Kategori: Ej klar

Snön håller sig borta länge i år och det gör det bara lättare för oss. Det är bra långt att skotta sig fram till utedasset! Det sista stället vi behöver tömma ut skräp från nu är golvet i hallen på övervåningen. Men med tanke på hur mycket vi grävt och skottat i de andra rummen så är det här en barnlek. Dock visar det sig att reglarna i golvet inte sitter fast i väggarna som de ska, och det känns inte bra. Krister räddar oss som vanligt och snabbt sätter han reglar på andra ledden och vi kan lägga golv.

I taket i hallen nere har det suttit papperstak, precis som i resten av huset. Även där är det fina breda brädor men de är i ett ganska dåligt skick.

Men man kan vända på dem och hyvla av dem, och vips är de fina igen. Efter dessa vedermödor är det dags att fira jul och det gör vi hemma i stan även i år!

Vi har under åren vi bott på Magneberg haft många besök av släkten Lindberg, som bodde i huset från 1917 fram till 1960. Den äldste sonen Nisse var tre år gammal när de flyttade dit och honom har vi varit och hälsat på, men det är Aina, lillflickan (som nu är över 80 år) som vi har träffat varje sommar när hon har kommit på besök. Det är lika roligt varje gång för vi får reda på en massa saker både om huset men även vad de gjorde när de bodde här. Vi har också träffat de flesta barnbarnen, och det är roligt att höra deras minnen. Vi bestämde oss för att fråga Aina om hon hade fotografier som visade hur den gamla verandan såg ut, för vi kunde se på väggen var den hade suttit. Jag fick en bild och med hjälp av den bestämde vi storleken. Djupet skulle bli två tjocka och en smal kärringrumpa, enligt vad vi kunde se av fotot. Ja, sen var det bara att börja bygga!

Det var otroligt skönt att slippa balansera på en spång upp till huset, och vad kan vara skönare när det regnar att sitta ute på verandan och titta på. (Så där satt vi och väntade på gästerna på midsommarafton året därpå!) Det blev mycket att måla och det var i grevens tid att vi blev klara innan det blev för kallt och fuktigt för färgen att torka. Men i vinter kan vi lämna mycket av ”skiten” utanför och inte dra in det i hallen.

I början på juli samtidigt som det fina vädret kom satte vi igång med den norra gaveln. Det var bäst att hålla på tidigt på morgonen och sedan försvann solen från den sidan vid 14-tiden, och det blev uthärdligare igen. Men fram på kvällskvisten kom alla mygg. Men i början på augusti var det äntligen klart!

Tro inte att det här var det enda vi gjorde den sommaren! Nej det finns ju 3 sidor till på huset. Eftersom vi skulle bygga en veranda på framsidan så var det bäst att börja på södergaveln. Där byggde vi en ställning för att det skulle bli lite enklare både att bygga, sätta in nya fönster och att måla. När Krister hade tagit ur fönstren på övervåningen såg huset ut som en lada. Medan temperaturen slog nya värmerekord stod Sven upp på ställningen med isolering och svart takpapp. Jag sprang efter med penseln när jag inte målade läkt nere på marken. Det här är ett jobb som ger störst tillfredställelse när det är klart!

Det var väl ungefär vid den här tiden vi bestämde oss för att den enklaste sidan, den åt väster, fick vänta tills vintern eller nästa vår. Så himla roligt var det inte att varje dag på semestern stå och hamra och måla. Så den sista sidan vi tog itu med var den östra, men den var också knepigast med alla sina fönster, en balkongdörr som skulle tas bort och en veranda som skulle byggas till.

Slutligen vill jag bara säga att inget av det som gjordes hade varit möjligt om det inte fanns en tålmodig person, som spenderade varma, soliga sommardagar inne på en kokhet övervåning med att krypa omkring med kladdiga fingrar och stel rygg och slutföra det mest hjärndöda arbetsmomentet en människa kan göra, nämligen att måla ett fönster! Allt besvär orsakades ju naturligtvis av snålhet, men jag tror att det är få personer som är villiga att betala mer för målningen av fönster än vad tillverkningskostnaden är. Nytt för i år var att jag kunde olja, grundmåla och sedan slutmåla fönstren innan vi åkte iväg till Nyköping och fick glasen ditsatta. Det var en stor förbättring från föregående år, då man dessutom inte fick måla utanför!

Nu börjar det att bli klart inomhus, men det är fortfarande mycket att fixa på fasaden som synes. Förra sommaren gjorde vi klart två sidor på nedervåningen (vid köket). I år är det meningen att resten skall blir gjort. Det här är definitivt en ”före”bild!

Trädgårdsarbetet på Magneberg är gravt eftersatt. Tomten är på nästan 3000 kvm och det är ju rätt mycket att ta hand om. Än så länge innebär ordet trädgårdsarbete för oss att hålla gräset klippt. Så småningom ska vi göra iordning tomten men just nu är huset viktigast. Vi har 12 äppelträd på tomten och 6 päronträd och en himla massa plommon. Det är vackert på våren när träden blommar, men det är jobbigt på hösten när all fallfrukt skall tas omhand. När jordkällaren blir fixad kan man kanske ta hand om mer äpplen men just nu blir det mycket älgmat på hösten.

Det finns många platser i trädgården där man kan fira sitt otium, och utemöbler har vi massvis av. Det är egentligen bara tiden som är en bristvara. Det jobbigaste med utemöbler är att de skall bäras fram och tillbaka när man klipper gräset. När vi bestämt oss för vilka platser som är mest rogivande så kommer vi nog att plattsätta dessa platser för att slippa klippa gräset.

Om man bara vet vad man skall göra, och i vilken ordning, så går det att ha flera projekt på gång samtidigt. Vi hade fått vårt sovrum klart, och gästrummer på övervåningen var också beboeligt, men för att kunna använda detta rum om vi fick främmande så gällde det att fixa fram fler sovplatser. Vinden var ju delvis borttagen eftersom det svankiga taket till stora rummet inte längre fanns, men ovanpå gästrummet fanns det fortfarande golv. Där hade vi tänkt bygga ett mysigt loft till Erik och Anna. Men det skulle inte vara vinterbonat, med tanke på att det är svårt att isolera tak innefrån, och direkt dumt för oss att göra det eftersom taket kommer att behöva läggas om inom en relativs snar framtid. Taket lades om i början på 60-talet och då använde man fortfarande masonit. Och eftersom masonit är getingars älsklingsbyggmaterial, så har den blivit rätt ”kexig” på många ställen. Om man då bygger in taket så ser man inte var det läcker. Alltså skulle vi inte vinterbona loftet utan istället klä in taket med tyg, för att hålla det värsta skräpet borta. Loftet var verkligen lågbudget, kostnadsmässigt, men definitivt inte jobbmässigt. Genom att återanvända de gamla golvbrädorna från kammaren och gästrummet sparade vi pengar, men ack så svårt det var att få ihop brädorna!

Jag köpte en himla massa orange och rödrandigt tyg som jag sydde i längder som vi trädde upp på rundstav och fäste i taket. Då kunde vi också se om det regnade in gör då skulle det bli fläckar på tyget. Det blev otroligt varmt uppe på loftet under takpannorna. Vi köpte en flökt men det blev inte så mycket bättre. 28 gradet var den temperatur som var vanligast vid sängdags. Men det var inte därför loftet inte blev så populärt den första sommaren. En kväll blev Erik riktigt trött på det surrande ljudet han hade hört så länge, och som han trodde berodde på små fåglar som satt på taket. Han tog en bit rundstav och bankade i taket, och plötsligt var hela loftet fullt med arga, surrande getingar. Det var snudd på nytt rekord i hur snabbt man kan ta sig ner från loftet i totalt mörker. Vår egen terminator Sven fick ge sig upp med sprayflaskan, men det gick ju inte att sova där, för det låg döda getingar överallt. Vi fick ringa till Anticimex, och totalt var de hos oss 3 ggr för att plocka bort getingbon i taket.

Den andra incidenten inträffade när vi hade främmande av Ingela, vår egen biologilärare. Anna kom ner alldeles förskräckt och sa att det var något stort och hårt som rörde sig under hennes madrasskydd. Alla utom fega jag gick upp, och det var jag glad för när jag hörde tjuten där uppifrån. Man hittade en noshornsbagge, som skall vara Sveriges näststörsta skalbagge (efter ekoxen) på madrassen. Hur den hade lyckats ta sig ända upp på loftet var en gåta, för det var inte ett naturligt beteende. Den var minst 5 cm lång med ett stort horn på ”nosen”. Han hamnade i en burk där vi tittade på honom och rös. Sedan förevigades han från alla håll och kanter tillsammans med en godisbit för att kunna jämföra storleken. Efterdet gick grabbarna ut i mörkret och släppte ut honom. Jag tror att de gick minst en kilometer för att de skulle vara helt säkra på att den inte skulle komma tillbaka igen. Efter dessa två händelser flyttade Erik och Anna tillbaka till gästrummet för resten av sommaren.

Vi kämpade ju som galningar förra årets sportlov för att få bort all fyllnadsmassa/skräp ur kökstaket. Det blev väldigt smutsig att tömma taket nerifrån så vis av våra misstag tog vi nu tag i andra halvan av huset, den över kammaren och hallen och gjorde tömningen uppifrån istället, genom att ta bort golvet i rummet på övervåningen. Vi kastade ut allt genom fönstret och försökte pricka skottkärran som stod under fönstret. Vi såg nog rätt fåniga ut när vi satt på varsin takbjälke med varsin hink och spade och försökte få det sista. Sen dammsög vi så mycket vi kom åt. Det som blev kvar sipprar numera sakta ner genom kammartaket när det går allt för vilt till på övervåningen.

Vi hade ju plockat bort den gamla spisen i rummet, som tidigare varit kök. När vi stoppade ner händerna i hålet som blev upptäckte vi en riktig skattgömma. Vi hittade gamla böcker och tidningar och tuggtobakslådor och en massa annat spännande. Tidningen vi hittade skrek ut med svart rubrik: ”Revolutionen i Ryssland 8 år!” Men Anna fascinerades mest av tidningens mycket omfattande kondomreklam.

Vi skulle inte ha någon bröstpanel i rummet utan tapet hela vägen så spånskivor åkte upp på väggarna. Vi hade inte heller något innertak i rummet eftersom det hade varit så dåligt så fick det kasseras. Vi satte dit ny takpanel som jag betsade vit och lackade. Vi beslöt oss för att inte höja taket i rummet för det var tillräckligt lågt i tak på loftet ovanpå.

I Pingsthelgen flyttade Erik och Anna in i rummet. Rummet är vinterisolerat och meningen är att det skall vara sovrum under vintern och TV-rum/gästrum under sommaren. Vi letade vidare efter en liten braskamin att sätta in där spisen tidigare hade stått.

Hur mysigt det än är att vara ute så finns det massvis att göra inomhus. Hallen på både över- och undervåningen skall göras klar. Vi skall klä in stora rummet med panel och måla, och stora gavelväggen skall skuras eftersom vi skall ha kvar stockarna som de är. Vi har köpttvå begagnade kaminer som är installerade. Den lilla täljstenskaminen som hamnat i gästrummet skall stålborstas och målas om i den silverfärg den här och där fortfarande har, och den stora Jötul-kaminen i stora rummet skall svärtas. Vi skall sätta upp och måla fönsterfoder och sätta upp gardiner (som varit färdigsydda i drygt ett år redan). Trappen skall målas i samma färg som tidigare, för vi har fått den färgbestämd. All panel i hallen skall målas och taket också. På loftet skall allt tyg hängas upp i taket igen och fönsterväggen kläs med panel och fönstret målas. Takbjälkarna i stora rummet skall betsas bruna och jag skall limma fast mina fina keramikplattor i skruv hålen. Ja, frågan är hur mycket av detta vi kommer att hinna med i år. Särskilt som huset nu är beboeligt som det är. Kommer vi att vara lata i sommar?

Vår ursrungliga lösning i hallen på övervåningen gjorde att det var öppet ända upp i nock, och det resulterade i att all värmen steg upp och det skulle aldrig kunna gå att värma upp hallen på vintern. Bland det sista som Krister fixade åt oss inomhus, och definitivt det jag blev allra gladast för, var att han byggde igen hela taket i hallen så att vi genom att stänga till i hönstrappen upp till loftet samt in till stora rummet, fick en mycket mindre yta att värma upp i fortsättningen. Men för att det skulle bli varmt blev vi tvungna att isolera ordentligt.

På övervåningen ovanför ytterdörren fanns det en balkong när vi flyttade dit. Men den var gjord i masonit, och ingen av oss vågade gå ut och stå på den. Vi beslöt oss för att sätta igen dörren och göra ett fönster istället. (Antagligen som det varit från början.) Men dörren var bra att ha när vi skulle baxa ut järnspisen i köket på övervåningen, och hade varit bra att ha när vi lyfte in den stora spisen i stora rummet och täljstenskaminen i gästrummet. Men då var det redan igensatt så Sven och Krister fick släpa upp det för trappen och dra det över dem över det nylagda furugolvet.(Ja-ja)

Medan Sven och Erik började sätta dit panel i stora rummet fick jag den stora äran att ta hand om den lilla hallen. Storleken passade mitt tålamod mycket bättre. När jag målat taket tre gånger gav jag upp, och idag tittar jag inte ens. Anledningen till att det blev den färg det blev i hallen, var att vi handlade billig färg på Ekohallen. Den grå var för mörk och den vita för ljus, så jag blandade medelst en väldigt tunn plastmugg hälften av varje. Och trots att jag blandade till flera satser, kan jag inte se några färgskillnader. Men nu är vi på landet och där får man vara lite mer experimentell, så vi bestämde oss för blåbärsblå lister för att bryta av. Jag hittade ett tunt tyg på Pandurosrea i vitt med tryckta prästkragar på. Det var meningen att jag skulle sytt några gardiner av det men när vi fick besök av Olle och Maggan slängde jag bara upp det på stången och det blev så bra, så det har hängt så sedan dess.

Trappen skulle vara fortsatt grön i samma nyans som tidigare. Det hade vi bestämt. Och vi tog med en träbit till affären så att de kunde blanda till en exakt nyans som överensstämde med den gamla. Men trappen blev inte målad förrän nästa år.