Det var väl en sak att gräva upp ett 20 meter långt dike i sandig mark, men en helt annan sak att gräva 50 meter i tung lerjord. Vi bestämde oss för att vara kostnadseffektiva och hyra en liten grävare för 1000:-/dygn. Redan efter 20 minuter på grävskopan hade Sven grävt sönder grannens telefonkabel. Visst skall man undersöka saker i förväg, men kabeln låg 28 cm!!! ner i marken. Så argumentet Telia hade att de bara ersatte om man hade grävt av en kabel med spade, hade de inte mycket för hos oss. Den här lilla historien slutade med att Telia senare kom hit och drog om grannens ledning till luftledning, för vår trädgård var ju i stort sett obrukbar eftersom det var nästan 50 meter till närmsta stolpe och det gjorde att det var ett bra stort område vi inte kunde sätta spaden i utan att upprepa skadan. Det resulterade även i att våran redan dåliga relation med grannarna ytterligare förvärrades. Det hjälpte inte att Sven stod till sent på kvällen och kopplade ihop ledningen med ”sockerbit” ivrigt påhejad av mygg.
Det gick betydligt bättre när Erik började gräva. Det verkade som alla dyra joysticks vi köpt till hans dataspel lönade sig. Krister, en mycket van grävare, gav mycket beröm åt de raka linjerna och den fina uppläggningen av lera bredvid diket. Vi fick inte ha grävskopan så länge för Svens arbetskamrat, visade det sig, stod på kö för den. Det innebar ialla fall att vi hann gräva upp för el, vatten och avlopp, men inte fylla i så som vi hade velat. Resultatet av den manuella ifyllnaden var att det inte blev lika jämt och fint som tidigare.
