Kategori: Ej klar

Det här är femte sommaren vi bor på Magneberg. Vi har gjort klart det mesta. Vissa saker blev inte av i sommar, som till exempel odlingslådorna som vi skulle göra bakom boden. Men nästa år kanske de blir av istället, vi har ju redan köpt betongplingar till dem. Men de kommer inte att hamna bakom boden för när vi väl började klippa gräset på kullen så upptäckte vi att det blev jättefint, och eftersom tomten inte är så kuperad så får man vara glad över de små kullar man har, även om denna rymmer all skit som vi tömde ur kökstaket.

Vi har inte heller lyckats gräva ner den gamla trappen till huset. Vi kom på att det enklaste sättet att göra sig av med trappen, är att delvis gräva ner den och sedan hälla på matjord. Sedan skall jag flytta alla smultronplantor som nu håller på att ta över i stenpartiet och skapa en smultronbacke vid parkeringen.

Det stora jobbet som är kvar är att renovera boden. Bjälkarna i förrådet är bra, men inte de som ligger på golvet. De behöver bytas ut och sedan måste vi naturligtvis sätta dit ny panel. Vi har för avsikt att fixa ett tvättrum och ett gästrum i boden, men jobbet är så stort att man kommer att behöva både tid och hjälp, för att man inte skall komma halvvägs, och sedan ge upp. Det finns ingenting som är så knäckande som ett jobb som hänger över en och inte längre är en njutning. Vi har haft många sådana under åren, och har lärt oss att genom att inte hålla på med för många projekt samtidigt, samt att ha en fast plan, lyckas man bäst. Det kan låta konstigt när jag berättat att jag har haft gardiner uppsydda i 9 månader innan jag har fått hänga upp dem, men vi har hela tiden planerat exakt hur vi vill ha det, och sedan följt med minitiöst. Det är ett sätta att ta sig igenom tråkiga arbetsuppgifter, att hela tiden se framför sig hur det kommer att bli.

Små roliga projekt är att lägga ut den marksten som vi skall göra oss av med hemifrån. Det är småjobb som kommer att göra det så mycket finare. Något som inte kommer att bli så kul är att nästa sommar gräva ur hela rabatten framför huset och lägga dit ny jord. Vi ser ingen annan lösning för jag har nu försökt i fem somrar att få bort ogräser, men jag orkar inte. Man börjar så fint i början på sommaren att gräva. När ogräset kommer upp lite är man där. Sen händer något och helt plötsligt är det som en djungel. Vi får lägga all jorden på ett ställe och plocka lökar och blommor allteftersom de blommar och plocka tillbaka dem i den ”nya” rabatten. Hittills har jag inte köpt en enda ny blomma, för jag tycker det räcker med det som finns, men det vore roligt att en dag kunna komplettera rabatterna med ”riktiga” torpblommor, och då menar jag inte såpnejlika!

När semestern snart är slut och man åker hem igen så upptäcker man hur mycket som finns att göra hemma, och då flyttas fokus och landet kommer i andra hand.

tomt

Vissa saker blir aldrig riktigt klara. Så länge det ser bra ut så struntar man i den sista listen, eller att måla den sista luckan, och sedan kan det förbli på det viset i evighet. Den här sommaren var det Anna som först tog tag i en riktig surdeg, genom att skrapa bort färgen på den sista luckan i köket. Eftersom den ursprungligen var målad med äggtempera så var den helt omöjlig att få bort färgen på. Men hon lyckades och då ville inte jag vara sämre utan tog tag i de båda dörrarna in till köket och såg till att dessa också blev målade. Och dessutom dörrfodren som varit grundmålade i ett antal år. Och för att färgsättningen helt skulle komma till sin rätt i köket så krävdes egentligen att dessa skulle vara målade. Och fint blev det när det blev klart.

Sven tog tag i förrådet under trappen. Där har vi hängt in allt möjligt, men det är inte så fräscht med tanke på hur smutsiga de gamla stockarna är. Han klädde hela utrymmet under trappen med pärlspont och jag målade det. I hallen hade jag börjat måla dörrarna in till köket och kammaren. Men nu blev det dags att göra helt klart i hallen. Ytterdörrarna målades på insidan i samma grå färg som jag slitit sedan första sommaren med att ta bort. Alla lister och dörrfoder målades i blåbärsblått. Och äntligen fick vi upp den fina skylten vi fått av Martin och Lorraine, där det står: ”Duck or Grouse” vilket kan betyda anka eller ripa eller ducka eller grina illa. Och den skylten kan komma väl till pass, för det är många som slagit i huvudet där. Det är meningen att vi skall sätta dit innerdörrar som skall sitta där på vintern, men det var för krångligt, och alternativet med ett påfågelblått sammetsdraperi blev också övermäktigt och istället köpte jag två överkast i indisk bomull på IKEA och hängde upp. Lite hjälper det mot draget under vintern. När vi hittar ett riktigt fint pärldraperi skall vi hänga dit det för att se om vi slipper alla flugor på sommaren när ytterdörren står öppen.

Redan första sommaren vi bodde på Magneberg började vi gräva fram den mur som fanns nedanför rabatten. Under åren har väl mycket jord trillat ur rabatten och hamnat nedanför, vilket har gjort att en stor vall har bildats. Eftersom det växer så mycket i vallen så var det ett digert arbete att ta om hand om alla vintergäckfrön och flytta dem någon annanstans. Det känns som om man inte vill att en enda lök skall gå till spillo när man gör om och det var också därför som jag tvingade Sven att gräva upp hundratals scillalökar som växte uppe vid huset innan vi skulle lägga på grus.

Längst ner i högarna hittade jag hundratals lökar som jag aldrig kan minnas att jag har sett blomma. Det var svårt att identifiera dem trots att jag hade bilder på olika lökar. Det var bara att försöka sortera dem i olika högar och trycka ner dem i olika rabatter. Och det var bara ramslök och spansk klockhyacint (?) som var så lika att de blev lite sammanblandade, men det fixade vi nästa år när blommorna kom upp. Det roligaste var att jag fick så mycket lök över att jag tog hem till stan och planterade, och alla pingstliljorna blommade hemma men inte de som jag satt på landet. Hem tog jag också spansk klockhyacint, eller vad den heter. Och när de kom upp nästa år så var de enbart blå, medan de jag satt på landet var både blå, vita och rosa.

Jag har dock bestämt, nu när vi nästa år skall tömma hela rabatten framför huset, vilket verkar vara det enda sättet att få bort ogräset, att alla lökar som jag hittar skall sättas i klungor nere vid muren, och när jag tänker efter så var det nog så det var från början eftersom jag hittade alla de där lökarna när jag rensade bort jorden. Vissa saker går inte att göra annorlunda, och det känns tryggt när man vet att man tänker på samma sätt som de som vårdade trädgården tidigare.

Eftersom vi ville renovera det stora förrådet, där också vårt dass ligger, så var det viktigt att vi byggde ett nytt dass. Erik åtog sig detta som ett gesällprov/sommarjobb. Med stor entusiasm satte han igång enligt konstens alla regler. Marken skulle vara ordenlig under och dasset skulle stå på betonsuggor och dessutom vara isolerat under. När den verkliga dassbyggnaden äntligen kom till, hade vi i stort sett ett torn, som man skulle behöva en rejäl trappa till. Men å andra sidan skulle det inte bli översvämning där. Mina gamla renoverade fönster, som aldrig användes till huset kom till användning. Ja allt blev så fint, det var bara Eriks intresse som sinade, alltsom han umgicks mer och mer med kompisarna i Bettna, och än idag står dasset där, men Sven har lagt på tak för att det inte skall bli förstört. Just nu används det som cykelförråd. Men den dagen vi skall renovera förrådet, så kommer vi snabbt att ha ett nytt dass!

På tomten har vi ett stort förråd. Ja, det är så stort så att det är ståhöjd högst upp i nock på övervåningen. Men eftersom det inte finns något golv där, så är det ingen som står där. Hela förrådet behöver renoveras, eftersom golvbjälkarna har ruttnat, väggarna har torkat, mm. För att kunna göra denna renovering, behöver vi flytta över alla saker någon annanstans. Där för vill vi har ett nytt förråd. Vi skissar på ett, som skall uppfylloa våra behov. Till vår hjälp har vi Krister, som ger oss goda råd, som att göra en altan under tak utanför, så att man kan arbeta även när det regnar, men också att göra en smyglucka som gör att vi kan lägga in långa bräder i förrådet.

Vi förberedde för förrådet redan i höstas när vi hyrde en grävskopa och grävde ner dräneringsrör, och samtidigt grävde vi ner allt skräp som vi tömde ur taket nnär vi tog bort isoleringen där. Det blir slätt där förrådet skall stå men lite kulligt bakom förrådet, men det får vi ta hand om senare!

Vi fick hjälp med att bygga förrådet men när stommen var klar, så blev vi övergivna. Därför hade vi sysselsättningen klar för resten av sommaren. En liten planka här och en liten planka där och till hösten så hade vi väggar och tak klara och det var dags för målningen. Själv spenderade jag alltför lång tid med att kitta fönstrena ovanför boddörrarna, eftersom de var byggda på plats och inte gick att ta ner. Trots att jag till och med hann grundmåla fönstren innan vintern, så hjälpte inte det. Nästa vår när jag skulle måla fönstren med riktig färg, så upptäckte jag att fåglarna hade ätit sig rejält mätta på fönsterkitt, som tydligen skall vara en delikatess bland våra flygande vänner. Jag läste till och med att man skall blanda ut kittet med vitpeppar så att de inte pickar i sig det. Jag trodde det skulle räcka med att täcka kittet med grundfärg men det gjorde det tydligen inte.

Under denna vinter har vi efter 18 år i radhus, flyttat till en villa med egen trädgård. Från att vi skrev på köptekontraktet i september fram till flytten i februari, så var vi så upptagna att vi inte hade tid att spendera några vintermurriga helger på landet.

Men i maj var det hög tid att sätta igång utomhus med allt som skall göras INNAN det börjar växa så det knakar!

Vi börjar med något som verkar enkelt. Vi har fått en jättetung utemöbel av svärmor. Att flytta den själv när man håller på att klippa gräset är bara inte möjligt och därför bestämmer vi oss för att lägga plattor i gräsmattan där utemöbeln skall stå. Vi har en del gamla plattor som låg framför huset, men där vi har lagt grus. Vi behöver komplettera med nya, men det ger bara inspiration till nya mönster. Det dumma är väl att de nya plattorna är större än de tidigare, vilket ger ganska stora glipor. Och eftersom vi inte följer alla konstens regler med grus och sättsand, så ber vi nog bara om problem, med den här plattläggningen, men snyggt blev det! Nu måste vi bara göra något åt möbeln som inte är ”van” vid att stå utomhus och därför har ”tappat” färgen. Men den enda i familjen som har tålamod att renovera utemöbler börjar också tröttna så det får vänta.

 

Vi har kommit till ett stadium då vi inte måste lägga ner all vår fritid på att förbättra för att få ett drägligt boende. Vi har ett dragfritt och om än inte för vinterboende, isolerat hus. Vi har vatten och kan duscha utomhus på sommaren (Anna har rekordet +-0 grader utomhus). Och utedass ska det vara så att man känner att det är skillnad på hemma och landet. De här mycket synliga förbättringarna har vi gjort utomhus detta år.

Alla stenar som fanns i grunden och under huset låg överallt på tomten. Vi hade ett stort behov av att bli av med dem. Grannen var och hämtade en liten del med sin traktor. Vi gjorde en mur där syrenen växt, samt byggde på gamla redan existerande murar. Och så gjorde vi en trapp ner till gräsmattan med ett stenparti bredvid. Nu är all sten borta till slut, och det enda som återstår är den gamla hustrappen i cement som ligger vid diket. Och kanske blir det ett smultronställe nästa sommar!

På baksidan utanför kammarfönstret fanns en gräsmatta som övergick i grannens tomt. Det gick väl an förr i tiden när hela släkten bodde granne med varandra. Men våra grannar ville ha en gärsgård, och vi ville ha syrener som hindrade insyn i vårt sovrum. Nu är grannarna sedan länge avflyttade men den gistna gärsgården står hjälpligt kvar, och jag, jag vattnar och pratar med mina syrener och lite större blir de varje år!

Ja, det här var väl de största förändringarna utomhus detta år. Nästa år skall vi frångå våra principer att återvända alla växter och köpa nya buskar och fortsätta att dela upp trädgården i olika rum. Det blir så fint!

 

En dag i slutet av juli fick vi vår första våldgästning. Det var Olle Forsberg och Maggan Dansk, våra kompisar och grannar från Norra Sköndal som var på genomresa och gärna ville komma förbi och hälsa på. Vi tyckte det skulle bli roligt att visa Magneberg, som de hört oss berätta så mycket om. Och vi har varit på deras land så många gånger, så det skulle vara kul att få bjuda igen. Så det blev till att baka en sockerkaka med citrontimjan till fikat.

Det är inte svårt att hitta hit men Olle lyckades ialla fall köra upp till grannen och vända där innan de hittade till oss. När vi hade kramat om varandra sa Olle att han hade sett ett riktigt renoveringsobjekt där borta. De måste ha riktigt mycket att göra, tyckte han. Vi talade om för honom att det var vårt hus han hade sett, fast från baksidan. Då skämdes han. Men det var ju sant att det såg ut som skit från den sidan. Hur som helst hade vi mycket trevligt och vi bestämde att de skulle komma tillbaka snart igen och sova över hos oss. Det blev inte förrän första helgen i september, men när de åkte ifrån oss så bestämde vi oss för att när de kom hit nästa gång så skulle baksidan vara klar. Hela familjen engagerade sig och Sven och Erik sågade plankor och läkt för fulla muggar och Anna och jag målade. Det var otroligt varmt och solen låg på hela eftermiddagarna. Men nästan klart blev det. Det som inte blev klart tills deras nästa besök, är troligtvis fortfarande inte klart.

Det var inte det enda vi gjorde klart, utan för att verkligen visa dem hur mycket jobb det varit med detta hus, gick jag igenom alla bilder och plockade ut de som visade förändringen som skett. Det blev ett fotoalbum på 80 sidor fyllda med kort. Det jobbet var nästan jobbigare än att göra klart baksidan. Men vi har haft mycket glädje av albumet sedan dess. Precis som det blev mycket varmare i huset med den nya väggen under den kommande vintern!

Det rummet som vi började att renovera, vet alla som följt den här hemsidan, var det stora rummet på övervåningen. Dolt under 17 lager tapeter, som alla är omhändertagna och satta i mappar, fanns det stockar. Allt detta togs fram den första sommaren och har sedan dess fått stått orört som ett dåligt samvete.

Vi har gjort saker i rummet, det är inte tal om det, men mysfaktorn har legat på minus och rummet har mest använts som förråd. Vi upptäckte ju när vi tog bort det hängande papptaket, att plankorna ovanför var minst lika gistna och att det faktiskt förekommit en vattenläcka från taket som hade förstört dels taket, men också en stor del av väggen på baksidan. Detta har fixats under den här tiden, även om de stora ”fönsterhålen” i väggen, där ruttet trä tagits bort, inte kommer att försvinna förrän vi sätter panel både på in- och utsidan. Vi har fått nya takbjälkar, som sitter högre upp och förhindrar skallskador, samt att huset trillar isär när det blåser.

Så vad vi började göra nu var att klä in väggarna i rummet med panel. Som vanligt var gardinerna redan färdigsydda, så det var redan bestämt att panelen skulle bli grön.

Sven hade fått för sig att det skulle bli snyggt med en ren stockvägg i rummet, och jag sa att det var ok om han bara gjorde den ren själv. (Jag minns fortfarande träningsvärken efter kammartaket.) Så det borstades och skrubbades. Tyvärr var den inte riktigt tät, så det hände flera gånger att Erik och Anna vaknade på loftet av att panikslagna fåglar flög runt. Men nu sitter det två T-shirtar inklämda uppe i nocken och problemet verkar vara löst.

Ja, det var väl allt som vi hann med den hösten. Vi fick annat att tänka på när vi helt plötsligt köpte nytt hus hemma i stan, och då blev fullt upp med att städa och fixa hemma inför försäljningen, och resten av energin gick åt till att packa och flytta.