Bettna

Bettna ligger mitt i mellan Nyköping, Flen och Katrineholm, men tillhör Flens kommun. Sedan 1996 har vi regelbundet åkt igenom Bettna, först till sommarstugan vi hyrde på Näs utanför Katrineholm, och sedan 2001 till vår sommarstuga som ligger i Bettna.

Karta över Bettna

Samma år som vi flyttade hit byggde man klart vägen mellan Nyköping och Katrineholm, som gjorde att man inte längre åkte genom samhället. Det var en stor förbättring att bli av med trafiken. Tyvärr var det inte lika lätt att bli av med de gamla skyltarna som var avsedda för den gamla trafiken. Och fortfarande, än i dag, så är det stopplikt när man ska köra ut från den minimalt trafikerade gamla Flensvägen på den lika minimalt trafikerade gamla Katrineholmsvägen. Men vi har hört att man nu har tillsatt en arbetsgrupp i Bettna som enbart arbetar med att få bort de felaktiga skyltarna.

Stopp-skylten

Alla som har åkt igenom Bettna minns säkert den gamla affären mitt i korsningen. Idag finns inte affären kvar, men driftiga personer har startat affär uppe vid Kullagården, som är ett äldreboende i Bettna. Med kombinerad affär, och restaurang, och jag tror till och med hotellverksamhet, så verkar det gå rätt bra, för det är alltid mycket folk där. Och för oss stressade Stockholmsbor så är det skönt att veta att de har öppet både lördag och söndag så man kan åka dit och lämna in sin SvD-kupong i utbyte mot en morgontidning.

Löta Handel finns inte med (bilden knyckt på nätet)

Av en händelse stannade vi till vid en fabriksbyggnad som ligger på vägen till stugan, och därinne visade det sig pågå möbelsnickeri i hög klass. Det fanns massor med fina saker och vi hade väl tänkt handa där nästa gång vi behövde fina trämöbler. Men kort därefter brann hela fabriken ner. Det var en fruktansvärd brand, som det tog flera år innan naturen runt omkring hämtade sig från. På platsen där fabriken stått byggde man ett nytt hus, men det var aldrig någon som tog lokalen i besittning. Istället pangades alla de nya rutorna en efter en tills huset stod där som ett skelett. I somras satte man äntligen för de trasiga fönstren med masonit, men huset står där fortfarande som ett monument över den totala meningslösheten. Varför?

Den oanvända lokalen

Men kyrkan däremot, fick en ansiktslyftning förra sommaren. Efter att ha stått och sett rätt ovårdad ut, sattes byggnadsställningar upp runt tornet och det lagades och putsades och målades. Så här fin är kyrkan idag. Och framför allt har kyrkan en kyrkbacke som heter duga att skryta med!

Kyrkan i Bettna

Något som däremot är pinsamt eftersatt är Yngarebadet, som ligger vid sjön Yngaren. Vi har 3 km till badet och Erik och Anna brukade cykla dit själva när Sven och jag ägnade oss åt upprustningsarbete på torpet. Från början fanns där ett barnbad som var avgränsat med en tvärgående brygga och en lång brygga ut i vattnet. 25 meter ut fanns ett hopptorn man kunde dyka från. Man låg på gräsmattan och solade och på kvällarna kunde man grilla där. Och mitt emot badet kan man se Åkerö slott. Det fanns alltid några tyska campare som övernattade vid badplatsen. Men successivt har badet förfallit. Det är inte bara algblomningen, som kan pågå hela sommaren, som gör att man inte vill bada där. Flens kommun ids inte ens klippa gräset på sommaren, och inte heller sköter man vägen ner till badet, så vägen är knappt körbar, inte minst när det har regnat. Och för varje år som gått så har mer och mer av bryggan plockats bort, och inte heller hopptornet finns kvar. Istället för att locka ner tex stockholmare som oss, först som sommarboende, men kanske senare som permanentboende, så flyr man nu Bettna, och vi åker hellre hela vägen till Oxelösunds Femöre och badar än att stanna i Bettna och bada i ”Dyngaren” som den numera kallas i folkmun. Det finns också ett lite mer okänt bad som heter Hopen, men där kan man knappt parkera, men ett kvällsdopp där är inte fel.

Erik vid Yngarebadet
Erik vid Hopen den 8 september när det fortfarande var 22 grader i vattnet

Med svärmor 25 minuter ifrån oss i Björkvik, som tillhör Katrineholms kommun, så är det mycket lätt att se hur kommunernas hantering av glesbygden skiljer sig åt. Det är pinsamt hur dåligt Flen sköter sina ytterområden. Det skulle inte behövas mycket insatser för att Bettna skulle kunna bli ett attraktivt val att bo i, men så smarta är inte politikerna i Flens kommun!

Första frosten

Sedan länge hade vi bokat in att vi skulle träffas på landet den 27-28/10. Erik och Anna skulle komma från Linköping och vi från Stockholm. Då blir det bara en timmes bilresa för oss var.

Eftersom vi fick äran att stanna och handla all maten på City Gross i Nyköping så var Erik och Anna redan framme när vi kom. Fredagskvällen gick åt till att äta nachotallrikar och följa besöksstatistiken på Tihi.se (efter att prinsessan Madeleine förlovat sig). Vem behöver TV när vi är tillsammans?

Nästa morgon var det dags att hugga i och höststäda. Eftersom det var minusgrader ute så var vi tvungna att leta reda på lämpliga kläder.

Anna lånade min gamla jacka och mina träningsoverallsbyxor samt mina gummistövlar med en dubbla strumpor i. Det var rätt länge sedan hon lämnade några kläder på landet och det har ju hänt en del sedan hon var 14 år. Erik hade arbetsbyxor på landet och kompletterade med Svens kängor och fordrade fleece. Sven har inga problem med kläder. Varje gång han byter bilmärke så tar han ner massvis med kläder till landet. Just nu är det Land Rover kläder. Och själv upptäckte jag att mössen hade ätit både inne och utanpå mina gamla kängor, som dessutom är i desperat behov av en skoputsning.

Annas höstklädsel
Svens höstklädsel à la Land Rover
Eriks höstklädsel
Mina gamla kängor

Vi skulle spara tid genom att använda åkgräsklipparen som lövuppsamlare men den startade förstås inte.  Efter lite trixande kunde Erik snabbt samla upp löven på de stora ytorna medan vi tog räfsade manuellt under träden.

Åkgräsklipparens batteri är urladdat
Laddning av gräsklipparen
Balsampoppeln har många blad

Erik och Anna byggde en koja i skogen det första året. Den blev så hög som tre våningar till slut, men jag skulle nog själv aldrig vågat mig upp i den. När vår sure granne köpte skogen så sa han åt oss att ta ner kojan meddetsamma. Det är lite kul att se hur även ett träd kan självläka. Snart kommer det inte att synas att vi spikat fast träbitar i träden. Och så förstår man varför sågverk inte vill köpa virke som stått nära bebyggelse 🙂

Kojträd 1
Kojträd 2

Till lunch åt vi något som ingen av oss ätit på bra länge: Fiskpinnar och potatismos. Men vi kunde inte hitta remoulad i affären, vilket är ett absolut måste!!!

Gurkmajonäs får duga när det inte finns remoulad
Fönstren behöver tvättas

Mycket löv blev det och de två kompostfacken som vi nu håller på att fyller upp blev överfyllda.

Komposten är överfull
Så vi hoppar i komposten

Under tiden bygger Sven och Erik om huset som vi sätter över huvudvattenkranen. Av någon underlig anledning hade man dragit in huvudkopplingen i jordkällaren. Det var ett himla dumt ställe, för dels är det den lägsta punkten på tomten, om det skulle börja läcka, dels är vår jordkällaren väldigt rank och ingen vågar gå in i den längre sedan Krister försökte fixa den. Så vi drog ut vattnet i backen och har isolerat runt, men vissa vinterdagar när det blir -28 så håller man verkligen tummarna.

Omisolering av huvudvattnet

Anna och jag fortsatte med grovjobbet, för det var det enda vi klarade av. Som att gå dubbelvikt i diket och försöka rensa upp alla löv som hade täppt till. Det luktade minsann inte så himla gott men jag tror att vi fick flyt på det, för visst är det mindre vatten.

Vi räfsar bort löven ur diket
Vattnet har nog sjunkit

Efter det bestämde vi oss för att göra kväll. Sven flyttade ner TV:n i köket för i kväll är det premiär för ”Så mycket bättre”. Jag gjorde en fläskkarrégryta med röd curry och champinjoner. Det är inte jättebekvämt att sitta på en pinnstol en hel kväll men det är varmt och skönt i köket, vilket de inte är i stora rummet på övervåningen, som inte är isolerat. Och dessutom brukar man få dammsuga bort döda flugor innan det blir mysigt. Jag var helt slut och la mig på min favoritplats, sängen, och till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna, trots att de skrek av skratt i köket när de såg ”Hopplös och hatad av alla”.

-12 grader var det i natt. Det märkte alla som var upp och kissade och tittade på stjärnorna och fullmånen. Erik såg till och med ett stjärnfall. Att vi vaknade väldigt tidigt hade väl att göra med att det blev vintertid i natt. Sven har äntligen lagat vår älskade köksklocka, som vi fick med oss från Näs. Numer har vi ett nytt batteridrivet urverk från Clas Ohlson, och bara en av originalvisarna, vilket gör att det är lite svårt att läsa av tiden.

Klockan med nytt urverk och för stora visare
Det är kallt ute idag
Tar man pappas träskor får man rum med tofflorna också

Som alltid har man slitit så mycket på lördagen att det är svårt att komma igång på söndagen, men det finns fortfarande en hel del att göra. Utemöblerna ska in, och vi ska lägga på en presenning på bodtaket, som verkligen håller på att ge upp. Och så ska vi lyfta bort alla jordkokor som vi lagt upp på gräsmattan då vi grävde upp dikena. Ja, och så stänga av vattnet i duschen.

Frusen morgon
Solen skyms av skogen
Trädgårdsmöbeln

Sven och Erik försöker angöra en presenning på taket, en inte helt enkel uppgift.

Presenning blå
Presenning på
Sådärja!

Sen var det dags att koppla ur vattnet. Redan förra gången vi var här lossade Sven på alla kopplingar ifall det skulle frysa, för då hade vattnet någonstans att expandera, men som vanligt funkade det inte, utan blandaren hade frusit igen! Det är smällar man får ta när man har en utomhusdusch. Eftersom vi glömt stänga av varmvattenberedaren när vi åkte hem förra gången så klarade den sig i alla fall. Nu får vi köpa ny blandare igen. Jag har sagt till Sven att han ska passa på att köpa flera när han hittar dem billigt, men det gör han aldrig.

Ytterligare en blandare sönderfrusen
Erik stänger av vattnet

Eftersom vi har så mycket uppväxt skog nu för tiden så tar det tid innan solen värmt upp överallt. Det är helt ok på sommaren, då man kanske inte vill vara i solen hela tiden, men på vintern, och särskilt på våren är det jobbigt för det tar lång tid innan all snö smälter bort.

Den frostiga utsikten från dass
Bodsfönstret

På söndagar är det en himla traffik över Bettna. Planen som flyger från Skavsta ser vi aldrig, men däremot från Arlanda. Ibland är det bara någon minut mellan planen. Man skulle ibland tycka att de inte behöver flyga på exakt samma ställe hela tiden, utan kanske sprida ut sig lite.

Söndagsflygen över Bettna

Anna och jag fortsatte med grovarbetet men fick till slut hjälp av Sven och Erik. Tillsammans fick vi bort de flesta tuvorna så att vi kan klippa gräset igen. Hela sommaren har vi fått undvika att klippa längst ut mot dikena, men nu är det normalt igen (när det kvävda gräset har tagit sig igen förstås).

Teamwork
Många kokor kärrar vi

Eftersom Anna har tenta på tisdag och Erik måste få klart en inlämningsuppgift redan tills i morgon, så stack de vi 13-tiden och vi stack inte så långt efter.

Nu lägger vi av
Kallt och kalt
Hejdå Erik och Anna!

Och när vi kom hem så väntade nya utmaningar!

Hemma finns det mer löv

Trollskogen januari 2008

På våren 2008 avverkade man skogen bakom oss. Det kändes så himla onödigt för mängden träd som de kunde fälla kan inte ha varit så stor då skogen var väldigt gles. Men den var mycket välbesökt av traktens hundägare, samt alla motionärer, både löpande och promenerande. För att inte prata om svampplockarna. De bilder jag sett i reklamen för Sörmland där de visat de vackra skogarna skulle ha kunnat varit tag i just den här skogen.

I januari 2008 tar vi en sista promenad och dokumenterar. Det är inte riktigt rätt årstid men det är vackert ändå.

En huppegupptäcksfärd

Vi brukade ha en fantastisk skog några hundra meter från oss. Vi kallade den springskogen av just den anledningen och varje dag såg man folk gå förbi vår tomt för att promenera där med eller utan hundar. Om man har sett de fina reklambilderna för Sörmland så skulle man tro att de var tagna i den skogen. Och så en dag så avverkade man den och ingen förstod varför för så mycket skog var det inte och väldigt mycket lämnades kvar. Det enda som var säkert var att skogen var förstörd för alltid.
Nu har det gått några år och vi bestämde oss för att kolla lite och samtidigt kika efter svamp.

20120901-191357.jpg
Lite korkad kände jag mig där jag försökte hinna med I Svens takt med en korg på armen. Vi kom inte ens in i skogen för det var så himla mycket sly så vi fick gå på Bettnabergarens äng.
Jag försökte få den trollska stämningen att visa sig.

20120901-191943.jpg
Men det ville sin inte riktigt. Skogen var allt för ful för det!

20120901-192102.jpg

20120901-192157.jpg
Men sedan fick vi annat att tänka på!

20120901-192301.jpg

20120901-192326.jpg

20120901-192348.jpg

20120901-192413.jpg
Kantareller var inte det enda vi hittade.

20120901-193040.jpg
Hjorthornssvampen är en-stjärnig och

20120901-193216.jpg
Granfingersvampen blir en-stjärnig först efter förvällning.
Jag har aldrig sett så många vårtiga röksvampar och det kändes surt när jag kom hem och såg i farmors svampbok att den var tre-stjärnig. Vi har gräddstuvat den tidigare men nu fick den stå kvar.

20120901-193657.jpg
Det finns mycket spännande i skogen. I det här hålet ville då inte jag sticka ner armen.

20120901-193920.jpg
Och vi förstår att vildsvinen bor väldigt nära oss även om vi inte fått något förstört ännu så såg man i skogen att de gillade svamp.

20120901-194052.jpg
Även om vi hade med oss knivar ut i skogen så ska ju svampen tas om hand så nu fick det vara nog.

20120901-194321.jpg

Kanske att det finns mer svamp i skogen nästa vecka igen!

Uppvaknandet

Den första kvällen när vi anlände med bilen fylld med verktyg och
rengöringsmedel, var vi fulla med entusiasm. Framför oss låg en hel semester.
Inget kunde rubba vår övertygelse om att den skulle bli fullkomligt fantastisk.
Inte ens att grannen satt på sin trapp och sjöng à capella på polska så det ljöd
över hela nejden. Vi hade fortfarande kvar vårt ”gamla” land ca 30 minuters
resväg från Bettna, och dessutom bor mina föräldrar 5 km bort, så vi tänkte vara
på torpet på dagarna och städa och fixa och så småningom flytta in.

Den första dagen på semestern var det redan 24 grader kl 7 på morgonen. Vi
åkte till Magneberg, som torpet heter och försökte klippa gräset. Tomten är
2,700 kvm stor och nästan allt är gräsmatta. Nu hade de gamla ägarna inte bott
där regelbundet under de senaste 10 åren, och därför låtit en stor del av
gräsmattorna växa upp och bli äng. Men i det varma vädret räckte det att klippa
de ytor som fanns för att förstå att det här skulle bli jobbigt.

Huset hade varken vatten eller avlopp indraget, men däremot fanns det kommunalt
vatten framdraget till en kran vid jordkällaren. Men vi hade planer! Vi åt
medhavd mat och åkte sen iväg till närmsta sjö, Yngaren, och badade. Framåt
eftermiddagen när det blev lite svalare lånade vi pappas bil och åkte iväg till
Nyköping och köpte en ny kyl/frys samt två kokplattor. Vi handlade också en
Dass-Isak till dasset och en fruktansvärt stor mängd Gardena-kopplingar. Dagens
tyngsta arbete bestod i att baxa ut det gamla kylskåpet och att bära in det
nya.

Så här såg köket ut

Nästa dag fick vi besök dels av svärmor, som hade med sig tårta och bullar, men
även av vår nye granne. Vi förstod att ägarförhållandena till grannhuset inte
var helt enkla. Huset ägdes av en bonde, som bodde någon annanstans, och som i
sin tur hyrde ut huset till ett IT-företag. Hyresvärden/ägaren ville nu påtala
att han hade fått klagomål ifrån sina hyresgäster att de kände sig trängda av
vår närvaro, så vi gick runt och tittade på tomtpinnar och försökte att vara
allmänt trevliga, vilket kändes svårt efter detta mottagande. Vi förstod att de
hade haft det ganska lugnt de tre åren de hyrt huset eftersom vårt hus i stort
sett hade varit obebott under denna tid. Det här var början på den mindre
trevliga delen av torpägandet.

Ambitionen för första sommaren var att ta bort tapeterna i stora rummet på
övervåningen och tapetsera om. Så här i efterhand kan man konstatera att tre år
senare är detta det rum som fortfarande inte är klart. Taket där var pappspänt
men sackade betydligt och vi bestämde oss för att ta ner taket och se hur det
såg ut under (eller över om man säger så). Det visade sig att en vattenskada,
som antagligen resulterade att nytt tak las i början på 60-talet hade blött ner
all fyllnadsmassa i taket och tyngden hade gjort att inte bara det pappspända
taket utan även takplankorna sackade. Som det var nu så var takhöjden på vissa
ställen ca 1,70 och det är lite väl lite. Svens bror kom för att titta och
hjälpte ambitiöst till slita ner tapeterna på väggarna när papptaket väl låg på
golvet. Vi sågade ut stora bitar ur tapeten och Erik och Anna ägnade mycket lång
tid till att lägga dessa bitar i blöt och ta fram lager för lager. Vi kunde
slutligen konstatera att det fanns 17 lager med tapet och ett lager
tidningspapper allra innerst. Tidningarna var från 1895 och takpappen hade
spänts över tidningar från 1904. Arbetet tog tid när man hela tiden hittade
spännande historier i tidningarna som vi läste högt för varandra.

Stora rummet på övervåningen (från visningen)
Sovrummet uppe (från visningen)

Efter en vecka blev det för jobbigt att pendla mellan Katrineholm och Bettna så
vi lånade mormor och morfars husbil och ställde på tomten. Det räckte med att
dela täcke en natt med Sven för att han skulle flytta in i huset och helt
plötsligt hade jag en 120 cm bred säng för mig själv, en lyx jag inte haft sedan
1984. Köksskåpen verkade aldrig bli klara, och det ena åskvädret avlöste det
andra. Jag försökte ge mig på fönstren som verkligen behövde målas om. Dessutom
behövde de nytt kitt och efter hand lyckades jag hantera varmluftspistolen utan
att spräcka rutor, och dessutom få bort de rostiga små spikarna som glasen på
plats utan att spräcka rutorna. Den som uppfinner elastiskt glas skall jag
nominera till Nobelpriset!

Kammaren nere
Vinden med gamla innerfönster

Eftersom vi inte hade några tvättmöjligheter gällde det att gå upp tidigt så vi
kunde hinna till Yngarebadet innan andra kom dit. Där gjorde vi morgontoalett
och simmade under vattnet för att få bort löddret i håret.

Regnet bara fortsatte att vräka ner och det blev ganska fuktigt och kallt
inomhus när så många fönster höll på att renoveras och vi bara hade plast för
fönstren. Vi trodde Sven var morgonpigg men det var för att han sov med kläderna
på. Själv hade jag det mycket skönt i husbilen. Den 20 juli flyttade även Anna
in i huset eftersom vi då hade hämtat sängarna på gamla landet. Erik och jag
stannade kvar i husbilen. Den 23 juli hämtade vi det största lasset med möbler
från Näs och sedan kände vi att vi hade fått nog av allt vad torp heter och
bestämde oss för att skita i allt och ta en riktig semester, men först var vi
tvungna att vänta in Bosse som skulle hjälpa oss att besiktiga huset.

Hans dom var inte nådig och vi fick rådet att först lägga om taket så att det
kommer ordentlig asfaltspapp underst. Sedan måste vi lyfta huset och byta ut en
eller två av de understa stockarna i huset. Han berätta det att det var två
saker man kunde göra om man ville förstöra ett torp. Det ena var att mura in
grunden och det andra var att täcka huset med masonit, och det är precis de två
sakerna som gjorts med detta hus. Han trodde också att golvreglarna var murkna,
och det skulle förklara varför hela köket lutar så man blir sjösjuk när man går
runt där inne. Lika så var några av takbjölkarna ruttna. Han trodde att 500 000
skulle få torpet i fint skick igen. Vi måste ha ett långt tidsperspektiv på den
här renoveringen!

Dagen efter stack vi till västkusten och hade det mysigt!

 

 

Vad var det nu vi köpte?

Torpet vi köpte heter alltså Magneberg och ligger i Bettna. Det består av 2,720 kvm tomt och ett hus som är 75 kvm stort byggt i 2 plan. Det är en tillbyggd så kallad enkelstuga där man kommer in i en hall. Till vänster går det en trapp upp till övervåningen, rakt fram är dörren in till kammaren och till höger är dörren in till köket. Från köket finns det också en dörr in till kammaren. På övervåningen finns det en liten hall som leder in till ett stort rum. Från detta rum leder en dörr in till ytterligare ett kök. Detta kök kan även nås direkt från hallen. Från hallen finns även en liten ”hönstrappa” som leder upp till ett loft som inte hade golv, och inte heller riktig ståhöjd men dock ett fönster i vardera änden av gaveln.

Vi tror att huset tidigare har stått någon annanstans. Enligt de efterforskningar jag har gjort på Pastorsexpeditionen i Bettna, så finns huset noterat först 1836, men Krister, vår snickare säger att huset är mycket äldre än så. Nedervåningen har ursprungligen varit ett korsvirkeshus men ändarna har sågats av. Övervåningen är i bättre skick och ser inte ut att höra ihop med nedervåningen, vilket tyder på att man har tagit ytterligare ett hus och byggt på. Vi har ännu inte lyckats ta reda på om detta gjordes samtidigt som huset byggdes eller först senare. Vi vet att huset fick ett extra lager med liggande panel i början på 1900-talet, och sedan ytterligare ett lager med masonit och läkt. Att det finns så mycket masonit i huset beror på att det fanns en masonitfabrik i Vrena. Allt virke i huset verkar vara återanvänt på ett eller annat sätt för tittar man på en takbjälke kan man se att den har utsågningar som tyder att den suttit på ett annat sätt tidigare.

Vår väg

Tomten är lång och triangelformad. Längs ena sidan går en liten grusväg som
är 100 m lång. I änden av vägen ligger vårt torp, precis intill vägen. Eftersom
huset är placerat i änden av tomten ligger det även nära grannens hus. Vi har en
jordkällare som ser ut att vilja rämna vilket ögonblick som helst samt ett stort
förråd med tre dörrar in till en snickarbod, vedbod och ett gammalt hönshus
(eller var det svinstia). På gaveln av förrådet ligger dasset. Förrådet är så
högt att man skulle kunna inreda ett loft på det, men det bästa är nog att riva
allt och bygga nytt. Men detta arbete ligger på kö efter själva huset.

Jordkällaren

I slutet av 1800-talet bodde det en trädgårdsmästare i huset, och vi tror att
det är han som har planterat alla träd och designat trädgården. Vi har nu 13
äppelträd och 7 päronträd, och en himla massa plommonträd, eftersom de självsår
sig fortare än vi hinner spotta ut kärnorna. Det finns vinbärsbuskar och krusbär
och vi har sedan två år hittat, och grävt fram rabarbestånden. Marken består av
lera, lera och åter lera, och vill man gräva så får det har regnat bra mycket
innan man sätter igång. På våren är hela framsidan full med vintergäck. Sedan
kommer pärlhyacinter och gullvivor och vi har en rabatt som är helt fylld med
liljekonvalj. Blomprakten avslutas i november med tre stora stånd med astrar.

Förrådet

Vi har försökt att få hela tomten att bli gräsmatta. Det har inte varit lätt.
För några år sedan hägnade man in en stor del och hyrde ut det till en häst som
fick gå och beta. Resten av tiden har det varit vildvuxen äng, ett riktigt
sorkparadis. Efter att under de senaste tre somrarna kört sönder flera
gräsklippare, beställde vi nu till våren 6 ton matjord för att fylla ut enbart
ojämnheter i gräsmattan. Vi kan lugnt konstatera att det dubbla möjligtvis hade
räckt. Men det kommer att bli betydligt lättare att klippa gräset i sommar än
tidigare år. Gräsmattan är numera tämjd!

Vi bor mitt i ett litet område med hus. Området kallas för ”tattarstan” eftersom
man förr i tiden förpassade kringresande knivslipare mm till detta område. Idag
finns det fem hus i området inkluderat vårt. Längst upp ligger Norrbacka som är
ett litet rödmålat paradis, men ägarna, Nisse och Karin, försäkrar oss att deras
hus såg minst lika ruggigt ut som vårt när de flyttade dit. Brevid oss ligger
Katrineborg, vår närmste granne, och jag kommer säkert att återkomma till detta
senare, för det finns mycket att berätta. På vägen till vårt hus ligger
Cederslund, som är ett litet hus med en hiskeligt stor tomt, och djupt inne i
skogen ligger Solbacka. Att det heter så är inte konstigt för skogen är ny och
tidigare fanns där en äng där barnen spelade boll och lekte. Alla husen är
permanentbebodda, och vi är de enda som kissar i buskarna på nätterna. Det känns
tryggt att bo på detta sätt.

Men tillbaka till våra vedermödor:

0 till 100% på knappt 2 veckor

Våren 2001 förstod vi att vår tid som hyresgäster på Näs började dra sig mot
sitt slut. Vår hyresvärd arrenderade av Claestorp, och han tänkte inte förnya
arrendet när det gick ut till sommaren. Under 6 år hade vi njutit av livet på en
mjölkgård och bott mitt i den dagliga skötseln, där allt som krävdes i
arbetsinsats var att klippa gräsmattan (visserligen ganska omfattande), samt att
mota tillbaka en eller annan bortsprungen ko. Vi förstod att det var dags att gå
vidare, och då ville vi ha något alldeles eget, som vi kunde inreda och pyssla
med precis som vi ville.

Vi började gå in på Hemnet regelbundet för att titta på utbudet. Det fanns
massvis att välja mellan. Man skulle väl kunna säga att det fanns två kategorier
av torp. Antingen satte man sig ner och njöt av lugnet i ett svindyrt torp i
toppskick, eller så spenderade man de närmaste åren svettandes i arbetskläder i
ett billigare renoveringsobjekt. Den senare kategorin var klart
överrepresenterad i utbudet, men med tanke på det nära läget till Stockholm, så
var priserna inte på den nivån som gjorde att det skulle bli lönande att lägga
kommande års semestrar på eget arbete.

Söndagen före midsommar, 2001 hade vi precis lämnat Erik och Anna hos mormor
och morfar för att de skulle vara där hela veckan när vi jobbade. På vägen hem
hade vi som vanligt en massa utskrifter från Hemnet med oss i bilen. Då hade vi
redan tittat på ett 20-tal torp och varit med och bjudit på ett. I Bettna fanns
det ett torp till salu och det var inte svårt att hitta eftersom vi varit och
tittat på 2 torp i närheten bara en vecka tidigare.

Det var kväll och fint väder och det var en underbar tomt. Vi älskade
trädgården med detsamma, och sprang omkring som yra rådjur i gräset och
planerade redan våra somrar där. Det fanns en stor mängd fruktträd och dessa var
planterade så att tomten såg ut bestå av små rum. Och huset var det väl inget
fel på heller, det lilla vi kunde se utanpå och genom fönstren.

Bilden visar det första vi såg av huset när vi körde in bilen. Det mulna vädret
förstärkte grönskan så att det var så otroligt grönt att det nästan gjorde ont i
ögonen. Nästa dag ringde jag till mäklaren och lyckades stämma träff redan samma
kväll. Vi tog med oss min pappa, och Erik och Anna ville förstås följa med och
titta. Anna var mycket nöjd med de stora gräsytorna där hon och kusinen spelade
fotboll hela tiden vi var där och tittade.

När vi kom hem på kvällen kände vi att vi var tvungna att bestämma oss. Huset
hade nämligen inte varit ute på visning ännu och med den erfarenhet vi hade av
visningar så brukade det sluta med en massa intresserade och ett helt annat pris
än utgångsbudet. Det gjorde att vi kände oss stressade men samtidigt ”sa det
bara klick” när vi såg trädgården. I förhållande till Stockholm sparade vi 30
minuter mot vårt tidigare sommarställe och vi hade råd att köpa det. Nej, det
fanns inga tveksamheter, så vi mailade mäklaren och accepterade liggande bud
utan prut. Men eftersom vi redan hade bokat semestern ville vi ha tillträde en
vecka snabbare än vad som var sagt. Det tog bara några dagar innan allt var
klart och knappt en vecka efter det att vi tittat på stugan var den ”vår”. Den 6
juli, samma dag som vår semester började, skrev vi på alla handlingar på och
torpet var vårt! Redan samma kväll skulle vi åka dit med första lasset med
prylar. Här skulle njutas under hela sommaren!