Vår tomt var kanske inte världens vackraste när vi flyttade in, men nu såg den om möjligt ännu värre ut. Under hela vintern hade Krister baxat ut stenar som vi rullade ner och la på den nyrensade och framtagna rabatten. Allt virke ur huset, som tex det extra lagret med panel, all masonit och läkt hamnade i en jättestor hög på gräsmattan. Meningen var väl att vi skulle såga till det och dra ur spikar, och använda det som ved. Men snart såg hela gräsmattan ut som ett skrotupplag. Allt grävande runt grunden samt för vatten och avlopp hade också gjort att gräset försvunnet och eftersom vi gick där hela tiden var det svårt att få gräset att växa tillbaka.
Alla säckar med fint torrt spån som låg i köksgolvet hade Krister lagt i en massa plastsäckar som låg på ett annat ställe på gräsmattan. Vi upptäckte att säckarna som han använt var miljövänliga och bröts ner av solen. Det var hög tid att ta hand om dem. Någon person drog slutsatsen att man kunde använda det som fyllnadsmassa i gräsmattan, för att fylla i alla sorkhålen. Sågspånen skulle också kväva allt ogräs. Så vi tog helt enkelt och krattade ut det över hela gräsmattan. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Det enda jag vet var att det stod som ett dammoln om åkgräsklipparen när den klippte gräsmattan efter det. Nu två somrar senare kan man äntligen inte längre urskilja allt spånet, utan det har tagits upp i marken.
Vi kom också på att vi kunde bygga stenmurar av all sten på tomten. Det fanns redan små stenmurar, men dessa kunde byggas på med ytterligare ett varv. Sen tyckte vi att det kunde vara snyggt att bygga en stenmur mot vägen där det förut funnits syrener. Meningen var att vi skulle kunna få en uteplats framför köksfönstret där det tidigare varit djungel. Men då gällde det att få hela den sidan jämnhög, och en stenmur skulle hjälpa. Svens bror Per hjälpte till och det var väldigt tungt men jättekul. Det här var väl ungefär det sista vi gjorde denna semestern. Det är tur att det finns helger, och Krister förstås!
