Nästsista helgen i september 2001, var sista gången som vi kunde bo på Magneberg fram till kommande sommar. En av de mysigaste kvällarna någonsin var den när Sven och jag hade picknick på en filt på köksgolvet av grå linoleum, där nu alla möbler var bortplockade. Vi hade satt värmeljus i alla fönster och på golvet stod ett gammalt element och puttrade och gav samma sken som en brödrost (samma konstruktion). Medan ungarna satt i kammaren och mycket passande tittade på Drömkåken med Björn Skifs låg vi bredvid varandra och fantiserade om hur fint det en gång skulle bli, ackompanjerat av krafset av små möss som sprang i väggarna.
Köks grunden rensas på sten.Ny grund muras till köket
Nästa helg, den sista september, fanns det inte längre något golv i köket när vi kom hit. Dessutom var det frost på gräsmattan och vara 7 grader inomhus. Men arbete gör en varm och för att Krister skulle komma åt i sitt arbete fick vi såga ner hela syrensnåret mot vägen som växte in mot huset för att han skall komma fram. Ett ständigt återkommande arbete från och med nu är också att röja efter honom, och allt skräp han producerar i sina försök att fixa stugan.
Spisdelen muras uppKöket mot hallen
Krister grävde mycket noggrant bort allt under golvet i köket. Det innebar att en hel del stenar flyttades bort och tillsammans med de stenar som grunden var uppbyggd av, började projektet ”Uppfinningsrika sätt att använda sten”. Vi insåg att Krister besatt enorma krafter när vi inte ens tillsammans kunde flytta de större, och än mindre kunde förstå hur han hade kunnat flytta dem helt själv. När utgrävningen var klar, grunden borta och stockarna så småningom var bortsågade och utbytta mot nya fräscha, så kunde vi se att det här faktiskt skulle bli riktigt bra. Våra vänner från England, familjen James, var dock inte särskilt imponerade när vi lurade ner dem för en rundvandring och en grillad korv på utegrillen i kylan den 30 oktober det året. Kan det vara därför de ännu inte kommit tillbaka hit?
Skåpen stadgas upp för att inte ramla nerVi börjar återställa golvet igen.
Sista gången vi tillbringade ordentligt på landet (och skrev ordentlig dagbok var den 4 november). Efter det slutade vi sova på Magneberg för det gick helt inte i den röra som Krister åstadkom. Under vintern grävde ur grunden under köksgolvet, lyfte huset, lagt dit nya stockar längst ner och lagt nya reglar till ny trossbotten. Vi har köpt nya fönster till köket. Trots allt jobb jag la ner på att renovera fönstren förstod vi att ett fönster som var så skevt att det krävdes 20 skruvar för att hålla det i spänn på plats nog inte var någpt att satsa på. De perioder vi arbetade på Magneberg, vilket var i genomsnitt en gång i månaden under november till februari och sedan oftare, bodde vi i mormor och morfars husbil i deras garage i Farneby 5 km bort. Det var bra på det sättet att vi hade tillgång till god lagad mat och ordentliga tvättmöjligheter och det behövdes, inte minst under vårt livs smutsigaste vecka!
Vår semester det året varade mellan 6 juli till 8 augusti och det vi hade åstadkommit under den tiden var inte alls så mycket som vi hade trott, hoppats eller velat. Men det går inte att arbeta när det är så varmt. Inte heller går det att jobba när regnet står som spön i i backen, och något mellanläge verkade inte finnas denna sommar.
Köksskåpet föreKöksskåpet efter
Svens stora projekt att snygga till köksskåpen inuti var klart, och likaså hade jag målat en hel del fönster. Däremot verkade spåntömningen uppe på vinden aldrig bli klar. Att skotta lera och spån i stora säckar och balansera dem ner för den trånga trappen var inte Svens favoritjobb. Särskilt inte när duschmöjligheterna här är lika med noll. Erik hade lyckats att klippa en gång genom ängen från infarten fram till parkeringen, men det viktigaste av allt var väl att vi ”boat” in oss. Vi hade också (tyvärr) fått veta vad som behövde göras för att huset skulle komma i bra skick. Semestern avslutades utan att vårt nya garage hann bli klart. Det är sammankopplat med det gamla förrådet och skall inhysa motorgräsklippare, alla gamla cyklar och vanliga motorgräsklippare med mera.
Första helgen efter semestern var vi fast beslutna om att detta förråd skulle finnas men när den tredje skuren vid två-tiden övergick i dagsregn var vi redo att ge upp. Dels fick vi försöka att tillaga kycklingen i den sunkiga ugnen istället för på grillen (vår torp-spis) och dels regnade falurödfärgen bort från plankorna snabbare än jag hann måla dit den. Men ugnen värmde upp inomhus och det räckte med fleecejackor för att vi inte skulle frysa. Bland helgens mer udda projekt var Annas och min flytt av mossan där garaget ligger till yttersta trekanten av gräsmattan. Nu tre somrar senare inser jag att det är ett av våra mer lyckade projekt för mossan har spridit sig över hela trekanten, vilket både gör det lättklippt men ändå lågväxt.
Äntligen klart!
Det bästa med denna helg i augusti var ändå mötet med Krister. Honom fick vi kontakt med genom min faster i Nynäshamn som hade bott granne med honom där. Han har bott här i trakten i några år och letade efter snickaruppdrag (och fick han så han teg!) på orten. Han spenderade tre timmar med att gå omkring och slita sönder saker, bryta loss allt, men sa att han gärna ville hjälpa till. Och så bestämde vi att han skulle bryta upp vårt köksgolv i september.
Den första kvällen när vi anlände med bilen fylld med verktyg och
rengöringsmedel, var vi fulla med entusiasm. Framför oss låg en hel semester.
Inget kunde rubba vår övertygelse om att den skulle bli fullkomligt fantastisk.
Inte ens att grannen satt på sin trapp och sjöng à capella på polska så det ljöd
över hela nejden. Vi hade fortfarande kvar vårt ”gamla” land ca 30 minuters
resväg från Bettna, och dessutom bor mina föräldrar 5 km bort, så vi tänkte vara
på torpet på dagarna och städa och fixa och så småningom flytta in.
Den första dagen på semestern var det redan 24 grader kl 7 på morgonen. Vi
åkte till Magneberg, som torpet heter och försökte klippa gräset. Tomten är
2,700 kvm stor och nästan allt är gräsmatta. Nu hade de gamla ägarna inte bott
där regelbundet under de senaste 10 åren, och därför låtit en stor del av
gräsmattorna växa upp och bli äng. Men i det varma vädret räckte det att klippa
de ytor som fanns för att förstå att det här skulle bli jobbigt.
Huset hade varken vatten eller avlopp indraget, men däremot fanns det kommunalt
vatten framdraget till en kran vid jordkällaren. Men vi hade planer! Vi åt
medhavd mat och åkte sen iväg till närmsta sjö, Yngaren, och badade. Framåt
eftermiddagen när det blev lite svalare lånade vi pappas bil och åkte iväg till
Nyköping och köpte en ny kyl/frys samt två kokplattor. Vi handlade också en
Dass-Isak till dasset och en fruktansvärt stor mängd Gardena-kopplingar. Dagens
tyngsta arbete bestod i att baxa ut det gamla kylskåpet och att bära in det
nya.
Så här såg köket ut
Nästa dag fick vi besök dels av svärmor, som hade med sig tårta och bullar, men
även av vår nye granne. Vi förstod att ägarförhållandena till grannhuset inte
var helt enkla. Huset ägdes av en bonde, som bodde någon annanstans, och som i
sin tur hyrde ut huset till ett IT-företag. Hyresvärden/ägaren ville nu påtala
att han hade fått klagomål ifrån sina hyresgäster att de kände sig trängda av
vår närvaro, så vi gick runt och tittade på tomtpinnar och försökte att vara
allmänt trevliga, vilket kändes svårt efter detta mottagande. Vi förstod att de
hade haft det ganska lugnt de tre åren de hyrt huset eftersom vårt hus i stort
sett hade varit obebott under denna tid. Det här var början på den mindre
trevliga delen av torpägandet.
Ambitionen för första sommaren var att ta bort tapeterna i stora rummet på
övervåningen och tapetsera om. Så här i efterhand kan man konstatera att tre år
senare är detta det rum som fortfarande inte är klart. Taket där var pappspänt
men sackade betydligt och vi bestämde oss för att ta ner taket och se hur det
såg ut under (eller över om man säger så). Det visade sig att en vattenskada,
som antagligen resulterade att nytt tak las i början på 60-talet hade blött ner
all fyllnadsmassa i taket och tyngden hade gjort att inte bara det pappspända
taket utan även takplankorna sackade. Som det var nu så var takhöjden på vissa
ställen ca 1,70 och det är lite väl lite. Svens bror kom för att titta och
hjälpte ambitiöst till slita ner tapeterna på väggarna när papptaket väl låg på
golvet. Vi sågade ut stora bitar ur tapeten och Erik och Anna ägnade mycket lång
tid till att lägga dessa bitar i blöt och ta fram lager för lager. Vi kunde
slutligen konstatera att det fanns 17 lager med tapet och ett lager
tidningspapper allra innerst. Tidningarna var från 1895 och takpappen hade
spänts över tidningar från 1904. Arbetet tog tid när man hela tiden hittade
spännande historier i tidningarna som vi läste högt för varandra.
Stora rummet på övervåningen (från visningen)Sovrummet uppe (från visningen)
Efter en vecka blev det för jobbigt att pendla mellan Katrineholm och Bettna så
vi lånade mormor och morfars husbil och ställde på tomten. Det räckte med att
dela täcke en natt med Sven för att han skulle flytta in i huset och helt
plötsligt hade jag en 120 cm bred säng för mig själv, en lyx jag inte haft sedan
1984. Köksskåpen verkade aldrig bli klara, och det ena åskvädret avlöste det
andra. Jag försökte ge mig på fönstren som verkligen behövde målas om. Dessutom
behövde de nytt kitt och efter hand lyckades jag hantera varmluftspistolen utan
att spräcka rutor, och dessutom få bort de rostiga små spikarna som glasen på
plats utan att spräcka rutorna. Den som uppfinner elastiskt glas skall jag
nominera till Nobelpriset!
Kammaren nereVinden med gamla innerfönster
Eftersom vi inte hade några tvättmöjligheter gällde det att gå upp tidigt så vi
kunde hinna till Yngarebadet innan andra kom dit. Där gjorde vi morgontoalett
och simmade under vattnet för att få bort löddret i håret.
Regnet bara fortsatte att vräka ner och det blev ganska fuktigt och kallt
inomhus när så många fönster höll på att renoveras och vi bara hade plast för
fönstren. Vi trodde Sven var morgonpigg men det var för att han sov med kläderna
på. Själv hade jag det mycket skönt i husbilen. Den 20 juli flyttade även Anna
in i huset eftersom vi då hade hämtat sängarna på gamla landet. Erik och jag
stannade kvar i husbilen. Den 23 juli hämtade vi det största lasset med möbler
från Näs och sedan kände vi att vi hade fått nog av allt vad torp heter och
bestämde oss för att skita i allt och ta en riktig semester, men först var vi
tvungna att vänta in Bosse som skulle hjälpa oss att besiktiga huset.
Hans dom var inte nådig och vi fick rådet att först lägga om taket så att det
kommer ordentlig asfaltspapp underst. Sedan måste vi lyfta huset och byta ut en
eller två av de understa stockarna i huset. Han berätta det att det var två
saker man kunde göra om man ville förstöra ett torp. Det ena var att mura in
grunden och det andra var att täcka huset med masonit, och det är precis de två
sakerna som gjorts med detta hus. Han trodde också att golvreglarna var murkna,
och det skulle förklara varför hela köket lutar så man blir sjösjuk när man går
runt där inne. Lika så var några av takbjölkarna ruttna. Han trodde att 500 000
skulle få torpet i fint skick igen. Vi måste ha ett långt tidsperspektiv på den
här renoveringen!
Dagen efter stack vi till västkusten och hade det mysigt!
Torpet vi köpte heter alltså Magneberg och ligger i Bettna. Det består av 2,720 kvm tomt och ett hus som är 75 kvm stort byggt i 2 plan. Det är en tillbyggd så kallad enkelstuga där man kommer in i en hall. Till vänster går det en trapp upp till övervåningen, rakt fram är dörren in till kammaren och till höger är dörren in till köket. Från köket finns det också en dörr in till kammaren. På övervåningen finns det en liten hall som leder in till ett stort rum. Från detta rum leder en dörr in till ytterligare ett kök. Detta kök kan även nås direkt från hallen. Från hallen finns även en liten ”hönstrappa” som leder upp till ett loft som inte hade golv, och inte heller riktig ståhöjd men dock ett fönster i vardera änden av gaveln.
Vi tror att huset tidigare har stått någon annanstans. Enligt de efterforskningar jag har gjort på Pastorsexpeditionen i Bettna, så finns huset noterat först 1836, men Krister, vår snickare säger att huset är mycket äldre än så. Nedervåningen har ursprungligen varit ett korsvirkeshus men ändarna har sågats av. Övervåningen är i bättre skick och ser inte ut att höra ihop med nedervåningen, vilket tyder på att man har tagit ytterligare ett hus och byggt på. Vi har ännu inte lyckats ta reda på om detta gjordes samtidigt som huset byggdes eller först senare. Vi vet att huset fick ett extra lager med liggande panel i början på 1900-talet, och sedan ytterligare ett lager med masonit och läkt. Att det finns så mycket masonit i huset beror på att det fanns en masonitfabrik i Vrena. Allt virke i huset verkar vara återanvänt på ett eller annat sätt för tittar man på en takbjälke kan man se att den har utsågningar som tyder att den suttit på ett annat sätt tidigare.
Vår väg
Tomten är lång och triangelformad. Längs ena sidan går en liten grusväg som
är 100 m lång. I änden av vägen ligger vårt torp, precis intill vägen. Eftersom
huset är placerat i änden av tomten ligger det även nära grannens hus. Vi har en
jordkällare som ser ut att vilja rämna vilket ögonblick som helst samt ett stort
förråd med tre dörrar in till en snickarbod, vedbod och ett gammalt hönshus
(eller var det svinstia). På gaveln av förrådet ligger dasset. Förrådet är så
högt att man skulle kunna inreda ett loft på det, men det bästa är nog att riva
allt och bygga nytt. Men detta arbete ligger på kö efter själva huset.
Jordkällaren
I slutet av 1800-talet bodde det en trädgårdsmästare i huset, och vi tror att
det är han som har planterat alla träd och designat trädgården. Vi har nu 13
äppelträd och 7 päronträd, och en himla massa plommonträd, eftersom de självsår
sig fortare än vi hinner spotta ut kärnorna. Det finns vinbärsbuskar och krusbär
och vi har sedan två år hittat, och grävt fram rabarbestånden. Marken består av
lera, lera och åter lera, och vill man gräva så får det har regnat bra mycket
innan man sätter igång. På våren är hela framsidan full med vintergäck. Sedan
kommer pärlhyacinter och gullvivor och vi har en rabatt som är helt fylld med
liljekonvalj. Blomprakten avslutas i november med tre stora stånd med astrar.
Förrådet
Vi har försökt att få hela tomten att bli gräsmatta. Det har inte varit lätt.
För några år sedan hägnade man in en stor del och hyrde ut det till en häst som
fick gå och beta. Resten av tiden har det varit vildvuxen äng, ett riktigt
sorkparadis. Efter att under de senaste tre somrarna kört sönder flera
gräsklippare, beställde vi nu till våren 6 ton matjord för att fylla ut enbart
ojämnheter i gräsmattan. Vi kan lugnt konstatera att det dubbla möjligtvis hade
räckt. Men det kommer att bli betydligt lättare att klippa gräset i sommar än
tidigare år. Gräsmattan är numera tämjd!
Vi bor mitt i ett litet område med hus. Området kallas för ”tattarstan” eftersom
man förr i tiden förpassade kringresande knivslipare mm till detta område. Idag
finns det fem hus i området inkluderat vårt. Längst upp ligger Norrbacka som är
ett litet rödmålat paradis, men ägarna, Nisse och Karin, försäkrar oss att deras
hus såg minst lika ruggigt ut som vårt när de flyttade dit. Brevid oss ligger
Katrineborg, vår närmste granne, och jag kommer säkert att återkomma till detta
senare, för det finns mycket att berätta. På vägen till vårt hus ligger
Cederslund, som är ett litet hus med en hiskeligt stor tomt, och djupt inne i
skogen ligger Solbacka. Att det heter så är inte konstigt för skogen är ny och
tidigare fanns där en äng där barnen spelade boll och lekte. Alla husen är
permanentbebodda, och vi är de enda som kissar i buskarna på nätterna. Det känns
tryggt att bo på detta sätt.
Våren 2001 förstod vi att vår tid som hyresgäster på Näs började dra sig mot
sitt slut. Vår hyresvärd arrenderade av Claestorp, och han tänkte inte förnya
arrendet när det gick ut till sommaren. Under 6 år hade vi njutit av livet på en
mjölkgård och bott mitt i den dagliga skötseln, där allt som krävdes i
arbetsinsats var att klippa gräsmattan (visserligen ganska omfattande), samt att
mota tillbaka en eller annan bortsprungen ko. Vi förstod att det var dags att gå
vidare, och då ville vi ha något alldeles eget, som vi kunde inreda och pyssla
med precis som vi ville.
Vi började gå in på Hemnet regelbundet för att titta på utbudet. Det fanns
massvis att välja mellan. Man skulle väl kunna säga att det fanns två kategorier
av torp. Antingen satte man sig ner och njöt av lugnet i ett svindyrt torp i
toppskick, eller så spenderade man de närmaste åren svettandes i arbetskläder i
ett billigare renoveringsobjekt. Den senare kategorin var klart
överrepresenterad i utbudet, men med tanke på det nära läget till Stockholm, så
var priserna inte på den nivån som gjorde att det skulle bli lönande att lägga
kommande års semestrar på eget arbete.
Söndagen före midsommar, 2001 hade vi precis lämnat Erik och Anna hos mormor
och morfar för att de skulle vara där hela veckan när vi jobbade. På vägen hem
hade vi som vanligt en massa utskrifter från Hemnet med oss i bilen. Då hade vi
redan tittat på ett 20-tal torp och varit med och bjudit på ett. I Bettna fanns
det ett torp till salu och det var inte svårt att hitta eftersom vi varit och
tittat på 2 torp i närheten bara en vecka tidigare.
Det var kväll och fint väder och det var en underbar tomt. Vi älskade
trädgården med detsamma, och sprang omkring som yra rådjur i gräset och
planerade redan våra somrar där. Det fanns en stor mängd fruktträd och dessa var
planterade så att tomten såg ut bestå av små rum. Och huset var det väl inget
fel på heller, det lilla vi kunde se utanpå och genom fönstren.
Bilden visar det första vi såg av huset när vi körde in bilen. Det mulna vädret
förstärkte grönskan så att det var så otroligt grönt att det nästan gjorde ont i
ögonen. Nästa dag ringde jag till mäklaren och lyckades stämma träff redan samma
kväll. Vi tog med oss min pappa, och Erik och Anna ville förstås följa med och
titta. Anna var mycket nöjd med de stora gräsytorna där hon och kusinen spelade
fotboll hela tiden vi var där och tittade.
När vi kom hem på kvällen kände vi att vi var tvungna att bestämma oss. Huset
hade nämligen inte varit ute på visning ännu och med den erfarenhet vi hade av
visningar så brukade det sluta med en massa intresserade och ett helt annat pris
än utgångsbudet. Det gjorde att vi kände oss stressade men samtidigt ”sa det
bara klick” när vi såg trädgården. I förhållande till Stockholm sparade vi 30
minuter mot vårt tidigare sommarställe och vi hade råd att köpa det. Nej, det
fanns inga tveksamheter, så vi mailade mäklaren och accepterade liggande bud
utan prut. Men eftersom vi redan hade bokat semestern ville vi ha tillträde en
vecka snabbare än vad som var sagt. Det tog bara några dagar innan allt var
klart och knappt en vecka efter det att vi tittat på stugan var den ”vår”. Den 6
juli, samma dag som vår semester började, skrev vi på alla handlingar på och
torpet var vårt! Redan samma kväll skulle vi åka dit med första lasset med
prylar. Här skulle njutas under hela sommaren!
