Bettna

Bettna ligger mitt i mellan Nyköping, Flen och Katrineholm, men tillhör Flens kommun. Sedan 1996 har vi regelbundet åkt igenom Bettna, först till sommarstugan vi hyrde på Näs utanför Katrineholm, och sedan 2001 till vår sommarstuga som ligger i Bettna.

Karta över Bettna

Samma år som vi flyttade hit byggde man klart vägen mellan Nyköping och Katrineholm, som gjorde att man inte längre åkte genom samhället. Det var en stor förbättring att bli av med trafiken. Tyvärr var det inte lika lätt att bli av med de gamla skyltarna som var avsedda för den gamla trafiken. Och fortfarande, än i dag, så är det stopplikt när man ska köra ut från den minimalt trafikerade gamla Flensvägen på den lika minimalt trafikerade gamla Katrineholmsvägen. Men vi har hört att man nu har tillsatt en arbetsgrupp i Bettna som enbart arbetar med att få bort de felaktiga skyltarna.

Stopp-skylten

Alla som har åkt igenom Bettna minns säkert den gamla affären mitt i korsningen. Idag finns inte affären kvar, men driftiga personer har startat affär uppe vid Kullagården, som är ett äldreboende i Bettna. Med kombinerad affär, och restaurang, och jag tror till och med hotellverksamhet, så verkar det gå rätt bra, för det är alltid mycket folk där. Och för oss stressade Stockholmsbor så är det skönt att veta att de har öppet både lördag och söndag så man kan åka dit och lämna in sin SvD-kupong i utbyte mot en morgontidning.

Löta Handel finns inte med (bilden knyckt på nätet)

Av en händelse stannade vi till vid en fabriksbyggnad som ligger på vägen till stugan, och därinne visade det sig pågå möbelsnickeri i hög klass. Det fanns massor med fina saker och vi hade väl tänkt handa där nästa gång vi behövde fina trämöbler. Men kort därefter brann hela fabriken ner. Det var en fruktansvärd brand, som det tog flera år innan naturen runt omkring hämtade sig från. På platsen där fabriken stått byggde man ett nytt hus, men det var aldrig någon som tog lokalen i besittning. Istället pangades alla de nya rutorna en efter en tills huset stod där som ett skelett. I somras satte man äntligen för de trasiga fönstren med masonit, men huset står där fortfarande som ett monument över den totala meningslösheten. Varför?

Den oanvända lokalen

Men kyrkan däremot, fick en ansiktslyftning förra sommaren. Efter att ha stått och sett rätt ovårdad ut, sattes byggnadsställningar upp runt tornet och det lagades och putsades och målades. Så här fin är kyrkan idag. Och framför allt har kyrkan en kyrkbacke som heter duga att skryta med!

Kyrkan i Bettna

Något som däremot är pinsamt eftersatt är Yngarebadet, som ligger vid sjön Yngaren. Vi har 3 km till badet och Erik och Anna brukade cykla dit själva när Sven och jag ägnade oss åt upprustningsarbete på torpet. Från början fanns där ett barnbad som var avgränsat med en tvärgående brygga och en lång brygga ut i vattnet. 25 meter ut fanns ett hopptorn man kunde dyka från. Man låg på gräsmattan och solade och på kvällarna kunde man grilla där. Och mitt emot badet kan man se Åkerö slott. Det fanns alltid några tyska campare som övernattade vid badplatsen. Men successivt har badet förfallit. Det är inte bara algblomningen, som kan pågå hela sommaren, som gör att man inte vill bada där. Flens kommun ids inte ens klippa gräset på sommaren, och inte heller sköter man vägen ner till badet, så vägen är knappt körbar, inte minst när det har regnat. Och för varje år som gått så har mer och mer av bryggan plockats bort, och inte heller hopptornet finns kvar. Istället för att locka ner tex stockholmare som oss, först som sommarboende, men kanske senare som permanentboende, så flyr man nu Bettna, och vi åker hellre hela vägen till Oxelösunds Femöre och badar än att stanna i Bettna och bada i ”Dyngaren” som den numera kallas i folkmun. Det finns också ett lite mer okänt bad som heter Hopen, men där kan man knappt parkera, men ett kvällsdopp där är inte fel.

Erik vid Yngarebadet
Erik vid Hopen den 8 september när det fortfarande var 22 grader i vattnet

Med svärmor 25 minuter ifrån oss i Björkvik, som tillhör Katrineholms kommun, så är det mycket lätt att se hur kommunernas hantering av glesbygden skiljer sig åt. Det är pinsamt hur dåligt Flen sköter sina ytterområden. Det skulle inte behövas mycket insatser för att Bettna skulle kunna bli ett attraktivt val att bo i, men så smarta är inte politikerna i Flens kommun!

Första frosten

Sedan länge hade vi bokat in att vi skulle träffas på landet den 27-28/10. Erik och Anna skulle komma från Linköping och vi från Stockholm. Då blir det bara en timmes bilresa för oss var.

Eftersom vi fick äran att stanna och handla all maten på City Gross i Nyköping så var Erik och Anna redan framme när vi kom. Fredagskvällen gick åt till att äta nachotallrikar och följa besöksstatistiken på Tihi.se (efter att prinsessan Madeleine förlovat sig). Vem behöver TV när vi är tillsammans?

Nästa morgon var det dags att hugga i och höststäda. Eftersom det var minusgrader ute så var vi tvungna att leta reda på lämpliga kläder.

Anna lånade min gamla jacka och mina träningsoverallsbyxor samt mina gummistövlar med en dubbla strumpor i. Det var rätt länge sedan hon lämnade några kläder på landet och det har ju hänt en del sedan hon var 14 år. Erik hade arbetsbyxor på landet och kompletterade med Svens kängor och fordrade fleece. Sven har inga problem med kläder. Varje gång han byter bilmärke så tar han ner massvis med kläder till landet. Just nu är det Land Rover kläder. Och själv upptäckte jag att mössen hade ätit både inne och utanpå mina gamla kängor, som dessutom är i desperat behov av en skoputsning.

Annas höstklädsel
Svens höstklädsel à la Land Rover
Eriks höstklädsel
Mina gamla kängor

Vi skulle spara tid genom att använda åkgräsklipparen som lövuppsamlare men den startade förstås inte.  Efter lite trixande kunde Erik snabbt samla upp löven på de stora ytorna medan vi tog räfsade manuellt under träden.

Åkgräsklipparens batteri är urladdat
Laddning av gräsklipparen
Balsampoppeln har många blad

Erik och Anna byggde en koja i skogen det första året. Den blev så hög som tre våningar till slut, men jag skulle nog själv aldrig vågat mig upp i den. När vår sure granne köpte skogen så sa han åt oss att ta ner kojan meddetsamma. Det är lite kul att se hur även ett träd kan självläka. Snart kommer det inte att synas att vi spikat fast träbitar i träden. Och så förstår man varför sågverk inte vill köpa virke som stått nära bebyggelse 🙂

Kojträd 1
Kojträd 2

Till lunch åt vi något som ingen av oss ätit på bra länge: Fiskpinnar och potatismos. Men vi kunde inte hitta remoulad i affären, vilket är ett absolut måste!!!

Gurkmajonäs får duga när det inte finns remoulad
Fönstren behöver tvättas

Mycket löv blev det och de två kompostfacken som vi nu håller på att fyller upp blev överfyllda.

Komposten är överfull
Så vi hoppar i komposten

Under tiden bygger Sven och Erik om huset som vi sätter över huvudvattenkranen. Av någon underlig anledning hade man dragit in huvudkopplingen i jordkällaren. Det var ett himla dumt ställe, för dels är det den lägsta punkten på tomten, om det skulle börja läcka, dels är vår jordkällaren väldigt rank och ingen vågar gå in i den längre sedan Krister försökte fixa den. Så vi drog ut vattnet i backen och har isolerat runt, men vissa vinterdagar när det blir -28 så håller man verkligen tummarna.

Omisolering av huvudvattnet

Anna och jag fortsatte med grovjobbet, för det var det enda vi klarade av. Som att gå dubbelvikt i diket och försöka rensa upp alla löv som hade täppt till. Det luktade minsann inte så himla gott men jag tror att vi fick flyt på det, för visst är det mindre vatten.

Vi räfsar bort löven ur diket
Vattnet har nog sjunkit

Efter det bestämde vi oss för att göra kväll. Sven flyttade ner TV:n i köket för i kväll är det premiär för ”Så mycket bättre”. Jag gjorde en fläskkarrégryta med röd curry och champinjoner. Det är inte jättebekvämt att sitta på en pinnstol en hel kväll men det är varmt och skönt i köket, vilket de inte är i stora rummet på övervåningen, som inte är isolerat. Och dessutom brukar man få dammsuga bort döda flugor innan det blir mysigt. Jag var helt slut och la mig på min favoritplats, sängen, och till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna, trots att de skrek av skratt i köket när de såg ”Hopplös och hatad av alla”.

-12 grader var det i natt. Det märkte alla som var upp och kissade och tittade på stjärnorna och fullmånen. Erik såg till och med ett stjärnfall. Att vi vaknade väldigt tidigt hade väl att göra med att det blev vintertid i natt. Sven har äntligen lagat vår älskade köksklocka, som vi fick med oss från Näs. Numer har vi ett nytt batteridrivet urverk från Clas Ohlson, och bara en av originalvisarna, vilket gör att det är lite svårt att läsa av tiden.

Klockan med nytt urverk och för stora visare
Det är kallt ute idag
Tar man pappas träskor får man rum med tofflorna också

Som alltid har man slitit så mycket på lördagen att det är svårt att komma igång på söndagen, men det finns fortfarande en hel del att göra. Utemöblerna ska in, och vi ska lägga på en presenning på bodtaket, som verkligen håller på att ge upp. Och så ska vi lyfta bort alla jordkokor som vi lagt upp på gräsmattan då vi grävde upp dikena. Ja, och så stänga av vattnet i duschen.

Frusen morgon
Solen skyms av skogen
Trädgårdsmöbeln

Sven och Erik försöker angöra en presenning på taket, en inte helt enkel uppgift.

Presenning blå
Presenning på
Sådärja!

Sen var det dags att koppla ur vattnet. Redan förra gången vi var här lossade Sven på alla kopplingar ifall det skulle frysa, för då hade vattnet någonstans att expandera, men som vanligt funkade det inte, utan blandaren hade frusit igen! Det är smällar man får ta när man har en utomhusdusch. Eftersom vi glömt stänga av varmvattenberedaren när vi åkte hem förra gången så klarade den sig i alla fall. Nu får vi köpa ny blandare igen. Jag har sagt till Sven att han ska passa på att köpa flera när han hittar dem billigt, men det gör han aldrig.

Ytterligare en blandare sönderfrusen
Erik stänger av vattnet

Eftersom vi har så mycket uppväxt skog nu för tiden så tar det tid innan solen värmt upp överallt. Det är helt ok på sommaren, då man kanske inte vill vara i solen hela tiden, men på vintern, och särskilt på våren är det jobbigt för det tar lång tid innan all snö smälter bort.

Den frostiga utsikten från dass
Bodsfönstret

På söndagar är det en himla traffik över Bettna. Planen som flyger från Skavsta ser vi aldrig, men däremot från Arlanda. Ibland är det bara någon minut mellan planen. Man skulle ibland tycka att de inte behöver flyga på exakt samma ställe hela tiden, utan kanske sprida ut sig lite.

Söndagsflygen över Bettna

Anna och jag fortsatte med grovarbetet men fick till slut hjälp av Sven och Erik. Tillsammans fick vi bort de flesta tuvorna så att vi kan klippa gräset igen. Hela sommaren har vi fått undvika att klippa längst ut mot dikena, men nu är det normalt igen (när det kvävda gräset har tagit sig igen förstås).

Teamwork
Många kokor kärrar vi

Eftersom Anna har tenta på tisdag och Erik måste få klart en inlämningsuppgift redan tills i morgon, så stack de vi 13-tiden och vi stack inte så långt efter.

Nu lägger vi av
Kallt och kalt
Hejdå Erik och Anna!

Och när vi kom hem så väntade nya utmaningar!

Hemma finns det mer löv