Blommor

Välkommen till oss

I slutet av 1900-talet bodde det här en trädgårdsmästare som hette Granqvist. Enligt uppgift från personer som bott här som barn, så fanns det här över 100 fruktträd. Inte nu längre, men det finns en hel del. Och det finns också rabatter. Och det har inte blivit rensade på länge. En rabatt vid plommonträden, hann vi precis rensa, innan vi började bygga om huset och förvarade all sten där. Följden blev att brännässlor och annat svårrensat tog över den rabatten. På våren är det fullt av liljekonvalj i rabatten, och den som vet hur grunt deras rötter ligger, vet också hur svårt det är att rensa om man vill ha liljekonvaljerna kvar.

Det börjar på våren med vintergäck. Framför muren var det helt gult. Det kändes jobbigt när vi skulle gräva bort all jord där, men vi har flyttat vintergäcken till rabatten mitt emot och det gick utmärkt. Dessutom har vi planterade vi om massvis inne i schersminsnåret och vid diket mot grannen så nu lyser det gult på fler ställen på våren.

Vintergäck, inte världens bästa bild men….

Jag har så svårt att förstå att gullvivor är fridlysta, för vi har gullvivor precis överallt på tomten. Vissa är nog förvildade trädgårdsvivor, men sen finns det helt vanliga gullvivor. Eftersom jag tycker de är så fina så försöker jag sprida ut dem ännu mer. Det är bättre att de växer där man inte klampar runt med gräsklipparen och klipper av dem när de blommar. Vid infarten har jag satt en massa plantor och nu i våras såg jag hur de kom upp. Nu väntar jag bara på att de skall sprida sig så att det är helt gult vid infarten!

Blå pärlhyacint och gula gullvivor blommar inte samtidigt!

Men mitt allra största bekymmer är den stora rabatten framför huset. Inte bara är den helt oigenomtränglig, den har odckså flyttat sig ner till marken nedanför rabatten. Vi har grävt fram delar av en stenmur, men det är hårt arbete. Trots att jag har gått igenom rabatten flera gånger med spade, så växer den hela tiden igen. Det är helt enkelt för stort arbete för en person att hålla efter en så stor rabatt under en hel sommar och gräva upp ogräset allt efterhand det visar sig. Det ser fint ut i början på sommaren men sen blir det bara värre och värre.

Hatrabatten

Men vi har en del fina blommor i trädgården, och denna sommar kände vi äntligen att vi kunde komplettera med lite nytt. Först tog vi skott på schersminen vid vägen och satte den på två ställen för att verkligen få doft i hela trädgården. Det var också därför vi tog skott från häggen som växer nere i tomtgränsen och satte det på stora gräsmattan tillsammans med två buddlejor, som man tydligen inte kan vara helt säkra på att de överlever vintern. Sen köpte vi forsythia och kolkwitzia och en syrenhortensia.

Syrenhortensia

Nere vid vedstaplarna planterade vi tre buskar som skulle dölja hur hemskt det ser ut där nere. Så nu är det bara ännu mer jobb att klippa gräset när man skall gå runt alla buskar.

Buskarna som blev älgmat

I flera år har jag kämpat med en blomma jag inte är så himla förtjust i. Den heter studentnejlika, och den växer här och där i rabatterna. Men jag tänkte att om jag gör en liten rabatt framför det faluröda huset så skulle det kanske bli snyggt. Allt eftersom jag hittar nya studentnejlikor i rabatterna gräver jag upp dem och sätter dem i rabatten. Det innebär att jag har fått göra rabatten större åtskilliga gånger. Jag har också märkt att det tar några säsonger innan blommorna hämtar sig. Men i år har jag låtit rabatten vara så vi får se hur mycket det är nästa år.

Studentnejlikor

Trots att smultronen håller på att ta över i mitt stenparti så har jag inte hjärta att ta bort det. Jag väntar fortfarande på min smultronbacke, men tills dess får de växa på. Stora röda smultron som smakar underbart!

Smultron är ett riktigt gott ogräs!

I år grävde vi till ett ordentligt land på ett nytt ställe. Vi utnyttjade faktiskt den plats där de förra ägarna grävt ner sina latrintunnor. Där var det fin jord nu :-). Och växte det gjorde det så det knakade!

Det växer i landet, mest potatis

Vi planterade också två körsbärsträd, ett med goda söta gula bär, som vi planterade nära huset så vi kunde jaga bort eventuella skator. Det andra med sura körsbär som blir god sylt eller saft, satte vi nere vid vägen. Det ”söta” trädet dog meddetsamma men det andra har överlevt, men jag undrar om jag någonsin ska få ihop tillräckligt med körsbär för att göra en burk sylt. Och ändå är det Fanal, samma sort som vi hade på Terriergränd med hur mycket körsbär som helst!

Vårt nya körsbärsträd – Fanal

När man gräver om i rabatter så börjar det helt plötsligt komma upp saker man inte sett tidigare. Så är det tex med de här pingstliljorna!

Riktiga pingstliljor

Vi har två sorters astrar på landet. Båda sorterna har jag tagit hem och planterat. Den här sorten blev jättefin hemma men den andra sorten ska nog stanna kvar på landet för den blev alldeles blek.

Höstastrar

Det senaste tillskottet i trädgården är en liten rabatt mellan trappan och vår uteplats. Där har vi planterat dagliljor och irisar som vi grävt upp från den stora rabatten.

Nya rabatten med dagliljor

Och sen, till sist, ytterligare en bild på vår fina rosbuske, som doftar så härligt, men tyvärr inte är remonterande. Så vi får passa på att njuta den korta tiden den blommar!

Och så rosorna!

 

 

Trädfällning

I diket mot våra grannar står en hel del aspar. Det står också tre stora björkar men de kan inte växa och bli så fina och därför bestämde vi oss för att ta ner asparna i påskhelgen. Alla var så sugna på att göra det att det inte blev tal om någon barkning. Vi slet som djur i två dagar och eldade upp alla grenar under tiden. Och det blev verkligen fint och luftigt när träden kom bort. Det var bara grannen som fick fullt upp med att hugga all veden som blev.

Hela sommaren har vi gått med gräsklipparen och klippt alla aspskott som velat upp ur gräsmattan. Men det verkar som om det värsta har lagt sig nu i augusti, men det kommer kanske mer nästa sommar. Alla våra krikon fick spatt när träden kom bort och vi har massvis med skott från dem också. Men där behövs det förnyelse, så vi får se vad vi skall spara nästa år.

Nu kan björkarna växa så det knakar

Grusade gångar

Den här vintern har vi knappt besökt Magneberg alls. Nu när vi har fyra alldeles egna väggar hemma är det väldigt mysigt att sitta och murra i soffan med en god bok, så behövet att göra det på landet har inte funnits. Men när våren kommer suget igen.

Vi gräver en kant runt rabatten
Och Sven lägger i kantsten

Vi beställde ett antal tom grus för två år sedan. Men vi var inte riktigt klara. Målet var att hela planen uppe vid huset skulle bli grusad. Vi började förbereda genom att gräva ner kantsten mot rabatten och att bygga stora trappsteg där det var för stor lutning. Vi var lata och hällde på ogräsmedel och la sedan på markväv. Vi skulle ju beställa grus till kommande helg. Men det visade sig att det inte fanns något grus att köpa i hela Sörmland. Så i en och halv månad såg vi hur både gräs och ogräs växte till sig under markväven. Vi hade kvar lite grus sedan förra gången men det hade legat så länge att det växte både det ena och det andra. Vi tog fram sikten och försökte ta hand om så mycket grus vi kunde. Det var ett idiotarbete utan like men vi lyckades ialla fall fylla trappstegen. När vi äntligen fick gruset så upptäckte vi att det var mindre än det tidigare. Vi förståd då att den förra leveransen vi fått var fel, för nu fick vi rätt storlek. Nu får vi gå och sparka kring så att de olika storlekarna blandas med varandra.

Vi gör trappsteg så gruset inte rinner iväg
Sen är det bara att kärra grus!
En till rabatt blir det
Trappen uppifrån
Pionerna hänger ner i det nya gruset
Gången ner till vägen
En bräda som avslutning

Vi skall göra iordning hemma i stan och lägga nya plattor där. För där ligger en slags armerad platta som gräset växer genom. Just nu ser man inte plattorna. Dessa kommer att bli bra att lägga ut där vi parkerar för då kan man fortfarande klippa gräset, men gräset tar inte så mycket stryk av att det står en bil parkerad. Vi kommer även att få en del öländsk sandsten över från uteplatsen och den tänker vi lägga ut som gångar i gräset. Vi har i en bok att man lägger ut plattorna tills gräset dör. Sedan gräver man ner plattorna. Det måste också ligga så lågt att det inte är något problem att klippa gräset.

Visst ser det härligt ut!

Den första sommaren är slut och vi har inte ens börjat

Vår semester det året varade mellan 6 juli till 8 augusti och det vi hade åstadkommit under den tiden var inte alls så mycket som vi hade trott, hoppats eller velat. Men det går inte att arbeta när det är så varmt. Inte heller går det att jobba när regnet står som spön i i backen, och något mellanläge verkade inte finnas denna sommar.

Köksskåpet före
Köksskåpet efter

Svens stora projekt att snygga till köksskåpen inuti var klart, och likaså hade jag målat en hel del fönster. Däremot verkade spåntömningen uppe på vinden aldrig bli klar. Att skotta lera och spån i stora säckar och balansera dem ner för den trånga trappen var inte Svens favoritjobb. Särskilt inte när duschmöjligheterna här är lika med noll. Erik hade lyckats att klippa en gång genom ängen från infarten fram till parkeringen, men det viktigaste av allt var väl att vi ”boat” in oss. Vi hade också (tyvärr) fått veta vad som behövde göras för att huset skulle komma i bra skick. Semestern avslutades utan att vårt nya garage hann bli klart. Det är sammankopplat med det gamla förrådet och skall inhysa motorgräsklippare, alla gamla cyklar och vanliga motorgräsklippare med mera.

Första helgen efter semestern var vi fast beslutna om att detta förråd skulle finnas men när den tredje skuren vid två-tiden övergick i dagsregn var vi redo att ge upp. Dels fick vi försöka att tillaga kycklingen i den sunkiga ugnen istället för på grillen (vår torp-spis) och dels regnade falurödfärgen bort från plankorna snabbare än jag hann måla dit den. Men ugnen värmde upp inomhus och det räckte med fleecejackor för att vi inte skulle frysa. Bland helgens mer udda projekt var Annas och min flytt av mossan där garaget ligger till yttersta trekanten av gräsmattan. Nu tre somrar senare inser jag att det är ett av våra mer lyckade projekt för mossan har spridit sig över hela trekanten, vilket både gör det lättklippt men ändå lågväxt.

Äntligen klart!

Det bästa med denna helg i augusti var ändå mötet med Krister. Honom fick vi kontakt med genom min faster i Nynäshamn som hade bott granne med honom där. Han har bott här i trakten i några år och letade efter snickaruppdrag (och fick han så han teg!) på orten. Han spenderade tre timmar med att gå omkring och slita sönder saker, bryta loss allt, men sa att han gärna ville hjälpa till. Och så bestämde vi att han skulle bryta upp vårt köksgolv i september.

 

Vad var det nu vi köpte?

Torpet vi köpte heter alltså Magneberg och ligger i Bettna. Det består av 2,720 kvm tomt och ett hus som är 75 kvm stort byggt i 2 plan. Det är en tillbyggd så kallad enkelstuga där man kommer in i en hall. Till vänster går det en trapp upp till övervåningen, rakt fram är dörren in till kammaren och till höger är dörren in till köket. Från köket finns det också en dörr in till kammaren. På övervåningen finns det en liten hall som leder in till ett stort rum. Från detta rum leder en dörr in till ytterligare ett kök. Detta kök kan även nås direkt från hallen. Från hallen finns även en liten ”hönstrappa” som leder upp till ett loft som inte hade golv, och inte heller riktig ståhöjd men dock ett fönster i vardera änden av gaveln.

Vi tror att huset tidigare har stått någon annanstans. Enligt de efterforskningar jag har gjort på Pastorsexpeditionen i Bettna, så finns huset noterat först 1836, men Krister, vår snickare säger att huset är mycket äldre än så. Nedervåningen har ursprungligen varit ett korsvirkeshus men ändarna har sågats av. Övervåningen är i bättre skick och ser inte ut att höra ihop med nedervåningen, vilket tyder på att man har tagit ytterligare ett hus och byggt på. Vi har ännu inte lyckats ta reda på om detta gjordes samtidigt som huset byggdes eller först senare. Vi vet att huset fick ett extra lager med liggande panel i början på 1900-talet, och sedan ytterligare ett lager med masonit och läkt. Att det finns så mycket masonit i huset beror på att det fanns en masonitfabrik i Vrena. Allt virke i huset verkar vara återanvänt på ett eller annat sätt för tittar man på en takbjälke kan man se att den har utsågningar som tyder att den suttit på ett annat sätt tidigare.

Vår väg

Tomten är lång och triangelformad. Längs ena sidan går en liten grusväg som
är 100 m lång. I änden av vägen ligger vårt torp, precis intill vägen. Eftersom
huset är placerat i änden av tomten ligger det även nära grannens hus. Vi har en
jordkällare som ser ut att vilja rämna vilket ögonblick som helst samt ett stort
förråd med tre dörrar in till en snickarbod, vedbod och ett gammalt hönshus
(eller var det svinstia). På gaveln av förrådet ligger dasset. Förrådet är så
högt att man skulle kunna inreda ett loft på det, men det bästa är nog att riva
allt och bygga nytt. Men detta arbete ligger på kö efter själva huset.

Jordkällaren

I slutet av 1800-talet bodde det en trädgårdsmästare i huset, och vi tror att
det är han som har planterat alla träd och designat trädgården. Vi har nu 13
äppelträd och 7 päronträd, och en himla massa plommonträd, eftersom de självsår
sig fortare än vi hinner spotta ut kärnorna. Det finns vinbärsbuskar och krusbär
och vi har sedan två år hittat, och grävt fram rabarbestånden. Marken består av
lera, lera och åter lera, och vill man gräva så får det har regnat bra mycket
innan man sätter igång. På våren är hela framsidan full med vintergäck. Sedan
kommer pärlhyacinter och gullvivor och vi har en rabatt som är helt fylld med
liljekonvalj. Blomprakten avslutas i november med tre stora stånd med astrar.

Förrådet

Vi har försökt att få hela tomten att bli gräsmatta. Det har inte varit lätt.
För några år sedan hägnade man in en stor del och hyrde ut det till en häst som
fick gå och beta. Resten av tiden har det varit vildvuxen äng, ett riktigt
sorkparadis. Efter att under de senaste tre somrarna kört sönder flera
gräsklippare, beställde vi nu till våren 6 ton matjord för att fylla ut enbart
ojämnheter i gräsmattan. Vi kan lugnt konstatera att det dubbla möjligtvis hade
räckt. Men det kommer att bli betydligt lättare att klippa gräset i sommar än
tidigare år. Gräsmattan är numera tämjd!

Vi bor mitt i ett litet område med hus. Området kallas för ”tattarstan” eftersom
man förr i tiden förpassade kringresande knivslipare mm till detta område. Idag
finns det fem hus i området inkluderat vårt. Längst upp ligger Norrbacka som är
ett litet rödmålat paradis, men ägarna, Nisse och Karin, försäkrar oss att deras
hus såg minst lika ruggigt ut som vårt när de flyttade dit. Brevid oss ligger
Katrineborg, vår närmste granne, och jag kommer säkert att återkomma till detta
senare, för det finns mycket att berätta. På vägen till vårt hus ligger
Cederslund, som är ett litet hus med en hiskeligt stor tomt, och djupt inne i
skogen ligger Solbacka. Att det heter så är inte konstigt för skogen är ny och
tidigare fanns där en äng där barnen spelade boll och lekte. Alla husen är
permanentbebodda, och vi är de enda som kissar i buskarna på nätterna. Det känns
tryggt att bo på detta sätt.

Men tillbaka till våra vedermödor: