Författare: admin

tomt

Vissa saker blir aldrig riktigt klara. Så länge det ser bra ut så struntar man i den sista listen, eller att måla den sista luckan, och sedan kan det förbli på det viset i evighet. Den här sommaren var det Anna som först tog tag i en riktig surdeg, genom att skrapa bort färgen på den sista luckan i köket. Eftersom den ursprungligen var målad med äggtempera så var den helt omöjlig att få bort färgen på. Men hon lyckades och då ville inte jag vara sämre utan tog tag i de båda dörrarna in till köket och såg till att dessa också blev målade. Och dessutom dörrfodren som varit grundmålade i ett antal år. Och för att färgsättningen helt skulle komma till sin rätt i köket så krävdes egentligen att dessa skulle vara målade. Och fint blev det när det blev klart.

Sven tog tag i förrådet under trappen. Där har vi hängt in allt möjligt, men det är inte så fräscht med tanke på hur smutsiga de gamla stockarna är. Han klädde hela utrymmet under trappen med pärlspont och jag målade det. I hallen hade jag börjat måla dörrarna in till köket och kammaren. Men nu blev det dags att göra helt klart i hallen. Ytterdörrarna målades på insidan i samma grå färg som jag slitit sedan första sommaren med att ta bort. Alla lister och dörrfoder målades i blåbärsblått. Och äntligen fick vi upp den fina skylten vi fått av Martin och Lorraine, där det står: ”Duck or Grouse” vilket kan betyda anka eller ripa eller ducka eller grina illa. Och den skylten kan komma väl till pass, för det är många som slagit i huvudet där. Det är meningen att vi skall sätta dit innerdörrar som skall sitta där på vintern, men det var för krångligt, och alternativet med ett påfågelblått sammetsdraperi blev också övermäktigt och istället köpte jag två överkast i indisk bomull på IKEA och hängde upp. Lite hjälper det mot draget under vintern. När vi hittar ett riktigt fint pärldraperi skall vi hänga dit det för att se om vi slipper alla flugor på sommaren när ytterdörren står öppen.

Redan första sommaren vi bodde på Magneberg började vi gräva fram den mur som fanns nedanför rabatten. Under åren har väl mycket jord trillat ur rabatten och hamnat nedanför, vilket har gjort att en stor vall har bildats. Eftersom det växer så mycket i vallen så var det ett digert arbete att ta om hand om alla vintergäckfrön och flytta dem någon annanstans. Det känns som om man inte vill att en enda lök skall gå till spillo när man gör om och det var också därför som jag tvingade Sven att gräva upp hundratals scillalökar som växte uppe vid huset innan vi skulle lägga på grus.

Längst ner i högarna hittade jag hundratals lökar som jag aldrig kan minnas att jag har sett blomma. Det var svårt att identifiera dem trots att jag hade bilder på olika lökar. Det var bara att försöka sortera dem i olika högar och trycka ner dem i olika rabatter. Och det var bara ramslök och spansk klockhyacint (?) som var så lika att de blev lite sammanblandade, men det fixade vi nästa år när blommorna kom upp. Det roligaste var att jag fick så mycket lök över att jag tog hem till stan och planterade, och alla pingstliljorna blommade hemma men inte de som jag satt på landet. Hem tog jag också spansk klockhyacint, eller vad den heter. Och när de kom upp nästa år så var de enbart blå, medan de jag satt på landet var både blå, vita och rosa.

Jag har dock bestämt, nu när vi nästa år skall tömma hela rabatten framför huset, vilket verkar vara det enda sättet att få bort ogräset, att alla lökar som jag hittar skall sättas i klungor nere vid muren, och när jag tänker efter så var det nog så det var från början eftersom jag hittade alla de där lökarna när jag rensade bort jorden. Vissa saker går inte att göra annorlunda, och det känns tryggt när man vet att man tänker på samma sätt som de som vårdade trädgården tidigare.

Eftersom vi ville renovera det stora förrådet, där också vårt dass ligger, så var det viktigt att vi byggde ett nytt dass. Erik åtog sig detta som ett gesällprov/sommarjobb. Med stor entusiasm satte han igång enligt konstens alla regler. Marken skulle vara ordenlig under och dasset skulle stå på betonsuggor och dessutom vara isolerat under. När den verkliga dassbyggnaden äntligen kom till, hade vi i stort sett ett torn, som man skulle behöva en rejäl trappa till. Men å andra sidan skulle det inte bli översvämning där. Mina gamla renoverade fönster, som aldrig användes till huset kom till användning. Ja allt blev så fint, det var bara Eriks intresse som sinade, alltsom han umgicks mer och mer med kompisarna i Bettna, och än idag står dasset där, men Sven har lagt på tak för att det inte skall bli förstört. Just nu används det som cykelförråd. Men den dagen vi skall renovera förrådet, så kommer vi snabbt att ha ett nytt dass!

På tomten har vi ett stort förråd. Ja, det är så stort så att det är ståhöjd högst upp i nock på övervåningen. Men eftersom det inte finns något golv där, så är det ingen som står där. Hela förrådet behöver renoveras, eftersom golvbjälkarna har ruttnat, väggarna har torkat, mm. För att kunna göra denna renovering, behöver vi flytta över alla saker någon annanstans. Där för vill vi har ett nytt förråd. Vi skissar på ett, som skall uppfylloa våra behov. Till vår hjälp har vi Krister, som ger oss goda råd, som att göra en altan under tak utanför, så att man kan arbeta även när det regnar, men också att göra en smyglucka som gör att vi kan lägga in långa bräder i förrådet.

Vi förberedde för förrådet redan i höstas när vi hyrde en grävskopa och grävde ner dräneringsrör, och samtidigt grävde vi ner allt skräp som vi tömde ur taket nnär vi tog bort isoleringen där. Det blir slätt där förrådet skall stå men lite kulligt bakom förrådet, men det får vi ta hand om senare!

Vi fick hjälp med att bygga förrådet men när stommen var klar, så blev vi övergivna. Därför hade vi sysselsättningen klar för resten av sommaren. En liten planka här och en liten planka där och till hösten så hade vi väggar och tak klara och det var dags för målningen. Själv spenderade jag alltför lång tid med att kitta fönstrena ovanför boddörrarna, eftersom de var byggda på plats och inte gick att ta ner. Trots att jag till och med hann grundmåla fönstren innan vintern, så hjälpte inte det. Nästa vår när jag skulle måla fönstren med riktig färg, så upptäckte jag att fåglarna hade ätit sig rejält mätta på fönsterkitt, som tydligen skall vara en delikatess bland våra flygande vänner. Jag läste till och med att man skall blanda ut kittet med vitpeppar så att de inte pickar i sig det. Jag trodde det skulle räcka med att täcka kittet med grundfärg men det gjorde det tydligen inte.