Vår semester det året varade mellan 6 juli till 8 augusti och det vi hade åstadkommit under den tiden var inte alls så mycket som vi hade trott, hoppats eller velat. Men det går inte att arbeta när det är så varmt. Inte heller går det att jobba när regnet står som spön i i backen, och något mellanläge verkade inte finnas denna sommar.
Svens stora projekt att snygga till köksskåpen inuti var klart, och likaså hade jag målat en hel del fönster. Däremot verkade spåntömningen uppe på vinden aldrig bli klar. Att skotta lera och spån i stora säckar och balansera dem ner för den trånga trappen var inte Svens favoritjobb. Särskilt inte när duschmöjligheterna här är lika med noll. Erik hade lyckats att klippa en gång genom ängen från infarten fram till parkeringen, men det viktigaste av allt var väl att vi ”boat” in oss. Vi hade också (tyvärr) fått veta vad som behövde göras för att huset skulle komma i bra skick. Semestern avslutades utan att vårt nya garage hann bli klart. Det är sammankopplat med det gamla förrådet och skall inhysa motorgräsklippare, alla gamla cyklar och vanliga motorgräsklippare med mera.
Första helgen efter semestern var vi fast beslutna om att detta förråd skulle finnas men när den tredje skuren vid två-tiden övergick i dagsregn var vi redo att ge upp. Dels fick vi försöka att tillaga kycklingen i den sunkiga ugnen istället för på grillen (vår torp-spis) och dels regnade falurödfärgen bort från plankorna snabbare än jag hann måla dit den. Men ugnen värmde upp inomhus och det räckte med fleecejackor för att vi inte skulle frysa. Bland helgens mer udda projekt var Annas och min flytt av mossan där garaget ligger till yttersta trekanten av gräsmattan. Nu tre somrar senare inser jag att det är ett av våra mer lyckade projekt för mossan har spridit sig över hela trekanten, vilket både gör det lättklippt men ändå lågväxt.
Det bästa med denna helg i augusti var ändå mötet med Krister. Honom fick vi kontakt med genom min faster i Nynäshamn som hade bott granne med honom där. Han har bott här i trakten i några år och letade efter snickaruppdrag (och fick han så han teg!) på orten. Han spenderade tre timmar med att gå omkring och slita sönder saker, bryta loss allt, men sa att han gärna ville hjälpa till. Och så bestämde vi att han skulle bryta upp vårt köksgolv i september.