Författare: admin

Under denna vinter har vi efter 18 år i radhus, flyttat till en villa med egen trädgård. Från att vi skrev på köptekontraktet i september fram till flytten i februari, så var vi så upptagna att vi inte hade tid att spendera några vintermurriga helger på landet.

Men i maj var det hög tid att sätta igång utomhus med allt som skall göras INNAN det börjar växa så det knakar!

Vi börjar med något som verkar enkelt. Vi har fått en jättetung utemöbel av svärmor. Att flytta den själv när man håller på att klippa gräset är bara inte möjligt och därför bestämmer vi oss för att lägga plattor i gräsmattan där utemöbeln skall stå. Vi har en del gamla plattor som låg framför huset, men där vi har lagt grus. Vi behöver komplettera med nya, men det ger bara inspiration till nya mönster. Det dumma är väl att de nya plattorna är större än de tidigare, vilket ger ganska stora glipor. Och eftersom vi inte följer alla konstens regler med grus och sättsand, så ber vi nog bara om problem, med den här plattläggningen, men snyggt blev det! Nu måste vi bara göra något åt möbeln som inte är ”van” vid att stå utomhus och därför har ”tappat” färgen. Men den enda i familjen som har tålamod att renovera utemöbler börjar också tröttna så det får vänta.

 

Vi har kommit till ett stadium då vi inte måste lägga ner all vår fritid på att förbättra för att få ett drägligt boende. Vi har ett dragfritt och om än inte för vinterboende, isolerat hus. Vi har vatten och kan duscha utomhus på sommaren (Anna har rekordet +-0 grader utomhus). Och utedass ska det vara så att man känner att det är skillnad på hemma och landet. De här mycket synliga förbättringarna har vi gjort utomhus detta år.

Alla stenar som fanns i grunden och under huset låg överallt på tomten. Vi hade ett stort behov av att bli av med dem. Grannen var och hämtade en liten del med sin traktor. Vi gjorde en mur där syrenen växt, samt byggde på gamla redan existerande murar. Och så gjorde vi en trapp ner till gräsmattan med ett stenparti bredvid. Nu är all sten borta till slut, och det enda som återstår är den gamla hustrappen i cement som ligger vid diket. Och kanske blir det ett smultronställe nästa sommar!

På baksidan utanför kammarfönstret fanns en gräsmatta som övergick i grannens tomt. Det gick väl an förr i tiden när hela släkten bodde granne med varandra. Men våra grannar ville ha en gärsgård, och vi ville ha syrener som hindrade insyn i vårt sovrum. Nu är grannarna sedan länge avflyttade men den gistna gärsgården står hjälpligt kvar, och jag, jag vattnar och pratar med mina syrener och lite större blir de varje år!

Ja, det här var väl de största förändringarna utomhus detta år. Nästa år skall vi frångå våra principer att återvända alla växter och köpa nya buskar och fortsätta att dela upp trädgården i olika rum. Det blir så fint!

 

En dag i slutet av juli fick vi vår första våldgästning. Det var Olle Forsberg och Maggan Dansk, våra kompisar och grannar från Norra Sköndal som var på genomresa och gärna ville komma förbi och hälsa på. Vi tyckte det skulle bli roligt att visa Magneberg, som de hört oss berätta så mycket om. Och vi har varit på deras land så många gånger, så det skulle vara kul att få bjuda igen. Så det blev till att baka en sockerkaka med citrontimjan till fikat.

Det är inte svårt att hitta hit men Olle lyckades ialla fall köra upp till grannen och vända där innan de hittade till oss. När vi hade kramat om varandra sa Olle att han hade sett ett riktigt renoveringsobjekt där borta. De måste ha riktigt mycket att göra, tyckte han. Vi talade om för honom att det var vårt hus han hade sett, fast från baksidan. Då skämdes han. Men det var ju sant att det såg ut som skit från den sidan. Hur som helst hade vi mycket trevligt och vi bestämde att de skulle komma tillbaka snart igen och sova över hos oss. Det blev inte förrän första helgen i september, men när de åkte ifrån oss så bestämde vi oss för att när de kom hit nästa gång så skulle baksidan vara klar. Hela familjen engagerade sig och Sven och Erik sågade plankor och läkt för fulla muggar och Anna och jag målade. Det var otroligt varmt och solen låg på hela eftermiddagarna. Men nästan klart blev det. Det som inte blev klart tills deras nästa besök, är troligtvis fortfarande inte klart.

Det var inte det enda vi gjorde klart, utan för att verkligen visa dem hur mycket jobb det varit med detta hus, gick jag igenom alla bilder och plockade ut de som visade förändringen som skett. Det blev ett fotoalbum på 80 sidor fyllda med kort. Det jobbet var nästan jobbigare än att göra klart baksidan. Men vi har haft mycket glädje av albumet sedan dess. Precis som det blev mycket varmare i huset med den nya väggen under den kommande vintern!

Det rummet som vi började att renovera, vet alla som följt den här hemsidan, var det stora rummet på övervåningen. Dolt under 17 lager tapeter, som alla är omhändertagna och satta i mappar, fanns det stockar. Allt detta togs fram den första sommaren och har sedan dess fått stått orört som ett dåligt samvete.

Vi har gjort saker i rummet, det är inte tal om det, men mysfaktorn har legat på minus och rummet har mest använts som förråd. Vi upptäckte ju när vi tog bort det hängande papptaket, att plankorna ovanför var minst lika gistna och att det faktiskt förekommit en vattenläcka från taket som hade förstört dels taket, men också en stor del av väggen på baksidan. Detta har fixats under den här tiden, även om de stora ”fönsterhålen” i väggen, där ruttet trä tagits bort, inte kommer att försvinna förrän vi sätter panel både på in- och utsidan. Vi har fått nya takbjälkar, som sitter högre upp och förhindrar skallskador, samt att huset trillar isär när det blåser.

Så vad vi började göra nu var att klä in väggarna i rummet med panel. Som vanligt var gardinerna redan färdigsydda, så det var redan bestämt att panelen skulle bli grön.

Sven hade fått för sig att det skulle bli snyggt med en ren stockvägg i rummet, och jag sa att det var ok om han bara gjorde den ren själv. (Jag minns fortfarande träningsvärken efter kammartaket.) Så det borstades och skrubbades. Tyvärr var den inte riktigt tät, så det hände flera gånger att Erik och Anna vaknade på loftet av att panikslagna fåglar flög runt. Men nu sitter det två T-shirtar inklämda uppe i nocken och problemet verkar vara löst.

Ja, det var väl allt som vi hann med den hösten. Vi fick annat att tänka på när vi helt plötsligt köpte nytt hus hemma i stan, och då blev fullt upp med att städa och fixa hemma inför försäljningen, och resten av energin gick åt till att packa och flytta.

 

Snön håller sig borta länge i år och det gör det bara lättare för oss. Det är bra långt att skotta sig fram till utedasset! Det sista stället vi behöver tömma ut skräp från nu är golvet i hallen på övervåningen. Men med tanke på hur mycket vi grävt och skottat i de andra rummen så är det här en barnlek. Dock visar det sig att reglarna i golvet inte sitter fast i väggarna som de ska, och det känns inte bra. Krister räddar oss som vanligt och snabbt sätter han reglar på andra ledden och vi kan lägga golv.

I taket i hallen nere har det suttit papperstak, precis som i resten av huset. Även där är det fina breda brädor men de är i ett ganska dåligt skick.

Men man kan vända på dem och hyvla av dem, och vips är de fina igen. Efter dessa vedermödor är det dags att fira jul och det gör vi hemma i stan även i år!

 

 

Vi har under åren vi bott på Magneberg haft många besök av släkten Lindberg, som bodde i huset från 1917 fram till 1960. Den äldste sonen Nisse var tre år gammal när de flyttade dit och honom har vi varit och hälsat på, men det är Aina, lillflickan (som nu är över 80 år) som vi har träffat varje sommar när hon har kommit på besök. Det är lika roligt varje gång för vi får reda på en massa saker både om huset men även vad de gjorde när de bodde här. Vi har också träffat de flesta barnbarnen, och det är roligt att höra deras minnen. Vi bestämde oss för att fråga Aina om hon hade fotografier som visade hur den gamla verandan såg ut, för vi kunde se på väggen var den hade suttit. Jag fick en bild och med hjälp av den bestämde vi storleken. Djupet skulle bli två tjocka och en smal kärringrumpa, enligt vad vi kunde se av fotot. Ja, sen var det bara att börja bygga!

Det var otroligt skönt att slippa balansera på en spång upp till huset, och vad kan vara skönare när det regnar att sitta ute på verandan och titta på. (Så där satt vi och väntade på gästerna på midsommarafton året därpå!) Det blev mycket att måla och det var i grevens tid att vi blev klara innan det blev för kallt och fuktigt för färgen att torka. Men i vinter kan vi lämna mycket av ”skiten” utanför och inte dra in det i hallen.

I början på juli samtidigt som det fina vädret kom satte vi igång med den norra gaveln. Det var bäst att hålla på tidigt på morgonen och sedan försvann solen från den sidan vid 14-tiden, och det blev uthärdligare igen. Men fram på kvällskvisten kom alla mygg. Men i början på augusti var det äntligen klart!

Tro inte att det här var det enda vi gjorde den sommaren! Nej det finns ju 3 sidor till på huset. Eftersom vi skulle bygga en veranda på framsidan så var det bäst att börja på södergaveln. Där byggde vi en ställning för att det skulle bli lite enklare både att bygga, sätta in nya fönster och att måla. När Krister hade tagit ur fönstren på övervåningen såg huset ut som en lada. Medan temperaturen slog nya värmerekord stod Sven upp på ställningen med isolering och svart takpapp. Jag sprang efter med penseln när jag inte målade läkt nere på marken. Det här är ett jobb som ger störst tillfredställelse när det är klart!

Det var väl ungefär vid den här tiden vi bestämde oss för att den enklaste sidan, den åt väster, fick vänta tills vintern eller nästa vår. Så himla roligt var det inte att varje dag på semestern stå och hamra och måla. Så den sista sidan vi tog itu med var den östra, men den var också knepigast med alla sina fönster, en balkongdörr som skulle tas bort och en veranda som skulle byggas till.

Slutligen vill jag bara säga att inget av det som gjordes hade varit möjligt om det inte fanns en tålmodig person, som spenderade varma, soliga sommardagar inne på en kokhet övervåning med att krypa omkring med kladdiga fingrar och stel rygg och slutföra det mest hjärndöda arbetsmomentet en människa kan göra, nämligen att måla ett fönster! Allt besvär orsakades ju naturligtvis av snålhet, men jag tror att det är få personer som är villiga att betala mer för målningen av fönster än vad tillverkningskostnaden är. Nytt för i år var att jag kunde olja, grundmåla och sedan slutmåla fönstren innan vi åkte iväg till Nyköping och fick glasen ditsatta. Det var en stor förbättring från föregående år, då man dessutom inte fick måla utanför!

Nu börjar det att bli klart inomhus, men det är fortfarande mycket att fixa på fasaden som synes. Förra sommaren gjorde vi klart två sidor på nedervåningen (vid köket). I år är det meningen att resten skall blir gjort. Det här är definitivt en ”före”bild!

Trädgårdsarbetet på Magneberg är gravt eftersatt. Tomten är på nästan 3000 kvm och det är ju rätt mycket att ta hand om. Än så länge innebär ordet trädgårdsarbete för oss att hålla gräset klippt. Så småningom ska vi göra iordning tomten men just nu är huset viktigast. Vi har 12 äppelträd på tomten och 6 päronträd och en himla massa plommon. Det är vackert på våren när träden blommar, men det är jobbigt på hösten när all fallfrukt skall tas omhand. När jordkällaren blir fixad kan man kanske ta hand om mer äpplen men just nu blir det mycket älgmat på hösten.

Det finns många platser i trädgården där man kan fira sitt otium, och utemöbler har vi massvis av. Det är egentligen bara tiden som är en bristvara. Det jobbigaste med utemöbler är att de skall bäras fram och tillbaka när man klipper gräset. När vi bestämt oss för vilka platser som är mest rogivande så kommer vi nog att plattsätta dessa platser för att slippa klippa gräset.

 

 

 

Om man bara vet vad man skall göra, och i vilken ordning, så går det att ha flera projekt på gång samtidigt. Vi hade fått vårt sovrum klart, och gästrummer på övervåningen var också beboeligt, men för att kunna använda detta rum om vi fick främmande så gällde det att fixa fram fler sovplatser. Vinden var ju delvis borttagen eftersom det svankiga taket till stora rummet inte längre fanns, men ovanpå gästrummet fanns det fortfarande golv. Där hade vi tänkt bygga ett mysigt loft till Erik och Anna. Men det skulle inte vara vinterbonat, med tanke på att det är svårt att isolera tak innefrån, och direkt dumt för oss att göra det eftersom taket kommer att behöva läggas om inom en relativs snar framtid. Taket lades om i början på 60-talet och då använde man fortfarande masonit. Och eftersom masonit är getingars älsklingsbyggmaterial, så har den blivit rätt ”kexig” på många ställen. Om man då bygger in taket så ser man inte var det läcker. Alltså skulle vi inte vinterbona loftet utan istället klä in taket med tyg, för att hålla det värsta skräpet borta. Loftet var verkligen lågbudget, kostnadsmässigt, men definitivt inte jobbmässigt. Genom att återanvända de gamla golvbrädorna från kammaren och gästrummet sparade vi pengar, men ack så svårt det var att få ihop brädorna!

Jag köpte en himla massa orange och rödrandigt tyg som jag sydde i längder som vi trädde upp på rundstav och fäste i taket. Då kunde vi också se om det regnade in gör då skulle det bli fläckar på tyget. Det blev otroligt varmt uppe på loftet under takpannorna. Vi köpte en flökt men det blev inte så mycket bättre. 28 gradet var den temperatur som var vanligast vid sängdags. Men det var inte därför loftet inte blev så populärt den första sommaren. En kväll blev Erik riktigt trött på det surrande ljudet han hade hört så länge, och som han trodde berodde på små fåglar som satt på taket. Han tog en bit rundstav och bankade i taket, och plötsligt var hela loftet fullt med arga, surrande getingar. Det var snudd på nytt rekord i hur snabbt man kan ta sig ner från loftet i totalt mörker. Vår egen terminator Sven fick ge sig upp med sprayflaskan, men det gick ju inte att sova där, för det låg döda getingar överallt. Vi fick ringa till Anticimex, och totalt var de hos oss 3 ggr för att plocka bort getingbon i taket.

 

Den andra incidenten inträffade när vi hade främmande av Ingela, vår egen biologilärare. Anna kom ner alldeles förskräckt och sa att det var något stort och hårt som rörde sig under hennes madrasskydd. Alla utom fega jag gick upp, och det var jag glad för när jag hörde tjuten där uppifrån. Man hittade en noshornsbagge, som skall vara Sveriges näststörsta skalbagge (efter ekoxen) på madrassen. Hur den hade lyckats ta sig ända upp på loftet var en gåta, för det var inte ett naturligt beteende. Den var minst 5 cm lång med ett stort horn på ”nosen”. Han hamnade i en burk där vi tittade på honom och rös. Sedan förevigades han från alla håll och kanter tillsammans med en godisbit för att kunna jämföra storleken. Efterdet gick grabbarna ut i mörkret och släppte ut honom. Jag tror att de gick minst en kilometer för att de skulle vara helt säkra på att den inte skulle komma tillbaka igen. Efter dessa två händelser flyttade Erik och Anna tillbaka till gästrummet för resten av sommaren.

 

 

Vi kämpade ju som galningar förra årets sportlov för att få bort all fyllnadsmassa/skräp ur kökstaket. Det blev väldigt smutsig att tömma taket nerifrån så vis av våra misstag tog vi nu tag i andra halvan av huset, den över kammaren och hallen och gjorde tömningen uppifrån istället, genom att ta bort golvet i rummet på övervåningen. Vi kastade ut allt genom fönstret och försökte pricka skottkärran som stod under fönstret. Vi såg nog rätt fåniga ut när vi satt på varsin takbjälke med varsin hink och spade och försökte få det sista. Sen dammsög vi så mycket vi kom åt. Det som blev kvar sipprar numera sakta ner genom kammartaket när det går allt för vilt till på övervåningen.

Vi hade ju plockat bort den gamla spisen i rummet, som tidigare varit kök. När vi stoppade ner händerna i hålet som blev upptäckte vi en riktig skattgömma. Vi hittade gamla böcker och tidningar och tuggtobakslådor och en massa annat spännande. Tidningen vi hittade skrek ut med svart rubrik: ”Revolutionen i Ryssland 8 år!” Men Anna fascinerades mest av tidningens mycket omfattande kondomreklam.

Vi skulle inte ha någon bröstpanel i rummet utan tapet hela vägen så spånskivor åkte upp på väggarna. Vi hade inte heller något innertak i rummet eftersom det hade varit så dåligt så fick det kasseras. Vi satte dit ny takpanel som jag betsade vit och lackade. Vi beslöt oss för att inte höja taket i rummet för det var tillräckligt lågt i tak på loftet ovanpå.

I Pingsthelgen flyttade Erik och Anna in i rummet. Rummet är vinterisolerat och meningen är att det skall vara sovrum under vintern och TV-rum/gästrum under sommaren. Vi letade vidare efter en liten braskamin att sätta in där spisen tidigare hade stått.