Våren 2001 förstod vi att vår tid som hyresgäster på Näs började dra sig mot
sitt slut. Vår hyresvärd arrenderade av Claestorp, och han tänkte inte förnya
arrendet när det gick ut till sommaren. Under 6 år hade vi njutit av livet på en
mjölkgård och bott mitt i den dagliga skötseln, där allt som krävdes i
arbetsinsats var att klippa gräsmattan (visserligen ganska omfattande), samt att
mota tillbaka en eller annan bortsprungen ko. Vi förstod att det var dags att gå
vidare, och då ville vi ha något alldeles eget, som vi kunde inreda och pyssla
med precis som vi ville.
Vi började gå in på Hemnet regelbundet för att titta på utbudet. Det fanns
massvis att välja mellan. Man skulle väl kunna säga att det fanns två kategorier
av torp. Antingen satte man sig ner och njöt av lugnet i ett svindyrt torp i
toppskick, eller så spenderade man de närmaste åren svettandes i arbetskläder i
ett billigare renoveringsobjekt. Den senare kategorin var klart
överrepresenterad i utbudet, men med tanke på det nära läget till Stockholm, så
var priserna inte på den nivån som gjorde att det skulle bli lönande att lägga
kommande års semestrar på eget arbete.
Söndagen före midsommar, 2001 hade vi precis lämnat Erik och Anna hos mormor
och morfar för att de skulle vara där hela veckan när vi jobbade. På vägen hem
hade vi som vanligt en massa utskrifter från Hemnet med oss i bilen. Då hade vi
redan tittat på ett 20-tal torp och varit med och bjudit på ett. I Bettna fanns
det ett torp till salu och det var inte svårt att hitta eftersom vi varit och
tittat på 2 torp i närheten bara en vecka tidigare.
Det var kväll och fint väder och det var en underbar tomt. Vi älskade
trädgården med detsamma, och sprang omkring som yra rådjur i gräset och
planerade redan våra somrar där. Det fanns en stor mängd fruktträd och dessa var
planterade så att tomten såg ut bestå av små rum. Och huset var det väl inget
fel på heller, det lilla vi kunde se utanpå och genom fönstren.
Bilden visar det första vi såg av huset när vi körde in bilen. Det mulna vädret
förstärkte grönskan så att det var så otroligt grönt att det nästan gjorde ont i
ögonen. Nästa dag ringde jag till mäklaren och lyckades stämma träff redan samma
kväll. Vi tog med oss min pappa, och Erik och Anna ville förstås följa med och
titta. Anna var mycket nöjd med de stora gräsytorna där hon och kusinen spelade
fotboll hela tiden vi var där och tittade.
När vi kom hem på kvällen kände vi att vi var tvungna att bestämma oss. Huset
hade nämligen inte varit ute på visning ännu och med den erfarenhet vi hade av
visningar så brukade det sluta med en massa intresserade och ett helt annat pris
än utgångsbudet. Det gjorde att vi kände oss stressade men samtidigt ”sa det
bara klick” när vi såg trädgården. I förhållande till Stockholm sparade vi 30
minuter mot vårt tidigare sommarställe och vi hade råd att köpa det. Nej, det
fanns inga tveksamheter, så vi mailade mäklaren och accepterade liggande bud
utan prut. Men eftersom vi redan hade bokat semestern ville vi ha tillträde en
vecka snabbare än vad som var sagt. Det tog bara några dagar innan allt var
klart och knappt en vecka efter det att vi tittat på stugan var den ”vår”. Den 6
juli, samma dag som vår semester började, skrev vi på alla handlingar på och
torpet var vårt! Redan samma kväll skulle vi åka dit med första lasset med
prylar. Här skulle njutas under hela sommaren!
