det hela tiden.

Sven och Anna gör absolut INGENTING

En annan sak som hela tiden skjutits framåt är att göra färdigt framsidan av huset. På långt håll syns det ju inte att det bara är målat en gång och saknar läkt, men den här sommaren ändrade vi på det. Trots det varma vädret, fick Sven upp läkten. Jag säger trots det varma vädret, för det gjorde det omöjligt för Sven att klättra på verandataket, som låg och flöt i värmen. Knutbrädor och fönsterfoder var bara målade en gång men fick nu en andra strykning. Alla människor borde vänta riktigt länge på att göra klart saker, för tillfredsställelsen är så otrolig när man äntligen är klar men något som väntat så himla länge på att blir klart!

 

Den sista läkten

Själv förvånade jag mig själv med att dag ut och dag in stå i hettan och måla boden en andra gång. Tänk vilken underbar tillvaro att bara klättra upp och ner för en stege och bara måla rött, medans tankarna strömmar ut och in i skallen. Och allt vitt på förrådet, som vi bara hann grunda förra sommaren fullkomligt lyste vitt när det hade målats. Ja, vi är väl nästan helt färdiga. Det kan vara en och annan knutbräda som bara är målad en gång, men man måste lämna lite som kan ge en tillfredsställelse om några år.

Molins på besök

Resten av tiden har gått åt till att njuta av promenader och varma bad och i år har man inte legat på stranden med dåligt samvete.

En studsmatta kan användas på många sätt
Anna sover

Den första sommaren är slut och vi har inte ens börjat

Vår semester det året varade mellan 6 juli till 8 augusti och det vi hade åstadkommit under den tiden var inte alls så mycket som vi hade trott, hoppats eller velat. Men det går inte att arbeta när det är så varmt. Inte heller går det att jobba när regnet står som spön i i backen, och något mellanläge verkade inte finnas denna sommar.

Köksskåpet före
Köksskåpet efter

Svens stora projekt att snygga till köksskåpen inuti var klart, och likaså hade jag målat en hel del fönster. Däremot verkade spåntömningen uppe på vinden aldrig bli klar. Att skotta lera och spån i stora säckar och balansera dem ner för den trånga trappen var inte Svens favoritjobb. Särskilt inte när duschmöjligheterna här är lika med noll. Erik hade lyckats att klippa en gång genom ängen från infarten fram till parkeringen, men det viktigaste av allt var väl att vi ”boat” in oss. Vi hade också (tyvärr) fått veta vad som behövde göras för att huset skulle komma i bra skick. Semestern avslutades utan att vårt nya garage hann bli klart. Det är sammankopplat med det gamla förrådet och skall inhysa motorgräsklippare, alla gamla cyklar och vanliga motorgräsklippare med mera.

Första helgen efter semestern var vi fast beslutna om att detta förråd skulle finnas men när den tredje skuren vid två-tiden övergick i dagsregn var vi redo att ge upp. Dels fick vi försöka att tillaga kycklingen i den sunkiga ugnen istället för på grillen (vår torp-spis) och dels regnade falurödfärgen bort från plankorna snabbare än jag hann måla dit den. Men ugnen värmde upp inomhus och det räckte med fleecejackor för att vi inte skulle frysa. Bland helgens mer udda projekt var Annas och min flytt av mossan där garaget ligger till yttersta trekanten av gräsmattan. Nu tre somrar senare inser jag att det är ett av våra mer lyckade projekt för mossan har spridit sig över hela trekanten, vilket både gör det lättklippt men ändå lågväxt.

Äntligen klart!

Det bästa med denna helg i augusti var ändå mötet med Krister. Honom fick vi kontakt med genom min faster i Nynäshamn som hade bott granne med honom där. Han har bott här i trakten i några år och letade efter snickaruppdrag (och fick han så han teg!) på orten. Han spenderade tre timmar med att gå omkring och slita sönder saker, bryta loss allt, men sa att han gärna ville hjälpa till. Och så bestämde vi att han skulle bryta upp vårt köksgolv i september.