I tre års tid har vi av någon underlig anledning varit på COOP i Norrköping och tittat på färdigsågad snickarglädje. Vi har tagit kort och suttit och fantiserat över hur fin vår veranda skall bli när vi får dit lite krusiduller. Efter att ha spenderat två varma dagar målandes innertaket på verandan var det äntligen dags att åka till COOP igen, den här gången för att handla. Vi hade redan bestämt oss för att vi skulle köpa snickarglädje som hette Anna (vad annars?)
Men när vi väl kom dit så fick det bli andra prioriteringar. Det blev till att köpa det som vi kunde hitta tillräckligt många av. I det här fallet så blev det Gunilla. Visserligen fanns det inte tillräckligt så vi fick köpa ampelhållare (som skall sättas upp på väggen och hänga amplar från) och såga itu dessa. Men av spillet gjorde vi änu mer snickarglädje. Eftersom vi nu är så duktiga på att huka oss så tog vi för säkerhets skull även Gunillas mittkrusidull, och tänkte att den får vi väl vaddera om folk slår i den för mycket (men vi har hittills inte haft en enda olycka!)
Det är svårt att bedöma storlek. Allt jag hade gjort var att hålla upp en A4-sida och konstatera att den storleken skulle det minst vara. När vi kom hem upptäckte vi att vi nog kunde haft lite större krusiduller på sidorna, men å andra sidan kan vi nu kalla vår veranda för ganska diskret.
Det tog flera dygn att grunda och måla snickarglädjen, men så snart de gick att bära utan att de fastnade i händerna så satte vi upp dem. Det blev mycket mjölksyra medan vi försökte se vilket håll de skulle upp på. Skulle de hänga si eller så? (Vi blev tills slut tvungna att måla dem en gång till eftersom våra falurödfärgsutsöndrande händer missfärgade bitarna när vi vred och vände dem för att de bäst skulle komma till sin rätt. När de väl satt där de skulle kom jag med mitt moderna övermålningsbara silikon för att dölja alla spår av att denna snickarglädje inte suttit fast på vår veranda från första början.
Anna var helt övertygad om att det skulle bli jättefult när vi satte dit rödmålad panel på framsidan av verandan. De senaste åren har det bara varit vitmålade takstolar och det var hon van vid. Men även hon blev imponerad när färdigt. Sven klädde också väggarna i verandan med panel som vi målade med faluröd Demidekk från Terriergränd så att man kan luta sig mot den. Tyvärr hamnade något kvisthål precis i huvudhöjd oc där började det rinna kåda meddetsamma så nu slåss vi om att sitta på andra sidan. På ICA Maxi hade de reklam för dynor för 59:-/st så Sven köpte 8 stycken. Och det var väl investerade pengar för så mycket som vi suttit på verandan i år har vi aldrig tidigare suttit där.
Det sista som kvarstod med verandan var att sätta dit två tunnor som skall stå under hängrännorna där det skall hänga stora tjocka kedjor som leder vattnet ner i tunnorna. Och vi hade sett ett par i en trädgårdsbutik men det kändes som mycket pengar, men då fick vi reklam från Ekohallen med extrapris på just såna tunnor som vi skulle vilja ha. Med den sommaren vi hade så tog det ett tag innan tunnorna fylldes men nu står de där och eftersom det är långt att dra vattenslangen upp till huset så är det perfekt att ha vatten att ta av när man vill vattna uppe vid huset. Men för att kunna vattna så behövs det en vattenkanna, och det måste vara en vattenkanna som går att stoppa i tunnorna. Och när vi var på Billbäcks utanför Norrköping, en fantastisk upplevelse (från en som bor nästan granne med Zätas!) så hittade vi en jättefin blå vattenkanna från Weibulls, som passade perfekt i tunnan.
Med vattentunnan på plats och fixad bevattning så fortsatte vi med upprustningen av torpet. Nu när allt är färdigmålat och gruset är utlagt, så är det dags för utsmyckningen. Vi hade sett en granne som hade satt upp jättefina spaljeer på huset. Vi knyckte idén rakt av. Genom att såga till läkt och måla vitt och sätta upp tvärs över läkten på väggen fick vi ut spaljeerna från väggen. Vi har redan grävt upp kaprifol hemma, och när den blommade så var det inte den vanliga oranga sorten, utan den här är citrongul och luktar underbart. Ja, det känns ju inte så mycket, eftersom vi bara haft fem blommor i år, men nästa år blir det säkert mer.
Vi tipsades att inte köpa en röd klätterros till en röd vägg. Vi åkte till Växt och Trädgård i Nyköping där vi fick jättebra hjälp. Vi lärde oss vad remonterande betydde (att den blommar flera gånger), och fastnade till slut för en sort som heter Coral Dawn. Och nu tre veckor efter att vi planterade den har den vuxit flera decimeter (så mycket att jag redan har måst binda upp den på spaljén, och den har blommat och just nu är det säkert sex knoppar. Och så här nära huset kanske vi slipper att få knopparna uppätna hela tiden, som det händer med de två rosorna som står på gräsmattan.
